En smakbit på söndag – Major Pettigrews sista chans

Idag är det söndag och även första advent, hoppas ni får en fin dag!

Jag håller på att läsa Major Pettigrews sista chans av Helen Simonson. Man kan säga att den handlar om den oväntade vänskapen som växer fram mellan Majoren och mrs Ali. Det är en liten romeo och julia saga med kulturkrockar och kärlek på äldre dar. Den är ganska mysig såhär på hösten, för den handlar mycket om te och böcker. Här kommer en smakbit från sidan 133:

Majoren hällde upp påtår åt dem båda två och önskade att det fanns något sätt att förhindra det sena eftermiddagsljuset från att förflytta sig genom vardagsrummet. När som helst nu skulle de gyllene strålarna nå fram till bokhyllan vid bortre väggen och få mrs Ali att inse hur mycket klockan egentligen var. Han befarade att hon då skulle sluta läsa.

   Hon hade en låg, klar röst och läste texten med en uppenbar uppskattning. Han hade nästan glömt bort hur njutbart det kunde vara att sitta och lyssna. Under de otillfredsställande åren då han undervisat på St. Marks förberedande skola hade hans öron blivit avtrubbade, de hade brutits ner till okänsliga tillbehör efter alla monotona pojkröster som inte begrep ett ord av det de läste upp.

Hos Mari på Flukten fra virkeligheten finns fler smakbitar att läsa.

Nanowrimo – fjärde veckan

Sista veckan under nanowrimo. Precis som förra veckan gick det lite upp och ner. Började illa, men mot slutet gick det snabbare än någonsin. När målet är i sikte, då kan jag spurta hur mycket mjölksyra jag än dragit på mig. Ni får ursäkta med de exakta ordantalet för varje dag blev för mycket att hålla reda på, så det blev en någorlunda avrundning, hoppas det funkar.

22 november

Idag hade jag fullt upp, kunde inte ens öppna dokumentet, typ.

23 november

Och så var denna dag en resdag, så det blev inga ord idag heller. Var djupt insjunken i Backmans bok, underbart bra!

24 november

Fick ihop ca 1500 ord, bättre än inget men nu börjar jag bli orolig. Klockan tickar mot december…

25 november

Gick lite bättre idag. Skrev 2233 ord. Helt okej.

26 november

Det blev strax över 2000 ord.

27 november

Samma sak idag med, ganska precis 2000 ord igen.

28 november

Och så blev det dags för ett sista ryck. jag skulle banne mig bli färdig idag. O ja, jag var lite less på min historia. Så jag spurtade ihop 4600 ord och därmed var jag en vinnare av nanowrimo! Tjoho!

Antal ord sista veckan: 12533

Slutade på 50067 ord. 

Andas ut.

Jag tänkte skriva ihop lite vad jag lärt mig och lite andra tankar från det här projektet senare. Men först måste jag bara andas lite. Sedan vill jag inte läsa en rad av det jag skrivit tills jag känner mig redo att gå tillbaka… Nu ska jag vara glad och stolt. Jag klarade det!!

En man som heter Ove av Fredrik Backman

Titel: En man som heter Ove

Författare: Fredrik Backman
Serie: –
Genre: Komedi, Roman
Antal sidor: 348
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –

Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13811-4

Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden

Första meningen: ”Ove är 59 år gammal.”

Handling: En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab.
Ove är 59. Han kör Saab. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan (i det som Ove själv bara minns som ”stadskuppen”) är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.

Men när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtvärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Fredrik Backmans debutroman om den arga äldre mannen i grannhuset lyckas både skapa sitt eget humoristiska universum och berätta något viktigt om oss själva och vår tid.
~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~ 

Kommentar: Jag var väldigt rädd när jag började läsa den här boken som så många hyllat. Men efter ett tag släpptes det och jag kunde verkligen njuta av att läsa om Ove. Han är otroligt sympatisk. Trots att han är så arg, fåordig och principfast. Gubben i kvarteret. Men måste säga att i början är han som vilken sur gubbe som helst (ursäkta), men i efterhand går han rakt in i hjärtat.

Det finns så många gulliga formuleringar och kommentarer och sammankopplingar att jag gång på gång tjöt till ett åhhhh. Och jag skrattade, och var så nära tårarna att jag fick hejda mig och sluta läsa ett tag där jag satt på tåget. Backman skriver otroligt fint. Jag som inte ens bryr mig om bilar, kan nu förstå Oves mani när det för honom betyder allt. Och så Oves relation till sin fru, det är så vackert och sorgligt att det inte finns. Liksom hur det går för honom med de andra grannarna. Och katten.

Det är ett jämt flöde i boken och trots att det inte är något jättestarkt som griper tag så kan jag inte sluta läsa, det är lätt att fasta för den. Jag gillar hur varje kapitel börjar med ”En man som heter Ove och …”, vad kapitlet nu handlar om. Backman är duktig på att knyta samman allting. Det är enkelt och tydligt men samtidigt starkt och stort. Och hur han berättar om vår tillvaro var otroligt charmigt.

Tänk att det tillsynes enkla med en sur gubbe i kvarteret kan skildras så här vackert och känslosamt. En väldigt fin bok. Men mest skulle jag nog säga att den var gullig. Tänk att en gubbe kan få bli det.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit från boken.

En smakbit på söndag – En man som heter Ove

Det är en fin söndagsmorgon här uppe i norr och jag har börjat läsa Fredrik Backmans hyllade bok En man som heter Ove. Här kommer en smakbit från sidan 45:

”Ove förstod mycket väl att hennes vänner inte begrep varför hon frivilligt vaknade varje morgon och beslutade sig för att dela dagen med honom. Han begrep inte heller. Han byggde en bokhylla till henne, och hon fyllde den med böcker av folk som skrev sida upp och sida ner om känslor. Ove begrep sig på saker han kunde se och ta på. Betong och cement. Glas och stål. Verktyg. Saker man kunde räkna ut. Han begrep räta vinklar och tydliga instruktioner. Konstruktionsmodeller och ritningar. Saker man kunde rita upp på papper. Han var en man av svart och vitt.

Och hon var färg. All hans färg.”

Fler smakbitar finns hos Mari på Flukten fra virkeligheten.

Nanowrimo – tredje veckan

Den här veckan har det gått lite upp och ner med skrivandet. Jag har rest iväg och det har varit klurigt att hitta tillbaka till rutinerna och inspirationen på annan plats.

15 november

Gick helt okej, skrev 2455 ord.

16 november

Det här var en resdag. Hann bara skriva typ 500 ord innan jag skulle iväg, och sedan försvann dagen.

17 november

Tragglade mig fram med det var svårt. Framför allt för att den var en svår och viktig scen, blev 1943 ord.

18 november

Fanns ingen tid eller framför allt ro att skriva denna dag, 200 ord på sin höjd. Knappt mätbart…

19 november

Likadant denna dag, skrev ca 500 ord. Det är svårt att komma in i skrivandet igen med ny miljö liksom med nya riktningar i berättelsen.

20 november

Jag tror det här var en allmän storskrivar dag. Jag slog dagsrekordet för månaden och skrev 4058 ord, Kände äntligen att jag hittat tillbaka till berättelsen och kom förbi några viktiga scener och lyckades skriva på mot sluttampen.

21 november

Gick någorlunda bra idag med. Nöjde mig med 2195 ord.

Sammanlagt antal skrivna ord den tredje veckan: 12095

Är nu uppe i: 37534

Jag skrev ju mer den här tredje veckan än den andra, men inte så mycket som jag hoppats. Men jag är ändå nöjd att jag lyckades skriva så mycket eftersom 3 dagar försvann och där blev det inte många ord. Nu blir det sista rycket!

På vinst och förlust av David Nicholls

Titel: På vinst och förlust
Författare: David Nicholls
Serie: –
Genre: Humor
Antal sidor: 363
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Starter for ten
Översättare: Katarina Jansson

Förlag: Månpocket
ISBN:

Utgivningsår: 2011 (2003)

Format: Pocket

Första meningen: Alla unga människor oroar sig, det är naturlig och oundvikligt när man växer upp, och vid sexton års ålder oroade jag mig mest av allt över att jag aldrig mer skulle lyckas åstadkomma något lika fint och rent och ädelt och sant som mitt avgångsbetyg från grundskolan.

Handling: Brian Jackson har ett mål här i livet – att komma med i uttagningen till ett frågesportsprogram som sänds i TV. Då han börjar universitetet lyckas han kvala in i laget och blir på kuppen hals över huvud förälskad i sin medtävlare Alice Harbinson.

   Brian uppvaktar Alice å alla tänkbara sätt, bjuder på romantiska middagar, skriver dikter tillägnade henne och framförallt försöker han imponera på henne med sina enorma kunskaper i värdelöst vetande. Och han lyckas nästan få sin drömtjej på fall. Om han bara in hade varit så otålig.

   På vinst och förlust är en komedi om kärlek, klass och att bli vuxen. Och om skillnaden mellan värdelöst vetande och verklig kunskap.

Kommentar: Jag hade inga förväntningar alls på den här boken, och tur var väl det, för den föll inte mig i smaken. Visst fanns det smått roliga bitar i den, men jag kanske missade en del andra.

I början var boken okej och härlig, men i efterhand tappade den mig och mitt intresse svalnade då det kändes för ofokuserat. Jag klickade helt enkelt inte med den, karaktärerna kände jag inte någonting för. Brian är en knasig kille, originell i sitt sätt men ändå lite frustrerande. Jag hade hoppats på ett slut som knöt ihop allt och kom med ett fint budskap, men jag fattade ingenting. Det var bara som resten av boken. Vardagsskildringar om hur det är att bli vuxen, och om kärlek, kryddat med humor. Nej, det var så synd, men den här boken funkade inte riktigt för mig.

Mitt betyg:

A clash of kings – George R.R Martin

Titel: A Clash of Kings
Författare: George R.R Martin
Serie: A song of ice and fire #2
Utgivningsår: 1998
Antal sidor: 873
Första meningen: At Winterfell they had called her ”Arya Horseface” and she´d thought nothing could be worse, but that was before the oprhan boy Lommy Greenhands had named her ”Lumpyhead”.

Handling: From the ancient citadel of Dragonstone to the forbidding lands of Winterfell, chaos reigns as pretemders to the Iron Throne of the Seven Kingdoms stake their claims through tempest, turmoil and war.
As a prophecy of doom cuts across the sky – a comet the colour of blood and flame – five factions struggle for control of a divided land. Brother plots against brother and the dead rise to walk in the night.
Against a backdrop of incest and fratricide, alchemy and murder, the price of glory is measured in blood.
~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~ 
Mitt omdöme: Jag misstänker att jag inte kan göra en fullt rättvis bedömning av den här boken, eftersom jag märkte att jag var ovan att läsa på engelska. Vilket är synd. Det gick långsamt och förmodligen fick jag inte samma kontakt med storyn som jag hade kunnat fått. För när jag läste första boken i serien, recension här, blev jag helt fascinerad och tyckte det var en väldigt spännande läsning.

I den första boken ställdes allt på sin spets och situationen skakas om. I den här andra boken utbryter tumult och kungarna gör sig beredd att lägga beslag på järntronen. Det är spännande, givetvis, men jag hade ibland svårt att gripas med i dramatiken. En annan bidragande faktor kan vara att jag redan vet vad som kommer hända, i och med att jag sett serien…. jag hade inte så goda förutsättningar.

Men! Det är en häftig saga som Martin berättar. Väldigt läsvärd, storslagen. Karaktärerna är enastående och bokens absoluta styrka. Hur de integrerar med varandra skapar alltid intressanta dialoger och handlingar. Och det var givande att också få ta del av personernas tankar, som kan vara svårt på tv. Bokens roligaste karaktärer att läsa om var nog Tyrion, och Arya.

Det rymmer också en del extrabitar att läsa som inte tagits upp i serien, vilket var spännande. Jag undrar fortfarande hur det skulle vara att läsa utan att ha sett serien, att inte veta vad som händer. Å andra sidan, det är mycket att hålla reda på så det har jag redan med mig.

Det var under den sista tredjedelen av boken, när jag sträckläste, som jag satt fastnaglad och kunde verkligen dras med. Då hade jag också hunnit vänja mig vid engelskan. Ibland var det så spännande att jag bara ville skrika, slog handen för munnen över den överraskningen som drabbade mig – igen, jag måste ha glömt några detaljer (och tur var väl det!).

Mitt betyg:

Serien:

1. A game of thrones

2. A clash of kings

3. A storm of swords, part one: steel and snow

3. A storm of swords part two: blood and gold

4. A feast for crows

5. A dance with dragons, part one: dreams and dust

5. A dance with dragons, part two: after the feast

6. The winds of winter (ej utkommen)

7. A dream of spring (ej utkommen)

HÄR finns en smakbit.

Nanowrimo – andra veckan

Ännu en vecka har gått i nanowrimo, och nu har den första entusiasmen lagt sig och det börjar bli lite mer motigt. Såhär har det gått med skrivandet i veckan.

8 november

Efter två ganska bra dagar på över tvåtusen ord skrev jag denna dag endast 932 st. Den sämsta dagen hittills, men nån dag ska väl den också komma…

9 november

Kom åter på banan och skrev med stor glädje och mycket känslor denna dag, det blev 2257 ord.

10 november

Det gick många timmar innan jag tog mig i kragen och skrev. Det är slitsamt, men också nanos poäng, att skriva varje dag. Ibland vill jag bara vila från det hela lite längre, men inom 24 timmar måste fler ord in i dokumentet. Så jag satte mig och skrev. Efter det läste jag pep-talk från Stephanie Perkins och fick en stor dos inspiration. Lyckades klämma ur mig lite mer. Sammanlagt 1034 ord. Det går upp och ner.

11 november
Det gick bättre att skriva den här dagen, kände mig lite mer inspirerad och hade lite mer energi, slutade på 2449 ord.

12 november

308 ord. Jahapp, inga kommentarer..

13 november

En något bättre dag. Det känns lite läskigt att börja på de scener som jag ser som milstolparna. Det har också gjort att jag börjar bli nervös och stressad att jag bara är halvvägs, och att det är lika många ord tid. Hur ska det gå? Det blev 2007 ord denna dag.

14 november
1370 ord. En lite bättre dag i varje fall. Märkte att det blir fler ord nu när mina karaktärer gör det besvärligt för mig, de gör som de vill!

Sammanlagt skrivna ord andra veckan: 10357 ord
Är nu uppe i: 25439 ord

Mål inför den tredje veckan är att komma tillbaka till samma skrivmängd som den första. Allt försprång som jag drog på mig första veckan är nu som bortblåst, dags att lägga i en ny växel!

Här på jorden av Alice Hoffman

Titel: Här på jorden
Författare: Alice Hoggman
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 286
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Here on Earth
Översättare: Karin Andrae

Förlag: B. Wahlström
ISBN: 91-32-32974-1

Utgivningsår: (1997) 2004
Format: Inbunden

Första meningen: I kväll är gräset på fältet redan sprött av frost, särskilt väster om Fox Hill, där betesängarna lyser som stjärnor.

Handling: ”Efter nitton år i Kalifornien kommer March Murray, gift och med en tonårig dotter, på besök till den lilla staden i Massachusetts där hon växte upp. Under alla år har March försökt förtränga minnena från ungdomstiden, men när hon möter Hollis – pojken som hon älskade så hett, mannen som aldrig glömt henne – bubblar allt upp till ytan. Det förflutna flyter ihop med nuet och deras besinningslösa kärlek får nytt liv.

   De händelser och krafter som Marchs och Hollis passion utlöser, påverkar också andra människor i deras närhet. March tvingas ta ställning till fråga om det är möjligt att leva med en kärlek som förtär och bryter ner. De svar hon kommer fram till är både hjärtslitande och förödande i sin grymhet. För i himlen och i våra drömmar är kärleken enkel och underbar. Men en helt annan här på jorden…”

Kommentar: Det är en underdrift att säga att jag fastnade för den här boken redan efter några sidor. För jag blev helt förälskad bara några rader in, till och med ord – eller kanske rent av när jag plockade den från hyllan?

Och trots min förälskelse blev jag inte besviken. Hoffman skriver närvarande, sagolikt och fängslande. Språket tyckte jag var helt underbart. Hon blandar storyn, med personerna och miljön både i mikro och makroperspektiv och det är så vacker. Orden rymmer också stor vishet. Historien svävar mellan mamman March och dottern Gwen, men också mellan de andra personerna som rör sig i deras omgivning.

Jag blev till och med kär i typsnittet (berkeley book), det kan du se lite närmare på en smakbit från boken här. Bokens omslaget är väl också otroligt fint? Det fanns en massa fullpoängare från mig! Här på jorden var en bok som jag bara ville krypa upp i soffan med, ostört och försvinna in i denna värld. Sväva fram över det som sker i den lilla byn där alla känner alla.

Tyvärr måste jag medge att jag blev lite besviken på slutet. Tyckte det var en för enkel upplösning… Jag förstår Hoffmans tanke, men jag hade dock önskat mig mer.

Och bara en liten parentes – eftersom jag läste den här mitt i min nanowrimo-karusell, så blev det nästan läskigt när jag märker att Hoffmans sätt att skriva är det jag eftersträvar. Så jag tog läsningen som en stor inspiration. Det betyder också att jag måste hålla utkik efter fler böcker av henne. Jag tror också att en stor del av min förtjusning för den här boken beror på att jag fann många detaljer som träffade mig något extremt, det blev nästan läskigt…

Det känns som om jag inte kan hylla den nog. Här på jorden flög rakt in i hjärtat.

Mitt betyg:

En smakbit på söndag – Här på jorden

Efter en stormig natt då det kändes som om fönstret skulle spricka, har det blivit söndag och därmed en smakbit! Ett initiativ från Mari på Flukten fra virkeligheten, kika in där om du vill läsa fler smakbitar.

Trots att jag fortfarande läser A clash of kings, så kunde jag inte låta bli att börja med boken Här på jorden av Alice Hoffman. Och jag har blivit helt kär i den. Tycker om allt, hennes språk är så fint. Jag blev till och med förtjust i typsnittet (berkeley book). Så därför ville fota sidan den här gången, men det kanske blev lite mörkt, jag hoppas att det går att se. Smakbiten kommer från sidan 87: