Read-a-long: Odinsbarn: Del 4

Nu har det blivit dags för den fjärde och sista uppdateringen i det readalong som Nellons bokblogg håller i. Här nedan är mina kommentarer från sidan 488 och till slutet. Läs ej om du inte läst Odinsbarn, spoiler förekommer!

SPOILER NEDAN

Nu blev det lite konstigt för jag skrev inte direkt efter att jag läste ut boken så nu känner jag att jag glömt bort lite. Men ett par saker stannade allt kvar!

Siaren – den finns inte! Det var väl som deras Gud? Eller vilken roll? Tycker det är intressant när jag känner av en koppling till oss och det här med att vara övertygad om en tro, eller vad som helst egentligen, att vi inte ser något annat och även om det ”avslöjas” så håller vi kvar vid det trygga och bekanta. Som de gör i boken. De vet inget annat och de vill inget annat. Men det har inte spridits än. Kommer de ens ta emot det? Jag är nyfiken på hur detta kan röra om.

Jag tyckte det var väldigt kul med det på slutet där jag fick bekanta mig med Korpringarna, så spännande! Det blev en ny koppling till allting för jag hängde nog inte riktigt med på hur världen var sammansatt. Alltså det här med att ”hur Hirka kom dit”. Så nu blir verkligen frågan – hur kom hon dit, till Ymslandet? Hon hade väl ingen kraft? Och nu kan hon inte komma tillbaka… men jag känner på mig att hon och Rime kommer att ses igen, de måste de ju. Jag tyckte så synd om honom, han blev så vilsen…

Det har varit lite svårt ibland att gripas med i handlingen även om det har varit spännande, men såhär när sista sidan blev läst hade jag verkligen kommit in i boken. Nu vill jag läsa vidare. Vart någonstans kommer Hirka ta vägen och hur det kommer att gå för henne!? Och för Rime!

Jag vill också tacka för ett roligt read-a-long och för att jag fick läst denna intressanta bok! 🙂

Bokbloggsjerka 29 april – 2 maj

Den här veckan undrar Annika: Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?

Jag har inte läst någon bok som utspelar sig i mina hemmatrakter, så tips blir svårt. Däremot är jag själv sugen att läsa något som utspelar sig omkring Sundsvall – så om någon har tips till mig blir jag glad 🙂

Jag har givetvis hört talas om Jonas Moströms serie om Axberg och Jensen. Konstigt nog har jag fått för mig att det är Svart cirkel som är den första delen, med den berömda trappan på hotell Knaust. Men det är ju Dödens pendel som är del ett. Böckerna är dock inte riktigt min genre, men jag har tänkt prova dem någon gång för det är ju kul att läsa om bekanta miljöer. Har någon läst serien? Är den bra?

Efter att ha kollat upp det här lite närmare hittade jag framförallt två författare som skrivit böcker som jag blir lite nyfiken på. Den första är Vibeke Olssons romansvit Bricken på Svartvik. Hon skriver bl.a om sågverken, strejken och branden. Och den andra är Emma Vall vars böcker utspelar sig ännu närmare min hemmiljö, nämligen Alnö. Det skulle vara kul att läsa! Återigen, vet någon om de är bra?

Det blev en liten omvänd jerka 🙂 Men roligt ämne!

Träd kan rädda världen av Johan Tell

”Man ska med hela kroppen känna att man träder in i en skog: ljuset ska dämpas, svalkan göra sig påmind, fukten märkas, doften av barr, mossa, svamp bli tydlig och ljudet byta karaktär.”

Titel: Träd kan rädda världen
Författare: Johan Tell
Serie: –
Genre: Facklitteratur
Antal sidor: 144
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Max Ström
ISBN: 978-91-7126-139-7
Utgivningsår: 2008
Format: Kartonnage

Första meningen: Träd är trolleri.

Handling: Träd är trolleri, skriver Johan Tell i sin nya bok. Han tar oss med på en fantastisk resa i trädens värld och berättar om skogens betydelse för jordens framtid. Han berättar också om vad vi alla kan göra för att hjälpa träden att rädda världen.

Min kommentar: Jag är tycker väldigt mycket om träd och skogar. Det gör mig alldeles varm och lycklig. Träd är en del av min kärlek till naturen och till det har jag en önskan om att vi kan ta hand om naturen lite bättre. Jag kan såklart hålla på i all oändlighet om hållbarhet och livsstilar så jag bara nämner det. För vet ni vad? Det är inte bara människan hela tiden, naturen är alldeles fantastisk av sig själv. Se bara på träden. Träd är helt magiska. Trolleri, som Johan Tell beskriver det. Ja, faktiskt. Jag har alltid fascinerats av dem men efter att ha läst hans bok är jag än mer hänförd.

Jag upplever hans bok som en kärleksförklaring till träden. Tell går igenom olika aspekter kopplat till träd – allt från deras hållbara egenskaper, till förtäring och vardagsanvändning. Jag är förvånad över hur mycket träd kan användas till!

Johan Tell är också otroligt påläst och kunnig i det han skriver. Emellanåt finns också fina exempel på projekt och organisationer. Det är heller inget överflödigt. Varje mening finns där av en anledning. På varje uppslag finns också en passande bild och det går lika bra att bläddra igenom boken bara för bildernas skull, de är väldigt fina. Han skriver också lättsamt, engagerat och med en glimt i ögat som jag tyckte var väldigt härligt!

Mitt betyg:

Veckans bokbloggsfråga – vecka 17

Veckans fråga ställd av Carola på Barnboksbloggen är följande: Hur viktigt är det för dig att äga dina böcker? Köper du alla böcker du läser eller lånar du hellre? När det gäller de böcker som du vill äga, är det då viktigt för dig att ha samtliga böcker i en serie och att ha dem i samma format (pocket/inbunden, samma utgåva osv)?

För mig skulle det kännas konstigt att låna en bok och läsa, för att sedan låta den lämna mitt hem. Jag vill liksom att alla mina läsupplevelser ska samlas i hyllorna. Där vill jag också ha mina böcker som jag ännu inte läst.

Men det är ganska svårt ibland att hålla det jämt och inte låta de olästa böckerna växa. En stor anledning till det är att jag alla gånger köper på second hand. Det finns ju väldigt många fördelar med det. Inte minst för att det är hur roligt som helst att gå omkring och spana! En liten nackdel är att ibland är formatet på boken jag hittar inte något jag vill ha, den kan vara sliten, ful eller så passar den inte med den serie jag har (jag vill även att böcker från samma författare ska passa ihop). Det blir inte perfekt alla gånger men jag är inte stenhård på det, ibland går själva boken före. Men för det mesta hittar jag böcker som är i så gott som nyskick och då rusar det boklycka i mig! 🙂

Så kort och gott vill jag äga alla mina böcker i så fint skick och matchning som möjligt.

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

”Jag hatar det och jag vill ha det. Jag vill ha det för att det är som det är.

Det är livet som jag känner det.”

Titel: Än klappar hjärtan
Författare: Helena von Zweigbergk
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 411
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-305241-0
Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden

Första meningen: Det är svårt att omfatta alla ostar i en ostdisk.

Handling: Astrid, Sandra och Lena. Tre systrar, tre öden, en sommar. Astrids son ska ta studenten och hela familjen samlas  ett försommarvarmt Stockholm. Astrid möter för första gången på länge sin sons far, hennes livs stora kärlek. Sandra och hennes man står på konkursens brant. Och Lena har just fått ett allvarligt cancerbesked.
   Där står de bland jublande studenter på en skolgård tillsammans, och snart kommer deras liv att förändras dramatiskt.

Min kommentar: Jag höll den här boken varmt om hjärtat redan innan jag började läsa den. Jag tyckte omslaget var så fint med sitt mönster som glänser och så den fina titeln. Men handlingen sa mig inte så mycket mer än att det är tre systrar och så en sommar där allt förändras. Lagom dramatiskt?

Det skulle det allt bli. Det största med boken är karaktärernas inre upplevelser. Hur de hanterar situationen, hur deras liv blev som de blev och vad de brottas med. Och så det allra största – det är så brutalt äkta. Rakt på sak och absolut inget tillrättalagt. Jag borde hata dem för det, för vad dumstridiga saker de tänker och gör, men det blir precis tvärtom. Det blir på riktigt.

Det kan också bli tungt, men för mig var det otroligt befriande. Jag kände en tröst i att de kände sig så misslyckade. Fast egentligen kände de sig inte det, för det är svårt att förstå alltsammans när man är mitt i det. Och inte heller när vi lever tillsammans med andra. Det är familjedrama och relationer. Det var inte heller så att det blev töntigt, utan bara precis som det är. Sorg, svek, svartsjuka, förluster. Jag är väldigt fascinerad hur väl von Zweigbergk kan berätta om de olika personer så att det känns. Att allas röster trots att de skär i öronen får mig att vilja lyssna. Jag var med dem i varje ord. Det gjorde också att jag fastnade i boken när jag läste den. Jag läste boken främst under två långa sittningar och under den sista satt jag på tåget och fick göra små pauser emellanåt…

Visst förekommer några delar där jag blir provocerad (för att Astrid beter sig som en tonåring) men för det mesta uppskattar jag att det plöjs på med den ofiltrerade känslan. Jag gillar också språket för det flyter på bra, det går snabbt och jag förutom ovan nämnda också blir berörd i hur hon lägger upp det. Det blir också extra påtagligt när situationer beskrivs utifrån de olika perspektiven.

Än klappar hjärtan är en genuin bok om det vardagliga livet och den främmande döden och människorna vi delar det med. Det kan vara tung läsning men också en befriande sådan.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

En smakbit på söndag – Flickan som vävde sidenmattor

Just nu läser jag Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani. Boken utspelar sig i 1600-talets Persien. Jag tycker det skapas en väldigt fin stämning och jag får en bra känsla för omgivningen. Både för synen, dofter och smaker men även situationen, sagor och tro. Väldigt välskrivet. Kanske är den lite långsam, men vi får se vad sidorna bjuder på!

Smakbiten kommer från sidan 60:

   ”Vad är det du vill lära dig mer om?”
   ”Allt”, sa jag. ”Hur man skapar vackra mönster och ger dem färger som om de var spegelbilder av himlen.”
   Gostaham grunnade ett ögonblick: ”Jag fick aldrig en son att lära upp som skulle kunna fortsätta i mina fotspår”, sa han. ”Ingen av mina döttrar har någonsin behövt lära sig. Det är synd att du inte är en pojke. Du är i rätt ålder för att arbeta som lärling i väverier.”
   Jag visste att det inte fanns någon möjlighet för mig att arbeta bland alla dessa män. ”Jag kanske kan hjälpa dig hemma med dina beställningar – om du tycker att jag är tillräckligt bra”, sa jag.
   ”Vi får se”, svarade han.

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.

Read-a-long: Odinsbarn: Del 3

Nu har det blivit dags för den tredje uppdateringen i det readalong som Nellons bokblogg håller i. Här nedan är mina kommentarer om sidorna 314-488.

OBS! Läs ej om du inte redan läst Odinsbarn, spoiler förekommer!

Bästa läsesällskapet, mitt egna lilla lejon 🙂

SPOILER FÖREKOMMER!

Först måste jag säga att jag känner mig lite frustrerad – det slutade just när det var så himla spännande. Känner att jag står och stampar som en tjur, vill läsa vidare!

Det var ett par brutala scener under den här delen som jag tyckte var lite jobbiga att läsa, var nog inte riktigt beredd på att det skulle kännas så grymt. Det blev också mer och mer påtagligt vilket allvar det är, makt och hämnd och krafter…

För att komma tillbaka lite till språket som jag nämnde förra gången tycker jag som sagt att de passar, det går bra att läsa men det är inte så att jag hurrar för det. Å andra sidan är jag inte så van vid genren så kanske är de det,

Nu blir jag lite osäker om det var hela Riten-scenen med på dessa sidor men i varje fall tyckte jag det flög förbi alldeles för fort. Det byggdes ju upp som värsta händelsen och så fick de inte så mycket utrymme.

Men jag gillar verkligen hur Hirka börjar bestämma och försöka påverka sin situation. Som när hon lurade Urd att hon somnade – det var så kul!

Och äntligen kom svaret för omslaget, scenen med den avskalade svansen. Usch förstår att Hirka mådde illa. Jag undrar bara hur de ens hade kunnat lura någon, jag menar, är inte svansen död? Bara hänger.. för deras andra svansar rör väl sig antar jag? Men den var innanför en jacka? Blev också lite förvånad att den var tung.

Det här med Rime blir också väldigt spännande att få reda på mer om. Det är kul överlag att få mer och mer inblick i världen. Får jag rusa iväg nu i sidorna? 🙂

Bokbloggsjerka 22-25 april

Den här veckan undrar Annika: Vad är du mest sugen på att läsa just nu (oavsett om du har boken/novellen/dikten/etc. i din ägo eller ej).

Det finns så många böcker som jag vill läsa härnäst som jag är jättesugen på så jag blev nästan lite paff. Ska jag bara välja en? Jag är också inne i ett litet läsflow där jag är så försjunken i de böcker som jag läser just nu och väldigt nöjd över de jag har läst att jag får lite svårt att veta vad jag är sugen på härnäst. Och mest sugen på? Hmm. Men jag tog mig en titt i hyllan (jag kan inte sukta efter en bok längre än min hylla…) och där får jag ändå dra ut Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Den har jag länge väntat och längtat efter. Nu kanske det är dags för den.

Rosengädda nästa! av Emma Hamberg

”Att förlåta är att befria en fånge, och sedan upptäcka att den fången är du själv.”

Titel: Rosengädda nästa!
Författare: Emma Hamberg
Serie: Rosengädda #1
Genre: Feelgood
Antal sidor: 348
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Pocketförlaget
ISBN: 978-91-87319-28-0
Utgivningsår: 2013 (2012)
Format: Pocket

Första meningen: Bror hör dem genom väggen.

Handling: Bror är en trettonårig frankofil som har oändligt många skivor med Serge Gainsbourg men inte en endaste vän. Brors föräldrar bråkar sammanbitet om nätterna. Det viskas om skilsmässa. Familjen är det enda han har, och den måste räddas! Bror iscensätter ett seglarläger som han sedan låtsas åka på. En hel månad ger han sina föräldrar, då de kan hitta tillbaka till varandra. Men frågan är vart Bror egentligen ska ta vägen den där månaden?
   Tessan är en tjugonioårig kvinna som sitter fast i en dålig relation, andras skeva förväntningar av henne och sin nedlåtande mamma. Hon läser kokböcker som andra läser romaner, men ägnar sina dagar åt att servera pulvermos i en korvkiosk istället för att laga fantastiska rätter åt finsmakare. Hon vill något mer med sitt liv. Men hur ska det gå till?
   Jane är en unik kvinna, en sextioårig excentrisk dam som hjälper små djur i nöd, men även lämnar dörren på glänt åt människor som kan behöva henne. Tack vare Janes magiska fingrar möts Tessan och Bror i hennes lilla hus mitt i stan.
   Tillsammans ger de sig iväg till Rosengädda, en resa som kommer att förändra alla deras liv för evigt.

Min kommentar: Det var i somras som jag läste Baddaren av samma författare och föll pladask. Inget magplask, utan som en spik rakt ner i vattnet. Jag tyckte den var så charmig, rolig, igenkännande och samtidigt innehöll ett djup, ett allvar. Så var det även med den här boken. Det är precis som den blurpen på omslaget säger – ”lika delar humor som smartness”.

Det är lite knasiga människor som gör lite knasiga saker men på något konstigt sätt känns det fullt möjligt och normalt och jag kan känna igen karaktärerna i det. Och verkligen dras med i deras historia. Det var så underhållande att läsa att jag knappt kunde lägga boken ifrån mig. Åh vad jag tycker Hamberg skriver härligt! Samtidigt som de där budskapen finns med, precis som jag vill ha det. Love it.

Om det är något som jag ska vara petig med kändes det som att slutet eller hur berättelsen till sist blev inte kändes lika spännande såsom förväntningarna i början byggde upp. Men det gör inget, jag vill ändå snart läsa nästa del i serien!

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

En smakbit på söndag – Än klappar hjärtan

Det kanske är lite för tidigt att läsa om sommar och student men jag har väntat så länge så nu kunde jag inte låta bli. Det är vad boken jag just börjat läsa handlar om, en sommar när livet vänds upp och ner för tre systrar. Jag tyckte framförallt att titeln var så fin, Än klappar hjärtan (av Helena von Zweigbergk), när jag såg den i hyllan och när jag drog ut den blänkte sidorna i ett fint mönster, då var jag bara tvungen att ta med mig den hem. Ja, utseendet på böcker är en del av mitt urval.

Jag har just satt mig med den så smakbiten kommer från sidan 11:

”Astrid vrider huvudet från skoltrappan, där Viktor förväntas springa ut, och sneglar mot grinden in till skolgården. Hon håller Viktors bild som ett demonstrationsplakat framför sig. Det är jag som är hans mamma, vi är hans familj och hans allt i den vägen. Så det så – och bilden som en sköld.”

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.