Titel: Ljuset vi inte ser
Författare: Anthony Doerr
Serie: –
Genre: Historisk roman, roman
Antal sidor: 596
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: All the Light We Cannot See
Översättare: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark
ISBN: 078-91-87441-74-5
Utgivningsår: 2016 (2014)
Format: Inbunden
Första meningen: I skymningen regnar de från himlen.
Handling: Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.
I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.
När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo en stad som kommer att totalförstöras av kriget.
Ljuset vi inte ser är en gripande historia om människor som, mot alla odds, kämpar för att överleva. En fängslande berättelse om den grymhet som en gång slog klorna i Europa och om den godhet som göms i djupet av våra hjärtan.
Min kommentar: Egentligen är temat andra världskriget rent avvisande för mig. Inte för att jag inte bryr mig eller förstår hur viktigt det är att det berättas om, men jag finner det lite uttjatat och oinspirerande. Krig är inte heller särskilt roligt.
Men så fick den här boken goda omdömen och jag tyckte mig se att den fångade ämnet med en ny vinkel. Jag gillade dessutom titeln. Och så var den med på bokrean så varför inte?
Jag tyckte framförallt att det var skönt att boken inte kändes tung att läsa. Visst är det fruktansvärt, men känslan är lite lätt sorgsen, sökande och vacker på nått vis. Doerr skriver så fascinerande med väldigt intressanta ingredienser, det kändes smart skrivet. Jag skulle gärna vilja skriva att den blinda Marie-Laure fick mig att se, det skulle vara fint, men det kanske jag inte kan påstå. Hon fick mig i varje fall nyfiken och bibehöll mitt intresset eftersom det blev något nytt.
De väldigt korta kapitlen gör också att det går väldigt fort att läsa och det är lättillgängligt när de består av en scen i taget. Det var väldigt lätt att fastna i boken.
Jag älskar den där lilla gåtan som dyker upp i början. Och såklart Marie-Laure tolkning av världen. Jag gillar också Werners talang och drömmar trots förhållandena. Jag gillar ju egentligen allt.
Det som jag däremot blev jag lite besviken på var hur utdraget det kändes. Slutet blev jag inte heller tillfreds med. Jag saknar att gripas med i större utsträckning. Jag tror det berodde på att det kändes så välskrivet och intressant att jag förväntade mig något extraordinärt.
Annars bjöd Ljuset vi inte ser på underbar läsning. Den fick mig att sitta uppe längre än vanligt om kvällarna bara för att läsa ett kapitel till, och ännu ett.
Mitt betyg: