Mina 10 bästa böcker från 2016

Idag är det sista dagen på året och jag tänkte lista de 10 bästa böckerna som jag läste under 2016.

Det var faktiskt ganska så enkelt att plocka fram dessa, de är ändå mina egna små guldkorn som jag älskade när jag läste. Alla kom till mig utspritt under året så det var bra, och nu listar jag dem utan inbördes ordning, för jag gillade varenda en massor 🙂 Det fanns såklart en del andra böcker som jag också gillade mycket när jag läste, men alla kan ju inte få plats. 

I och med detta så vill jag också önska er alla ett gott nytt boklig år!

En engelsman i Paris av Nicolas Barreau

Titel: En engelsman i Paris
Författare: Nicolas Barreau
Serie: –
Antal sidor: 283 sidor
Genre: Feelgood
Språk: Svenska
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Das Lächeln der Frauen
Översättare: Victoria Johansson Ramirez
Förlag: Månpocket
ISBN: 978-91-7503-301-3
Utgivningsår: 2014 (2011)
Format: Pocket

Första meningen: I november förra året räddade en bok livet på mig.

Handling: Trettioåriga Aurélie Bredin vandrar ensam och sorgsen på Paris gator. Hennes far har nyligen dött och hennes pojkvän har lämnat henne för en annan kvinna.
Under sin promenad kommer hon till en bokhandel där hon hittar boken En engelsman i Paris av den engelska författaren Robert Miller. Boken beskriver hur han kom till Paris för en lansering och träffade en kvinna.
   Till sin förvåning upptäcker Aurélie att kvinnan liknar henne själv och att berättelsen delvis utspelar sig på pappans restaurang, Temps des Cerices, som hon nu fått ärva.
   Aurélie blir besatt av att få träffa författaren. Hennes försök att kontakta den attraktive men skygge Robert Miller lyckas inte. Framförallt är redaktören på förlaget inte hjälpsam. Men Aurélie ger inte upp. Hon skriver till författaren och bjuder honom på en romantisk middag. Och en dag får hon svar. Det blir ett möte som hon aldrig hade kunnat drömma om …

Min kommentar: Det är alltid lite extra spännande när en bok spelar en sådan stor roll i en historia. Jag tycker det var ganska gulligt när Aurélie som i den här boken går in så mycket för att reda ut en boks ursprung, men dessvärre tyckte jag också att hon blev lite väl överdriven och alltför indragen i sin egen version tillslut. Jag tyckte nästan synd om henne. Så generellt fastnade jag inte så mycket för den här boken. Språket kändes inte heller som något extra. Det var inget som kändes särskilt märkvärdigt. Men den var ju å andra sidan inte så lång heller och dessutom lättläst så jag tycker ändå att det var en ok feelgood med små romantiska inslag, lite gulligt var det ju, dock inte tillräckligt medryckande för mig.

Mitt betyg:

Det broderade hjärtat av Carole Martinez

Titel: Det broderade hjärtat
Författare: Carole Martinez
Serie: –
Antal sidor: 396 sidor
Genre: Utländs skönlitteratur, Magisk realism
Språk: Svenska
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Le coeur cousu
Översättare: Karin Sjöstrand
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-302171-3
Utgivningsår: 2010 (2007)
Format: Inbunden

Första meningen: Mitt namn är Soledad.

Handling: ”Mitt namn är Frasquita Carasco. Min själ är en nål. De sidor du kastade ut i öknen finns här samlade på nytt, bundna i en bok som du kan slå igen för all evighet om min historia. Soledad, min flicka, känn denna vind mot ditt ansikte. Det är min kyss. Den jag aldrig gav dig..”
   Soledad föds missbildad, bakom en mur i sanden, på en plats i öknen intill Medelhavet. Hennes mor är Frasquita Carasco, sömmerskan med de magiska krafterna som förmår åstadkomma vad som helst med sin synål: en solfjäder blir en fjäril som fladdrar iväg, madonnan i kyrkan får ett sidenhjärta som slår, ett söndertrasat ansikte lappas ihop igen och blir än vackrare.
   När Frasquita spelats bort av sin make lastar hon sina barn på en dragkärra och ger sig ut på en odyssé genom ett Andalusien präglat av fattigdom och uppror.

Min kommentar: Jag gillar sådana här böcker som berättas med en känsla av att det är en saga. De är lite mystiskt, magiskt och romantiskt även om det också ofta är lite grymt det som det också berättas om. Det är nog dessa spansktalande länder som kan berätta på det här sättet, det är så vackert tycker jag. Annorlunda och spännande.

Just den här boken är dock lite märklig på sina håll. Ibland händer jag inte riktigt med, men oftast så gör jag det och då är jag fångad. Det är så synd för jag hann faktiskt inte läsa klart den innan jag åkte iväg nu innan jul. Det var så fullt i min packning och jag iddes inte heller ta med den. Jag tänker ändå att jag kan säga att jag gillar den, trots att slutet står oklart för mig, haha. Det var inte så många sidor kvar, men ändå. Det jag kan säga är att jag tyckte om boken, om inte annat får jag väl uppdatera om den slutade på ett sätt som inte föll mig i smaken.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Algeriet, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Jagad av klanerna av Michelle Paver

Titel: Jagad av klanerna
Författare: Michelle Paver
Serie: Vargbröder #4
Antal sidor: 332 sidor
Genre: Ungdom, 9-12 år
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Outcast – Chronicles of Ancient Darkness
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Semic
ISBN: 978-91-552-3263-4
Utgivningsår: 2008 (2007)
Format: Kartonnage

Första meningen: Huggormen gled ner i flodstranden och förde sitt blanka huvud till vattenytan

Handling: Den fantastiskt spännande serien fortsätter! Torak bär på en hemlighet som är så fruktansvärd att ingen kan få veta. Men Korpklanen upptäcker vad Torak försöker dölja, och Torak blir utstött. För alltid dömd att klara sig ensam i skogen. Från och med nu kan ingen hjälpa honom. Inte Renn, inte ens Ulv. Torak är helt ensam, på flykt i vildmarken. Hur ska han klara sig alldeles ensam? Han jagas av Utterklanen och kämpar mot förvirring och galenskap.

Min kommentar: Det som jag tyckte var intressant i den här fjärde boken var att förstå lite mer om hur det fungerar i Toraks värld, i och med det som han nu ställs inför och tvingas göra. Det var lite läskigt. Men samtidigt är det också saker som Torak och alla de andra ställs inför något som de aldrig upplevt tidigare, vilket gör det oförutsägbart. Det är alltid roligt att lära känna Torkat mer för varje bok, ungefär i den takt som han själv får veta vem han är. Det var också roligt att få veta lite mer om annat runtomkring, vad vill jag såklart inte nämna.

Något annat som jag kände av i den här boken var att det var en liten annan känsla i den. Det var nästan lite sorgligt. Men såklart var den också spännande, men förmodligen är jag så bortskämd med de tidigare böckerna (den förra är kanske rent av min favorit) så jag tyckte nog att den här inte var riktigt lika gastkramande. I det stora hela upplevde jag det inte lika händelserikt. Boken var ändå väldigt bra, för jag gillar att vara i den världen och få vara med i allt som händer. 

Mitt betyg:

En världsomsegling på 366 dagar – avslutning

Nu är det snart slut på det här året och så även för den bloggaktivitet som jag varit med i. Det var Johannas Deckarhörna som arrangerade det hela och hon ville att vi skulle läsa böcker som utspelar sig i andra länder än Sverige, Storbritannien och USA. En rolig idé tycker jag. Nu är det dags för att se hur det har gått.

Det blev en del länder som jag besökte i böckernas värld, 22 stycken. Nedan har jag klistrat in det som jag under året fyllt i under sidan Läst 2016.

Jag förstod ju att jag skulle försöka mig på att få så många jag kunde, ibland gick jag kanske lite väl långt och det blev att jag läste något som jag inte kände för. Det är svårt för mig att göra det lite halvt. Men samtidigt kunde det också bjuda på nya spännande läsupplevelser. Det var ju lite det som var meningen, att utvidga sin läsliga geografi. När jag ser listan så tycker jag ändå att de flesta var bra.

Alla böcker var ganska olika i hur de var upplagda och hur mycket jag tyckte om dem, vissa var toppen och andra lite tradiga. Men det var ändå intressant och roligt. Några favoriter som representerade sitt land väl var Chiles Andarnas hus, Japans Den sista konkubinen och Väst papuas Djungelbarn – de böckerna var så himla bra! 🙂

AFRIKA

Algeriet – Det broderade hjärtat (Carole Martinez)

Etiopien – Skära för sten (Abraham Verghese)

Kenya – Resan tillbaka till den vita massajen (Corinne Hofmann)

Marocko – Den tionde gåvan (Jane Johnson)

ASIEN

Afghanistan – Och bergen svarade (Khaled Hosseini)

Burma – Konsten att höra hjärtslag (Jan-Philipp Sendker)

Indien – I det sista regnet (Janesh Vaidya)

Japan – Den sista konkubinen (Lesley Downer)

Persien/Iran – Flickan som vävde sidenmattor (Anita Amirrezvani)

Sydkorea – Ta hand om min mor (Kyung-Sook Shin)

Väst papua – Djungelbarn (Sabine Kuegler)

EUROPA

Frankrike – Till min dotter i Frankrike… (Barbara & Stephanie Keating)

Irland – Det skyddande regnet (Jojo Moyes)

Island – Frost (Roy Jacobsen)

Italien – Romarblod (Steven Saylor)

Norge – Brobyggarna (Jan Guillou)

Spanien – Ängelns lek (Carlos Ruiz Zafón)

Schweiz – Den vita massajens dotter (Corinne Hofmann)

Turkiet – Jag är Pilgrimen (Terry Hayes)

Tyskland – Jag heter inte Miriam (Majgull Axelsson)

NORDAMERIKA

Kanada – Ingen skada skedd (Alistair Macleod)

SYDAMERIKA

Chile – Andarnas hus (Isabel Allende)

Brobyggarna av Jan Guillou

Titel: Brobyggarna
Författare: Jan Guillou
Serie: Det stora århundradet 1
Antal sidor: 595 sidor
Genre: Historisk roman
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0319-9
Utgivningsår: 2011
Format: Inbunden

Första meningen: Männen blev borta på havet.

Handling: När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare.
   De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen.
   Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda.
   Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundrade någonsin.

Min kommentar: Det som har fått mig att skjuta upp att läsa den här boken är det stora sidantalet, men äntligen slog jag mig ner med den i läsfåtöljen. Och jag måste säga att det belönades, för jag tyckte den var bra. Ganska så gammaldags på något vis med språket eftersom det är historiskt, men det var också något som jag kände igen från den första Arn-boken som jag läste av författaren. Det kändes intressant och givande att läsa och till och med ganska roligt stundtals.

Sedan kom det här med sidantalet in, för jag tyckte det blev så utdraget. Generellt tyckte jag det sedan blev ganska tråkigt och händelselöst på något vist som fick mig att snabbläsa en hel del för att komma framåt. Annars tycker jag att Brobyggarna var okej, jag kommer ändå läsa vidare i serien för jag tycker den verkar intressant och den är en smula annorlunda mot vad jag brukar läsa.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Norge, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Djungelbarn av Sabine Kuegler

”Mest tyckte vi dock om att skjuta med pilbågen. Vi fantiserade om att vi hade gått vilse i djungeln och att vi måste klara oss själva – något som ju inte var så orealistiskt med tanke på var vi befann oss.”

Titel: Djungelbarn
Författare: Sabine Kuegler
Serie: –
Antal sidor: 286
Genre: Biogragi & Memoar
Språk: Svenska
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Dschungelkind
Översättare: Rolli Fölsch
Förlag: Bra böcker
ISBN: 978-91-7002-428-3
Utgivningsår: 2007 (2005)
Format: Kartonnage

Första meningen: För några år sedan frågade en bekant om jag inte skulle ha lust att skriva en bok om mitt liv.

Handling: ”Jag vill berätta en historia, en historia om en flicka som växte upp i en annan tidsålder…”

   Det som verka ofattbart har Sabine Kuegler upplevt: Som dotter till en tysk forskare tillbringade hon sin barndom mitt i Västpapuas djungler hos en bortglömd stam av kannibaler.

   Ända tills hon fyllt sjutton hade hon inte upplevt bilar, tv eller affärer. Hon lekte inte med dockor utan simmade bland krokodiler i en flod. Tidigt fick hon uppleva uråldriga dödsritualer. Naturen var hennes lekplats, djungeln hennes hem och himlen hennes tak.

   Efter många år i Europa är hennes själ idag fångad mellan två kulturer. Sabine Kuegler vet att hon måste återvända – tillbaka till en värld vars existens de flesta inte vet något om.

Min kommentar: Det här är verkligen en historia få förunnad. Det är helt otroligt det som Sabine varit med om. Samtidigt som jag också tycker det är hemskt hur de (föräldrarna) kunnat göra så med ett barn och en människa, hon är ju idag helt förvirrad. Livet i djungeln må varit hårt rent fysiskt, men underbart för själen. I den moderna civilisationen är det precis tvärtom. Nog för att vi ”infödingar” kan känna oss stressade ibland, när vår kropp är tusentals år äldre rent genetiskt. Tänk då att göra den resan i ett och samma liv – hur stressigt är inte det? Men det är också väldigt intressant att läsa om helt andra kulturer.

Jag har skjutit upp att läsa den här boken, kanske främst för att jag inte gillar omslaget, just så inzoomade ansikten är inget jag föredrar på en boks framsida. Men det var då tur att jag tillslut läste den, för jag gillar verkligen sådana här historier. Speciellt när det också är bra skrivet.

Det blandas på ett naturligt sätt det som hon har upplevt, både innan och efter djungellivet. Men allra mest fokuseras det på hur upplevelserna var som barn och hur hon lärde sig en massa saker på en plats så vitt skilt från vår. Sabine var verkligen ett djungelbarn.

Livet där är verkligen annorlunda och jag tycker det är galet fascinerande. Samtidigt är det också så himla fint när en familj med vita människor, som de aldrig sett förut, kommer dit och hjälper dem. Eller kanske snarare försöker förstå dem. Jag är också imponerad över Sabines föräldrar, pappan som språkforskare och mamman som sjuksköterska, hur tålmodiga de är. De gör inga pekpinnar eller annat tvång, utan genom god handling sprider de ringar på vattnet. Det är fint att läsa hur deras vänskap växer fram och hur de också lär dem deras egna rättigheter.

Det är inte bara otroligt intressant utan också medryckande rent spänningsmässigt. Inledningsvis när pappan begav sig in i den farliga djungeln höll jag på att spricka av nervositet. Det blir senare också både sorgligt och vackert. Med andra ord bjöd den här boken och Sabines historia på allt möjligt för en fantastisk läsupplevelse.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Väst Papua, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Veckans bokbloggsfråga – vecka 50

Så här formulerar Carola på Barnboksbloggen sin fråga:

Har du hunnit börja fundera på det kommande året när det gäller din läsning och ditt bloggande? Kommer du att delta i några utmaningar, kommer du att fokusera på ett visst tema eller kommer du att göra några stora förändringar i ditt läsande/bloggande?

Jag har inte planerat något speciellt med läsandet och bloggandet inför nästa år, jag vill lämna det öppet och bara låta mig läsa helt fritt. Men en sak som jag i varje fall har tänkt är att sänka mitt goodreads-mål lite just för att jag gärna vill hinna med en del tegelstenar också. Sedan har jag ju min egna lilla hyllvärmarutmaning där jag varje månad plockar ut en ”gammal” bok att läsa. Men dessa två lämnar det ändå fritt för mig att läsa vad jag vill och så vill jag också ha det nästa år. Sen vet man ju inte vad som kan tänkas dyka upp, men som det känts har jag velat ha det utmaningsfritt. Bara att göra en tbr-hög med ett gäng böcker är svårt att följa, om än roligt att göra 🙂

Ta hand om min mor av Kyung-sook Shin

Titel: Ta hand om min mor
Författare: Kyung-Sook Shin
Serie: –
Antal sidor: 250
Genre: Utländsk skönlitteratur
Språk: Svenska
Originalspråk: Koreanska
Originaltitel: 엄마를 부탁해
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-304790-4
Utgivningsår: 2012 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: Det har gått en vecka sedan mamma försvann.

Handling: En mamma reser från den sydkoreanska landsbygden för att hälsa på sina barn i Seoul. På den myllrande tågstationen försvinner hon och familjen inleder ett desperat sökande – samtidigt som alla tvingas rannsaka sin relation till den försvunna kvinnan. Ta hand om min mor är både en autentisk roman om livet i Sydkorea och en stark familjeskildring. Den självuppoffrande mammans liv återberättas ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv: den bortskämde äldste sonen, dottern vars karriär överskuggar allt annat och pappan som alltid tagit henne för given. Hemligheterna kryper fram i ljuset i takt med att saknaden och oron växer.
   Kyung-sook Shin kommer från en liten by i Sydkorea. Hon har bott större delen av sitt liv i Seoul. Hon debuterade som 22-åring i Sydkorea och har vunnit fler litterära utmärkelser i sitt hemland. Ta hand om min mor är hennes sjätte roman och den första att bli översätt till andra språk.

Min kommentar: Det här är en roman som skiljer sig en del från min vanliga läsning. Jag tycker det är ganska spännande att jag nu läst en bok vars originaltext skrevs på koreanska. Men det som författaren sedan berättar om kan många oavsett språk känna igen sig i. Alla har eller har vi haft en mamma. Tänk den dagen du började förstå att också hon hade en mor, och att också din mamma en gång varit barn. Det är sådana där fina tankar som rör sig i den här romanen. När barnens mor en dag försvinner ifrån dem dras deras tankar iväg ännu mer och de undrade hur mycket de egentligen kände henne. Jag tyckte att det många gånger var mysig läsning.

Sättet som den är skriven på är också något som känns nytt. Det var lite ovant men det gick bra och var i sig spännande. Man får följa olika personer i mammans omgivning där det berättas med ett du. Denna du kunde då vara de olika personerna. På det sättet fångades en annan känsla så det var kul.

Allt som allt tycker jag att boken var bra. Det var lite svårt att helt dras med, men det var ganska lättsamt och många gånger väldigt fin. Jag tror också att det här är en bok som sakta sjunker in för i efterhand ser jag den som mest bara vacker.

Mitt betyg:

 

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Sydkorea, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Veckans bokbloggsfråga – vecka 49

Carola på Barnboksbloggen som håller i detta formulerar veckans fråga så här:

Hur viktiga är bilderna när du bloggar och när du läser bloggar? Vad föredrar du när du läser bokrecensioner, förlagets officiella bild på bokomslaget eller personligt tagna bilder på boken ifråga? Har du något annat att tipsa om eller diskutera kring när det gäller bilder på bokbloggar?

Det är klart att en bild gör det lite roligare och lättsammare än bara en text, men just vad gäller bokbloggar så är bilden inte så jätteviktig egentligen. Eftersom man nu bara kan ta en googlad bild på omslaget. Det där är boken, punkt slut. Jag tycker inte det gör något, det är inget jag tänker så mycket på. Texten är det som man vill åt. Men det är klart, någon bild åtminstone är som sagt skönt att se.

Jag brukar ta egna bilder på böckerna som jag bloggar om. Det har blivit så och något jag fortsätter med just för att jag tycker det ger en liten personlig vink, att jag verkligen har hållit boken i handen och läst den (eller för andra bokliga inlägg). Ibland kanske för att förstärka något som har med boken att göra. Det är inte alltid de blir superbra och består av så mycket annat än böckerna men jag tycker det är roligt.