Torsdagarna i parken av Hilary Boyd

Titel: Torsdagarna i parken
Författare: Hilary Boyd
Serie: –
Genre: Feelgood
Antal sidor: 309
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Thursdays in the Park
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2013 (2011)
ISBN: 978-91-1-304364-7
Format: Inbunden

Första meningen: ”Du borde inte dricka så mycket.”

Handling: Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag kliver upp ur den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie.
   Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad. Har hon gjort något fel? Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanie ansätter George med en massa frågor men han förmår inte ge några svar. Upprördheten lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två.
   Torsdag är den bästa dagen på hela veckan. Då hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna, fast med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår genast en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga och är dessutom skitsnygg! Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. Men så råkar Ellie försäga sig, Ray framstår plötsligt som ett hot och Jeanies hela tillvaro hotar att rasa samman.

Min kommentar: Först och främst, hur ursött och fint är inte omslagen på den här boken? Helt ljuvlig! Det var en stor anledning till att den fick följa med hem. Nyligen fick också ännu en bok av Boyd också göra det, av samma anledning. Men tänk om jag inte ens skulle gilla dem?

Ingen fara! Jag tyckte den här boken var väldigt bra. Språket är enkelt och väl, varierande och det flyter på himla bra. Det märks också tydligt att Boyd är en människokännare för det kändes väldigt trovärdigt och jag drogs verkligen till Jeanie och jag ville så gärna att det skulle gå bra för henne. Att hon är sextio år med barnbarn var inget som jag tänkte på, hennes känslor och situation kan man känna igen sig i ändå, och roas utav, om jag får säga det så. Sedan är det så korta kapitel och små scener att det gjorde boken än mer läsvänlig.

Torsdagarna i parken bjöd verkligen på en underbar, lättsam och varm läsning.

Mitt betyg:

Bokbloggsjerka 24-27 februari

Frågan som Annika ställer ser ut så här:

Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?

Nog kan jag känna igen mig. Men inte för att jag går i bokhandlar och köper böcker, utan det gör jag på second hand. Och jag vill hävda att där är den här kraften betydligt starkare 😉 Om jag hittar en bok som jag vill ha måste jag nästan ta den, för den boken finns förmodligen bara där just då och om jag inte tar den missar jag mitt tillfälle. Annat är det i bokhandlar där det finns ett sortiment som ”alltid” finns där.

Visst har jag blivit något bättre på att hantera den här kraften, eller impulsen. dels för att jag nu har en hel del böcker redan. I början tror jag det nämligen att det bottnade i att jag ville bygga upp mitt bibliotek. Och nu har jag det ganska så okej.

Nu för tiden är jag mer restriktiv och faller bara för böcker som jag verkligen, verkligen tror mig att jag kommer att läsa och som jag tycker antingen är urfin eller superintressant eller har någon annan stark dragningskraft. Den här impulsen struntar jag nästan vad det bottnar i. Det är väl ägarbehovet som kommer fram, boksamlaren. Men böcker är ju inte bara en pryl tycker jag, utan så mycket mer.

Berättelsens ängel av Jakob Sverker

Titel: Berättelsens ängel
Författare: Jakob Sverker
Serie: Europatrilogin #1
Genre: Spänning
Antal sidor: 214
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Jakob Sverker
Utgivningsår: 2014
ISBN: 978-91-981827-2-9
Format: Häftad
Rec.ex: Från författaren, tack!

Första meningen: Hon hade alltid föreställt sig att man tar livet av sig på natten.

Handling: Sveriges Radios utrikeskorrespondent, Carl-Henrik Wiberg, träffar i Paris på en farlig krigsförbrytare han känner igen från Balkankrigen. Samtidigt får han ett mystiskt brev och möjligheten att intervjua en av Frankrikes mest kända och tillbakadragna familjer, industrifamiljen Saurelle.
   Madeleine Raeder är svensk marknadsassistent som gör kometkarriär hos Saurelle. Hon får i uppdrag att hålla ögonen på Carl-Henrik. Händelseutvecklingen för dem samman och leder dem mot en avskyvärd hemlighet.

Min kommentar: Berättelsens ängel är den första boken i Europatrilogin som jag fått som recensionsexemplar av författaren. Jag tycker minsann att de ser väldigt proffsiga och snygga ut, och när jag blev tillfrågad om jag ville läsa dem kunde jag inte undgå att bli intresserad.

När jag började läsa kände jag genast att det här skulle bli bra, det var välskrivet och spännande. Innehållet är väldigt rikt och jag märkte tydligt att författaren är väl medveten om hur han tänker sig att berättelsen ska läggas upp och jag drogs med handlingen. Många gånger var det oerhört väl berättat och inlevelsefullt.

Men efter att ha snubblat på ett par korrekturmissar och när språket, trots att det var rikt, blev lite komplicerad ibland, blev det en aning långsammare för mig. Alla franska namn och platser gjorde det också något krångligt stundtals. Detta gav dock med sig efter ett tag.

Jag gillar verkligen den kärna som lyser igen och som jag tror mig se att författaren vill att hans berättelse ska grundas på, det filosofiska och det litterära. Det är ju så intressant. Jag kunde känna mig en smula lyrisk när det framträdde.

Genom hela läsningen av boken var det spännande och jag hölls med ända fram till slutet för att förstå hur allt hängde ihop, jag ville verkligen veta! Dessvärre kände jag inte att jag fick ett hundraprocentigt svar och jag är lite otillfredsställd med det när det kändes som om något saknades. Men kanske blir det tydligare för mig vid nästa del av serien. Allt som allt är jag ändå positivt överraskad.

Mitt betyg:

Ödets dotter av Isabel Allende

Titel: Ödets dotter
Författare: Isabel Allende
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 394
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: Hija de la fortuna
Översättare: Lena Anér Melin
Förlag: Pan förlag
Utgivningsår: 2001 (1998)
ISBN: 91-7263-155-4
Format: Häftad

Första meningen: Alla människor föds med en eller en annan speciell begåvning, och Eliza Sommers upptäckte tidigt att hon hade två: gott luktsinne och gott minne. 

Handling: Hittebarnet Eliza växer upp i en välbärgad engelsk familj i Chile vid 1800-talets mitt. Som 16-åring förälskar hon sig i den fattiga Joaquin. Kärleken är en galenskap och när Joaquin, lockad av rykten om ofattbara guldfyndigheter, ger sig av till Kalifornien, reser Eliza efter. Båtresan blir en mardröm och väl framme i San Francisco tvingas hon att leva förklädd till pojke. I det nya landet finner hon såväl grymhet som godhet, men framför allt en överväldigande frihet och hon utvecklas från en naiv ung flicka till en mycket ovanlig kvinna.

Min kommentar: I höstas kom jag snabbt över min första bok av Isabel Allende – Andarnas hus. Den tyckte jag var helt fantastisk! Det var framförallt för Allendes berättarröst som jag nu har samlat på mig ett antal fler böcker av henne. Nästa bok som blev läst var den här, Ödets dotter.

Jag kände såklart igen hennes stil och jag njöt av att läsa den. Det är fascinerade på sätt och vis hur texten och upplägget kan tyckas så ”grötigt”, som jag tidigare uttryckte det, men ändå inte ställa till med några problem i läsupplevelsen. Jag hänger lätt med i Allendes färgrika språk.

Den person som jag finner mest intressant att läsa om är den kinesiska naturläkaren Tao Chi´en. Hur Elizas liv sedan flätas samman med honom var väldigt fint att läsa om.

Allt som allt är den här boken snarlik och bra i sitt sätt precis som Andarnas hus. Men det är något i handlingen som gjorde att den kändes mer diffus. Början var alltför utdragen och det tog ett tag innan det tog fart för mig. Sedan blev jag inte lika dragen och förtrollad som förra gången. Kanske sattes ribban för högt i och med den strålande första boken jag läste av henne. Ödets dotter är helt okej och i grunden fantastiskt berättad, om man ser till de små återkommande delarna. Men som helhet, efter att ha läst ut den, upplevde jag den något svalare.

Mitt betyg:

Bokbloggsjerka 17-20 februari

Frågan som Annika ställer den här gången är lite annorlunda, men väldigt rolig. Hon vill att vi avslutar följande mening, utan att tänka till för mycket:

Att läsa en bra bok är som att…

… försvinna i tid och rum och bara leva i den världen som boken utspelar sig. Uppslukas av allt som sker i den.

Det var det första som kom till mig, och något sådant känner jag att det är att läsa en bra bok 🙂

9 fakta om min katt

För ett tag sedan skrev jag en sådan här lista om min hund, Smilla, och jag tyckte det kändes lite orättvist att inte göra detsamma med katten, så nu har det fått bli hennes tur, lilla Sonja. Här nedan har ni en charmig bild när hon rullar runt i en skål (som hon i dag förstås inte skulle kunna göra) och den andra bilden är från igår kväll. Så så ser hon ut nu för tiden 🙂 Nu ska ni få lära känna henne lite.

• Sonja blir till sommaren 3 år.
• Hennes mor är en halvt vild katt boende på en gård och hennes far är gårdens huskatt. När vi skulle flytta ner till Skåne tog vi med henne i ”flyttlasset” och så fick hon ett betydligt behagligare liv med oss (och Smilla).
• Egentligen ville jag ha hennes bror för han var lika fint grå som sin mor. Men dessvärre var han en samuraj och bet sönder mig om jag lyckades ha tålamod och list nog att få tag i honom. Sonja däremot var som ett ljus, precis som sin mor, hur lugn och snäll som helst.
• Det är något så utmärkande med henne att det förtjänar en egen punkt – det att hon aldrig skulle göra något mot en. Väldens snällaste.
• Förut tyckte jag så synd om innekatter men nu har jag själv en, knepigt nog. Men jag försöker göra det bra för henne och ta ut henne på små kvällsrundor ibland när jag ändå går med Smilla. Det tycker hon är väldigt spännande.
• När hon är på extra bra humör utomhus brukar hon låtsas bli rädd och klättra upp längs trädstammar. Hon är en mästare på att klättra i träd, även när hon ska ner igen. Vi fnissar alltid över hennes systematiska och långsamma nedgång.
• Hon är en väldigt modig katt (snarare åt det dumstridiga hållet) för hon är inte rädd för (i varje fall små) hundar. Hennes onaturliga uppväxt ifrån alla faror med en hund som bästa kompis har haft sin effekt.
• Att åka bil är däremot pesten. Hon jamar och skriker och gör ifrån sig både det ena och det andra och dreglar för att det är så läskigt. Stackaren. Då vill hon ha musik och veta att vi är hos henne och att färden snart ska ta slut.
• Hon är inte så mycket för att bli buren eller ligga i knä, alls. Men sitter jag vid bordet och pluggar så vill hon krypa in mellan boken och mig och gosa. Eller när någon av oss sitter vid datorn, då kan hon komma ner och lägga sig i knät. Det är så sällsynt att vi knappt vågar röra oss och kliar henne mjukt och lyssnar på kurret.

Trädets tid av Christel Kvant

Titel: Trädets tid
Författare: Christel Kvant
Serie: –
Genre: Facklitteratur
Antal sidor: 152
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2011
ISBN: 978-91-1-302960-3
Format: Inbunden

Första meningen: De flesta människor kan nog berätta om ett träd som betyder något för dem.

Handling: De är de största och äldsta levande varelser vi känner. Tusenåriga ekar lever mitt ibland oss, och på hemliga platser i svenska fjällen växer granar som sannolikt har varit med när inlandsisen smälte.Med sina långa liv länkar träden både till det förflutna och till framtiden Så har de också spelat stor roll i världens religioner genom tiderna. Även i de nordiska länderna, där man under våra äldsta kyrkor kan finna resterna av heliga lundar.
   Trädets tid väcker på en gång ny och urgammal insikt om trädens stora betydelse för vårt liv; för livet på jorden. Tydligast blir det på öarna: När skogarna fälls försvinner inte bara träden utan även allt det andra: buskar, blommor, svampar, fåglar, djur, vatten … Omvänt är det också trädplanteringar som väcker hopp i fattiga och utarmade delar i världen.

Min kommentar: Nu känns det som att jag kan väldigt mycket om träd, eftersom jag läst två fackböcker om dem den senaste tiden. Och visst har det gett mig en hel del andra tankar om dem när jag dagligen ser dem i min omgivning.

Jag gillar hur Kvant lägger upp sitt berättande om träden i den här boken. Hur hon går från det lilla och personliga, till att låta mig som läsare sedan bli häpen över trädens historia, vidare till vår historiska relation med dem och till sist dagens situation. Den stora delen om träd och tro tyckte jag var väldigt intressant att läsa. Men den mindre delen som kopplade till hälsa hade jag gärna läst mer om för sånt älskar jag (å andra sidan förstår jag utifrån alltsammans i boken att träd minsann har betydelse för oss). Eftersom början var så lämplig och bra, liksom resten av boken, så hade jag önskat att hon också kunnat avrunda den i liknande stil så att den inte bara abrupt tog slut med något som jag kände mig skamsen och förfärad över.

Kvant skriver väldigt bra och det märks att hon är journalistiskt lagt med meningar som är starka, innehållsrika och berörande. Det är inget överflödigt prat utan fullt allvar och det är många gånger som jag tycker att det är väldigt fint skrivit och jag bara njuter av att läsa.

Alla bilder uppskattas också. Det är alltid roligt att få se det träd som hon berättar om. Det är också många av dem, vilket också uppskattas inte bara för att koppla till läsningen utan också att bara bläddra igenom se dem alla. De kanske inte riktigt är min stil men visst är de fina och välvalda.

Boken Trädets tid är precis som Kvant önskat att den ska vara – en underbar läsupplevelse för mig som älskar träd.

Mitt betyg:

Bokbloggsjerka 10-13 febuari

Såhär formulerar Annika sin fråga den här gången: Vilka bokliga saker (förutom böcker) kan du inte leva utan?

Jag har ännu inte skaffat mig något bokligt som jag inte kan leva utan. Men visst det skulle vara väldigt fint med lite bokligt pynt eller annat 🙂 Men det är inget som jag aktivt letat efter eller känt något behov av.

Det skulle i så fall vara mina bokhyllor. Ganska självklart att de behövs. I framtiden när vi flyttar till något hus skulle jag vilja bygga om dem på något tjusigt sätt och skapa mig mitt egna bibliotek och skrivrum – då skulle det vara något jag inte kan leva utan 🙂 Nu får jag i stället nöja mig med att längta tills det kan bli så.

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Titel: Ordbrodösen
Författare: Anna Arvidsson
Serie: –
Genre: Unga vuxna
Antal sidor: 322
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-70075-6
Utgivningsår: 2017
Format: Danskt band
Rec.ex: Från förlaget, tack så mycket!

Första meningen: En klocka tickar i rummet, markerar varje sekund.

Handling: Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.
   I en värmländsk bruksort bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. De har en stark ställning och en kraft som till varje pris måste hållas hemlig. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser. Alba har aldrig önskat sig förmågan att styra andra människor, men accepterat att hennes framtid är utstakad. Hennes mor, mormor och mormors mor har alla fått kraften på sin artonårsdag. Inträdesprovet ska vara en ritual, inte ett verkligt test. När Alba misslyckas står alla handfallna. Ingen berättar vad de misstänker ligger bakom hennes oförmåga. Istället skickas Alba hastigt till en avlägsen släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet.
   Men någon försöker hindra hennes sökande. Någon som inte skyr några medel för att nå sitt mål. Någon som kan få vem som helst att lyda.

Min kommentar: Jag fastnad direkt för den här boken när jag läste vad den handlade om, jag tyckte att den hade ett väldigt spännande tema. Tänk att kontrollera andra människor med sina ord, så häftigt!

I början fortsatte den här nyfikenheten att växa och även om jag uppfattade det lite krångligt med alla namn som presenterades så gick det med sig. För sen flöt det på och det ena efter det andra fick mig att bläddra vidare bland sidorna. Måste också tillägga att jag såklart tyckte att det kändes extra roligt och uppskattat att det fick vara starka kvinnor som stod för det mesta i den här historien.

Jag gillade hur varje kapitel, varje scen och bit som fanns med fanns där av en anledning och fyllde sin funktion. Det var inget överflödigt utan väldigt koncist och bra. Samtidigt tyckte jag det var så intressant det här med ordbrodöser att jag gärna hade velat ha mer ändå, kanske en fortsättning. För när Arvidsson vidgade ordbrodösernas arbete till ett större perspektiv grep det verkligen tag i mig. Helt klart känns konceptet väl genomarbetat och innerligt. Fullt naturligt. Nästan så att jag önskar att ordbrodöser hade funnits på riktigt. Eller kanske inte. Om de nu inte redan gör det…

Personligen fanns det dock ett par aspekter som gjorde att det svalnade lite för mig, dels ungdomsstilen och dels deckarstilen. Det är klart att det gick an och jag gillade det, men det är inte sånt som ligger varmast hos mig bara.

Men förutom det gav Ordbrodösen mig en spännande läsupplevelse, den var så pass intressant, välskriven och fin att jag blir nyfiken på vad som kommer härnäst av Arvidsson.

Mitt betyg:

Bokbloggsjerka 3-6 februari

Frågan som Annika ställer den här veckan låter så här:

Finns det några författare som du har ”tappat bort” under din läsarbana?

Nja, skulle jag nog säga. Jag har inte bokbloggat så länge, sedan augusti 2015 och jag räknar därifrån när jag menar att jag inte riktigt har tappat någon. Visst finns det författare som jag läste då som jag tänkt att jag ska läsa mer av men att det ännu inte blivit av. Men för det har jag inte tappat bort dem. De finns i bakhuvudet när det hela tiden finns andra författare som jag i stället känner för att läsa. Som t.ex Fogelströms Stadsserie, som jag tänkt att jag ska fortsätta på, snart.

Sedan kan det förstås vara så att nästa bok som jag läser av en författare inte längre känns lika bra från mitt håll och då tappar jag den på det sättet. Som t.ex von Zweigbergk som först var helt magisk och sedan fullständigt magplask i min läsupplevelse.

Jag försöker läsa lite hit och dit med de böcker som jag känner för och innan jag kommer tillbaka till samma författare igen kan det ha gått ett tag, men för det är den inte bortglömd, eller borttappad.