Titel: Torsdagarna i parken
Författare: Hilary Boyd
Serie: –
Genre: Feelgood
Antal sidor: 309
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Thursdays in the Park
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2013 (2011)
ISBN: 978-91-1-304364-7
Format: Inbunden
Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad. Har hon gjort något fel? Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanie ansätter George med en massa frågor men han förmår inte ge några svar. Upprördheten lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två.
Torsdag är den bästa dagen på hela veckan. Då hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna, fast med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår genast en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga och är dessutom skitsnygg! Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. Men så råkar Ellie försäga sig, Ray framstår plötsligt som ett hot och Jeanies hela tillvaro hotar att rasa samman.
Min kommentar: Först och främst, hur ursött och fint är inte omslagen på den här boken? Helt ljuvlig! Det var en stor anledning till att den fick följa med hem. Nyligen fick också ännu en bok av Boyd också göra det, av samma anledning. Men tänk om jag inte ens skulle gilla dem?
Ingen fara! Jag tyckte den här boken var väldigt bra. Språket är enkelt och väl, varierande och det flyter på himla bra. Det märks också tydligt att Boyd är en människokännare för det kändes väldigt trovärdigt och jag drogs verkligen till Jeanie och jag ville så gärna att det skulle gå bra för henne. Att hon är sextio år med barnbarn var inget som jag tänkte på, hennes känslor och situation kan man känna igen sig i ändå, och roas utav, om jag får säga det så. Sedan är det så korta kapitel och små scener att det gjorde boken än mer läsvänlig.
Torsdagarna i parken bjöd verkligen på en underbar, lättsam och varm läsning.
Mitt betyg: