Mellan prärien och evigheten av Per Helge

Handling
I mitt inre landskap har jag under åratal, utan att ha tänkt närmare på det på det sättet, pendlat mellan min västmanländska by och skogarna runt Concord, Massachusetts, fälten och sluttningarna i Port Royal, Kentucky, slätterna i Minnesota och landsvägarna i Nebraska, skriver Per Helge.Författare som Barry Lopez, Wendell Berry, Edward Abbey och Wallace Stegner har hävdat att den genre som i USA kallas nature writing ställer frågan om människans öde, hennes plats och roll i naturens stora väv. Det är i deras spår Helge färdas och drar paralleller till liknande svenska författarskap. Denna litterära värld är tämligen okänd i Sverige, men här får den en presentation genom ett antal alltid aktuella författarskap, vilka har något helt annat att berätta än deras kolleger i New York eller San Fransisco. Per Helge är författare, kritiker, tidskriftsredaktör m.m., bosatt i Västmanland. Han har utgivit en rad böcker.

Bakgrund
Den här boken följde slumpmässigt med från biblioteket eftersom som namnet Thoreau klingade väl och jag blev nyfiken på begreppet ”nature writing”.

Recension
Eftersom jag redan hade ett stort intresse med mig från början krävdes det inte mycket för att hålla mig nyfiken hela boken igenom. Jag kunde trots det se igenom en del brister. Men för mig gör de inte mycket eftersom jag är glad att jag fått nys om ett ”nytt” begrepp. Nature writing finns knappt i Sverige, det har inte ens ett namn, vilket för mig känns helknäppt eftersom jag nästan skriker efter sådant.

Genom den här boken öppnas det upp för mer att läsa i ämnet. Det nämns väldigt många författare och verk, de flesta dock på engelska men det finns också några på svenska, som jag måste prova. Det är av den anledningen jag hade störst behållning av boken, som en smakbit för kommande läsning.

Uppbyggandet är en form av resa som författaren gör, rent fysiskt, men också i det mentala där han berättar om olika författare, dess verk och det som ligger bakom deras engagemang. Det fanns många intressanta exempel att ta del av. Men generellt tyckte jag att det var lite vagt och förvirrande. För just  den där fysiska resan kände jag inte något för och försvann bland det andra. Jag undrade vad vitsen med den var. I och med det så hade jag önskat ett tydligare fokus på att öppna upp för upptäckten av den här genren. För det kändes lite rörigt och ostrukturerat, även om det var uppdelat i kapitel utifrån olika personer och ämnen.

Men jag kan som sagt inte ha undgått att ha blivit tillfreds med att upptäcka det vackra sättet att skriva och se på världen utifrån naturen.

Mellan prärien och evigheten – i spåren av Thoreau och nature writing

Carlssons | 2014 | 978-91-7331-619-4 | 187 sidor

Fyra grundstenar till ett bättre liv av Don Miguel Ruiz

Handling
Författaren och läkaren Don Miguel Ruiz kommer från en släkt med många healers, som länge har förvaltat det toltekiska arvet, en tradition djupt rotad i det gamla Mexiko. Toltekernas urgamla visdom erbjuder en samling effektiva levnadsregler som snabbt kan förvandla ditt liv så att du får uppleva frihet, verklig lycka och kärlek. Fyra grundstenar till ett bättre liv ger oss tillgång till denna stora skatt av levnadsvisdom på ett sätt som är lätt att applicera på vårt moderna liv. Det här är din guide till personlig frihet!

Kommentar
Sista dagen jag gick rund bland hyllorna på mitt biblioteksjobb innan jag flyttade kände jag mig en smula sentimental. Sådär som man kan bli när man vet att det är sista gången som jag går här, gör det här o.s.v, för sedan kommer jag ”aldrig” tillbaka. Inte för att det drar ner upplevelsen i att njuta av stunden. Men så som jag är så letade jag efter ett litet tecken… Är det något jag ska ta med mig härifrån? Då såg den här boken bland alla tusentals. Den var så otroligt fin och jag reagerade över hur det här biblioteket kunde ha en så pass religiös och talande bok till mig. Den här vill jag ha, tänkte jag, jag måste läsa den åtminstone. Sedan gick det några veckor. Och en person som jag inspirerades av listar den här boken som en av hennes livs topp-fem-böcker. Just den här, nej nu får jag ta och läsa den!

Kort och gott tyckte jag att den var bra och det som Ruiz förespråkar är något som jag kan förstå, applicera och önskar att fler tog till sig.

Det fanns dock en liten detalj – det blev lite väl långdraget i slutet. Boken skulle ha slutat tidigare. Den är ganska kort ändå. Men att bara berätta om de fyra grundstenarna hade räckt gott. Inklusive inledningen. Den var bra. Författaren började filosofiskt vilket gjorde att jag blev öppen och otroligt medveten om hur vi egentligen har det. Sedan gick han igenom de 4 delarna.

Jag kan säga vilka de är utan att det är alltför avslöjande (de står ändå på förstasidans innerpärm). Det första är att var sann i sitt tal (orden har en makalös makt, denna är viktigast av alla), det andra är att inte ta något personligt (allt från en människa kretsar bara kring dennes egna värld), det tredje är att inte ta något för givet (hör ihop med de andra men kopplas ofta till det giftiga skvallret) samt det fjärde att alltid göra vårt bästa (handlar om genomförandet av de tre första).

Dessa är väldigt enkla men jag kan inte påstå att de är enkla att genomföra, med tanke på hur vi blivit van att leva. Men även författaren berättar att han kämpar på som en sann krigare (ordets rätta innebörd) och för varje gång blir det lite enklare. Jag kan också se hur de här fyra grundstenarna faktiskt förändrar ens liv. Jag har verkligen tagit till mig den där första, att tänka över orden som jag både säger och tänker. Ord är så kraftfulla. Det är alldeles för mycket som vi grötar in oss själva med. Tänk om vi bara kan släppa det. Lite av detta hänger ihop med annat jag läst. Lite kan jag också se att det brister, det är inte hela bilden. Inte för att det borde vara det (eftersom det handlar om grunden).

Fyra grundstenar till ett bättre liv öppnar upp för nya möjligheter och en helt enorm dos av frigörelse för den egna människan, skrivet på ett mycket enkel och pedagogiskt sätt, sådär att jag häpnas och lyssnar och efteråt, då kommer orden aldrig att lämna mig.

The Four Agreements – A Practical Guide to Personal Freedom

Richters | 144 sidor | 2001 (1997) | 91-7711-010-2

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Handling
Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, Odenigbo och får en dotter, Baby.
   Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i ung ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen.

   Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.

Kommentar
Jag hade faktiskt ingen aning om vad jag skulle förvänta mig av den här boken. Vad den skulle bestå av, vad den berättade, hur den berättade eller vad som var det underliggande budskapet. Ingenting. Bara att det var en ”snudd på klassiker” och någonting i Afrika.

När jag så började läsa fattade jag genast tycke för tjänstepojken Ugwu. Han som vill så väl, kämpar på och tycks alltid hålla sig upprätt. Det var nog också honom som jag tyckte mest om att följa. För här varvas kapitlen med några huvudpersoner. Alla är dock i samma kretsat och allt grundar sig i det som händer kring dem. Här kunde jag dock tycka att det tog lite väl lång tid innan det tog fart. Även om det var skön läsning utan komplikationer hade jag önskat att det fanns lite mer driv och det tidigare. På något sätt var jag ändå tillräckligt fängslad.

När jag så hängt en hel del med dessa personer från början då när allt var frid och fröjd till att sedan vittna om hur det blir allt värre för dem, gör att jag grips med lite extra. Då kunde jag känna det eländiga i situationen. Svårigheterna, kampen men även det aldrig sinande hoppet. Nu fick jag en liten insyn i det som drabbade dem.

Samtidigt kunde jag också tycka (fram till mot slutet) att jag sedan innan fått en betydligt starkare läsupplevelse och insyn i Afrika genom en annan bok jag läst. Detta är dock bara min personliga reflektion. Den vita massajen av Corinne Hofmann var för mig en väldigt ambitiöst berättad historia (verklighetsbaserad) som både berörde och lärde mig massor, sådant jag minns än idag.

En halv gul sol blir ändå för mig en högst läsvärd historia. Författaren har gjort det väl genom att få med många bitar om vad som händer ett land och dess människor. Å andra sidan finns det en kluvenhet som sagt, det här pladdret som jag kan tycka försvinner i mängden.

Efter Ugwu är det Olanna som jag gillar mest att läsa om. Olanna som tycktes vara den där pålästa, rättfärdiga och godhjärtade personen. Men faktiskt tycker jag om att läsa om alla karaktärerna. Det var lätt att känna en värmande känsla vid läsningen, för personerna alltså, och sedan en slags vemod inför det som drabbar dem. Så ja, boken gick hem hos mig.

(Bilden, eller boken, är lite sjaskig, det är för att jag ser den som en slags souvenirer från min Skåne tid då jag jobbade på biblioteken där, de hade lite utgallring och jag kunde inte låta bli)

Half of a Yellow Sun | Albert Bonnier Förlag | 2007 (2006) | 978-91-0-010672-0 | 679 sidor

Lugn av naturen av Ottosson och Magnusson

Handling
I Lugn av naturen får du veta varför naturvistelser hjälper mot stress, vad mindfulness har med natur att göra och hur kropp och sinne påverkas av fågelsång, vindsus och grönska. Du möter personer som använder naturen för att hålla balansen i vardagen och får veta hur vetenskapen förklarar att det fungerar. Dessutom finns enkla övningar för egen avslappnings- och sinnesträning i flera av kapitlen.
   Boken är rikt illustrerad av fotografen Roine Magnusson. Bilderna fungerar som gläntor i boken där man kan stanna och vila en stund.

Kommentar
När jag läste Naturkraft – om naturens läkande, stärkande och helande effekter (av samma författare) för några år sedan överväldigades jag av det som stod i den. (…) Jag kan nog dra iväg en hel del om det här otroligt intressanta ämne som ligger så varmt hos mig. Jag älskar livsstilsfrågor, hälsa och varför naturen är så bra för oss. Och därför får jag inte nog av att läsa sådana här fina böcker.

Lugn av naturen är ganska så kort (med massor av foton) men desto mer fylld av kvalitativt innehåll. Grundligt förklarande med svar på varför naturen gör oss gott. Sådär vetenskapligt bevisat som det behövs. Men inte att förglömma också upplyftande. Även om det mesta redan var bekant hos mig fann jag det oerhört njutningsfullt att läsa. Sådant som jag bär med mig. Författarna är så duktiga på att skriva. Att boken sedan är väldigt snyggt komprimerad gör det än mer lustfyllt.

Bilderna i boken som Roine Magnusson har tagit var något utöver det vanliga. Jag tror aldrig att jag svepts iväg så utav foton i böcker. Meningen är också att bilderna ska göra det och det har de verkligen lyckats med! Varenda bild är så otroligt vacker och magisk och har ett sådan djup i sig. Till och med natur på bild ger effekt hos oss.

I boken finns också flera personer som berättar om sina erfarenheter och det var just en av dem som gjorde särskilt intryck på mig. Personen i fråga var en forskare som gjorde 51 djupintervjuer om hur cancerpatienter använde religion för att klara sin situation bättre. Men det de i stället pratade om var naturen, varenda en nämnde att naturen var viktig för dem och det gjorde forskaren helt chockad. Jag bara ryser av sådana historier! Vi vet ju! Låt det spegla sig i yttre värderingar då.

Jag kan lova att du inte kommer bli besviken när du läser Lugn av naturen. Den är väldigt lättillgänglig, vacker och igenkännande. Det är som författarna skriver – det kan inte pratas, skrivas och läsas nog om det här viktiga ämnet. Framförallt nu i vår tid.

Åsa & Mats Ottosson samt Roine Magnusson

Votum & Gullers Förlag | 2013 | 978-91-87283-03-1 | 167 sidor

Skriv som en nobelpristagare av Kristian Fredén

Handling
Vem blir nobelpristagare i litteratur? Vad är det för slags författare och hur skriver de egentligen? Och är det möjligt att själv bli lika skicklig?
   I Skriv som en Nobelpristagare lyfter Kristian Fredén fram tio av dessa författargiganter och analyserar deras stil och texter för att inspirera flera att börja skriva eller förbättra sitt skrivande. Han börjar med Selma Lagerlöf, den första kvinnliga pristagaren och den första från Sverige. Hennes litterära skaparkraft fascinerar och inspirerar författarkollegor än idag.
   Varje kapitel inleds med en kortare skildring av respektive författares liv, med betoning på hur detta lyser igenom i deras verk. Därefter analyseras deras litterära stil och till slut serveras ett textuppslag med inflikade kommentarer av Fredén.
   Dessutom intervjuas en nutida svensk författare som stilmässigt påminner om Nobelpristagaren och som inspirerats av eller känner sig besläktad med denna.Vad har Selma Lagerlöf och John Ajvide Lindqvist gemensamt? Hur läser Jerker Virdborg Ernest Hemingway och Anna Hallberg Wisava Szymborska?
   Boken avslutas med övningsuppgifter utifrån respektive Nobelprisförfattares olika sätt att skriva samt kommen-terade lästips om pristagaren ifråga. Sedan är det bara en tidsfråga tills Sara Danius öppnar den berömda dörren och kungör att Nobelpriset i litteratur går till…

Kommentar
Jag tyckte den här boken såg lite töntig ut och kanske var det som gjorde att min nyfikenhet inte väcktes särskilt. Men så var det en av de få skrivarböcker som jag lyckades hitta på biblioteket så jag fick väl ta och låna den då… Men det var tur, för den visade sig vara alldeles toppen!

Det som jag framförallt gillade med den här boken var att den var så välgenomtänkt och -arbetad. Inget överflödigt utan högst relevant om det som hör ämnet till – att analysera några nobelpristagares skrivande. Jag känner också att jag till på köpet fick lite mer koll på dem (och det känns gött att bli lite allmänbildad i mitt intresseområde). Det rymdes väldigt olika typer av människor och stilar. Framförallt var det inspirerande och lärorikt att läsa.

Läsningen var alltså givande. Det gick också snabbt att ta till sig innehållet, inte minst för det som berättas men också genom små skrivövningar och annat fakta. I och för sig kanske det inte skrevs så mycket att ”göra si och så” men jag blev automatiskt väldigt lockad att börja skriva som en nobelpristagare. Åtminstone som väldigt intressanta övningar. Helt enkelt lite ny input.

Så nog må jag medge att den här boken var lyckad. Vartenda kapitel om vardera nobelpristagare innehöll väldigt mycket så kan du tänka dig vad som egentligen rymmer i hela boken. En bok som även blir intressant att plocka upp längre fram.

Skriv som en nobelpristagare: från Selma Lagerlöf till Alice Munro
Ordfront | 2015 | 978-91-7037-844-7 | 200 sidor

Mitt liv & jag av Cecelia Ahern

Sonja fick vara med på denna bokbild eftersom jag tycker kissen på omslaget var så himla lik henne! Nu ser hon lite ljusare ut utomhus dock. (Hon har varit innekatt i 3 år men håller på att vänja henne alltmer nu vid utevistelse, därav snöret)

Handling
Kära Lucy Silchester. Du har ett möte på måndag. Varmaste hälsningar, Livet.
   Lucy Silchester har fullt upp med livet, vänner, katten, familjen, andras invecklade relationer, arbetet (som hon inte gillar) och en bil som ständigt måste till verkstaden. Livet har kört fast i samma hjulspår.
   En dag knackar livet på hennes dörr i skepnad av en ganska nedgången man i en gammal kostym. Livet följer Lucy vart hon går och hon tvingas att möta sig själv och de halvsanningar som kantat hennes liv. Kan livet lära henne att vara sann mot sig själv?

Kommentar
Den här överraskningen till bok flög rakt in i mitt hjärta. Det bubblade inom mig under hela läsningen. Av ren och skär läsglädje.

Först för att jag sögs in i berättandet, det var så lustigt och smart hur huvudpersonens röst och personlighet också speglades i texten. Även om Lucy inte bara verkade ha snört in sig i sitt liv, utan hon verkade också vara en något osympatisk person, så ville jag ändå lyssna på henne. Något måste väl finnas därunder, tänkte jag. För att sedan när Lucy träffade sitt liv (!). Jag börjar skratta bara jag tänker på det. Det var så underbart härligt, roligt men också lite synd såklart. Det var så genialiskt. Jag vill så hemskt gärna bara dela med mig av en skojig scen men jag skippar det (inte minst för att det som alltid kräver lite bakgrundskännedom osv), men du måste läsa den själv!

Det var också motvilligt från min sida att jag kände igen mig. Men detta ville jag inte erkänna till en början. För jag har svårt att dela med mig och vara helt öppen. Det är lätt att stänga inne allt. Men då kan det ju bli sådär rörigt som det blev för Lucy (är det inte härligt att liksom skratta åt sig själv). Det kan också vara så att det blev rätt bok vid rätt tillfälle. Sådant kan man inte annat än att älska och uppskatta.

Såklart var den här ingrediensen med en smula magi något jag älskar. Livet. Alltså Lucys liv. Denne har förstås ett namn… och var så trevligt att få träffa. Jag önskar att fler fick göra det!

The Time of my Life | Bazar | 2015 (2011) | 978-91-7028-430-4 | 397 sidor

Andarnas berg av Gao Xingjian

Handling
Genom Kinas långa historia har konflikten mellan de krav som samhället ställer på den enskilde medborgaren och individens krav på självförverkligande satt djupa spår i litteraturen. I Andarnas berg, som publicerades 1990, behandlar författaren bland mycket annat ett existentiellt dilemma: människans trängtan efter det absoluta oberoende som ensamheten skänker ställs mot hennes trängtan efter den värme och gemenskap som ”den andra” eller ”de andra” kan skänka, en berikande gemenskap som samtidigt hotar individens integritet och därför ofelbart utmynnar i något slags maktkamp.
   Författarens starka känsla av främlingsskap i det politiserade samhället fick honom att i början av 1980-talet söka upp undangömda trakter i sydvästra och södra Kina, där det då ännu fanns spår av primitiva kulturer, urgamla schamaqnistiska kultbruk och daoistiska föreställningar. Skildringen av dessa kulturer är späckad med antropologiska iakttagelser, filosofiska betraktelser och framför allt vidunderliga skrönor, som för tanken till de traditionella kinesiska historieberättarnas repertoarer. Romanen Andarnas berg, och flera av Gao Xingjians berättelser och dramer, rymmer en djup och stundom mycket dråplig humor.

Kommentar
När jag såg den här maffiga boken kunde jag inte släppa den ifrån mig. Titeln talade till mig. Jag älskar berg. Sedan älskade jag Isabel Allendes Andarnas hus. Vart nu likheterna sedan skulle finnas får ni låta bli att fråga. Men Andarnas berg lät så lockande för mig. Jag är också väldigt intresserad av Kina och de andra komponenterna som boken tycktes bestå av. En antropologisk och filosofisk upptäcktsfärd som författaren gör.

När jag kollade lite på vem det kunde vara, författaren alltså, bidrog det bara ännu mer till att jag inte kunde lämna ifrån mig boken. Han verkade kunna det här med att skriva efter allt han hade producerat. Så jag plockade åt mig boken. Sedan insåg jag ganska snabbt att det här blir mycket nytt för mig att ta del av. Jag bad om det! Vartannat kapitel är skrivit i du-form, där du-et tydligen är densamma som huvudpersonens jag-form i de andra kapitlen. Det är bara ett sätt för författaren att känna sig mindre ensam. Men jag vet inte. Jag tror jag under nästan hela boken försökte komma underfund med vad som egentligen var vad och vad det hela gick ut på! Väldig märkligt. På något sätt var det ändå något givande över det hela. Uppenbarligen, eftersom jag höll mig kvar genom alla sidor. Men då och då ges små svar till mig som läsare. Men så när han mot slutet säger att det inte finns något svar, att det aldrig kan finnas något slut, att resan pågår i det oändliga (d.v.s romanen) blir jag lite missnöjd. Den här boken var då inte min vanliga-västerländska-dramaturgiskt-snyggt-sammansatta-historia…

Det är oerhört svårt att svara på om jag är nöjd eller inte. Både och skulle jag säga. Det var kul och intressant att läsa Andarnas berg. Ett bra och annorlunda komplement mot den vanliga läsningen. Däremot känner jag igen sedan en annan (liknande), i och för sig japansk, författare, nämligen Haruki Murakami. Som jag gillar. Men här var det ännu mer text med sexuella ingredienser. Är det något med kulturen i den delen av världen eller. Jag blir ju fundersam och vet varken vad som är sant eller inte, om nu den där kvinnan som förekommer i boken är på riktigt eller om också det är något påhittat för att hålla författaren sällskap. Inte gjorde den här boken mig klok heller! Men det kanske är poängen…

Jag trodde också att jag skulle få en inblick i författarens upptäcktsfärd när han söker sig till mer primitiva kulturer och visst förekommer det en hel del mellan varven. Men i efterhand var det nog lite för tungt och otydligt för mig. Svårt. Jag ska nog läsa en reportagebok i stället för det ändamålet.

Lingshan | Atlantis | 2000 (1990) | 91-7486-517-X | 556 sidor

Bokutmaning: 3 x 3

Jag tror att jag var så emot att jag inte mot något skulle hoppa på en bokutmaning när dessa trillade fram vid årsskiftet. Inte något ”stressigt” med böcker. Men nu kände jag mig väldigt sugen på det som Ugglan & boken startat.

Det heter 3 x 3 och går ut på att välja 3 stycken teman med 3 böcker i vardera att läsa. Enkelt och flexibelt om man så vill.

Jag tog en titt bland mina återstående tbr-böcker och knåpade ihop dessa. Meningen är att jag ändå ska ha läst ut alla (hosthost) innan årsskiftet, men det brukar ju alltid hända en del så det är lika bra att placera in några i en utmaning så att de verkligen blir lästa.

Tema 1: 3 böcker av författaren Janet Frame

Doftande trädgårdar för de blinda
Vid alfabetets gräns
Ugglor gråter

Tema 2: 3 böcker som innehar böcker

Läsarna I Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald
Kajas resa en roman om ett brott av Carin Hjulström
1Q84 (#1) av Haruki Murakami

Tema 3: 3 böcker med mattitel

En doft av apelsin av Joanne Harris
En fransk curry av Richard C. Morais
Den blinde mannens trädgård av Nadeem Aslam
(kanske lite långsökt men maten kommer ju från trädgården också)

Två böcker som flög förbi

Det finns två böcker som jag läst den senaste tiden men som jag skjutit upp att skriva om, just för att jag inte har en aning om vad jag ska skriva. Det lustiga är att både dessa böcker läste jag på tåget, den ena upp och den andra ner. Jag kanske ska sluta med det. Inte för att själva resan fick mig ur balans, utan för att omständigheter runtomkring gjorde mig lite tankspridd…

alvernas liv av Muriel Barbery

Handling
Ett krig mellan alver och människor hotar att bryta ut. Clara och Maria, två hittebarn med okänt ursprung och exceptionella förmågor, måste tillsammans kämpa mot de mörka krafter som hotar människornas värld.

Nio år efter succén med ”Igelkottens elegans” är Muriel Barbery tillbaka med en storslagen roman som vibrerar av poesi, musik, konst och magi. En episk berättelse med sagans och folktrons skimmer. ”Alvernas liv” är första boken i en serie om två.

Kommentar
Vid den här boken tror jag att jag missade karaktärerna och vad det hela gick ut på. Inte mycket fick mig på kroken, det var som att jag för varje kapitel jag läste så var det något nytt för mig, helt olikt från det tidigare. Det var så synd för någonstans gillade jag det stillsamma och finstämda.

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Handling

Polly hade allt: jobb, bostad och pojkvän. En konkurs senare är hon alldeles ensam och när hon flyttar till ett rum ovanpå ett nedlagt bageri i en fiskeby återupptar hon sitt största intresse. Snart sprids doften av hennes nybakade bröd över strandpromenaden. Givmilt delar hon det med en skadad lunnefågelunge och de nyfunna vännerna, fiskaren Tarnie och hans besättning. Pollys buttra hyresvärdinna driver ortens bageri, men hennes bröd blir sämre för varje år som går, och hon känner sig hotad när allt fler föredrar Pollys bröd. Fast besluten att nå dit hon vill utan att trampa på någons tår tar Polly små men lyckosamma steg framåt. Och när hon får kontakt med den hemlighetsfulle biodlaren Huck och hans stormrike vän Reuben tar ett nytt kapitel i hennes liv sin början.

Kommentar
Den här hittade jag i en pocketlåda på second hand förra sommaren och tyckte att den såg charmig ut, men lämnade den ”hemma”. Vips så syntes den överallt bland bokbloggarna, då ångrade jag att jag hade åkt ifrån den.

Först tog det lite tid att riktigt komma in i den, men jag hade tålamod för sedan när den där fågeln gjorde entré – då tyckte jag det var så sött och roligt. Men sedan kom jag av mig igen. Först tyckte jag Polly var härlig med sitt rättframma sätt och jag hejade på henne när hon skulle följa sin dröm, men sedan i takt med att jag kom av mig var det som att hon var någon annan, någon jag inte gillade på riktigt samma sätt.

Även om jag inte fastnade, eller om det är på grund av det, kan jag göra klart för mig att jag inte blev såld på denna som verkar gillas så mycket. Och nu finns det flera fortsättningar, lite synd kan jag känna, men desto mer tid till andra böcker 😉

Bokbloggsjerka 7-10 juli

Frågan som Annika ställer den här gången låter såhär: Vad ”krävs” för att du ska tycka att en karaktär och/eller intrig är intressant?

Jag vet inte om jag kan få fram något ordentligt svar. För att hjälpa mig själv lite tog jag fram synonymer på ordet intressant: fängslande / engagerande / spännande / underhållande / medryckande / märklig / fascinerande / tänkvärd.

Ja det är väl alla böcker som jag gillar mycket. En bra bok helt enkelt. Och det kan variera så himla mycket från gång till gång och bok till bok.

På något sätt måste den tala till mig. Att jag sugs med in berättelsen. Jag har lärt känna mig själv som läsare lite mer med tiden och märkt att jag ofta gillar när språket är ganska lättsamt, att det är flyt, jag gillar små inslag av vardagsmagi eller åtminstone en smula romantik. Det är nog ett fint budskap jag vill åt. Samtidigt kan jag också gilla mer tragiska böcker. Hur ska jag kunna definiera!?

Det finns också vissa intresseämnen som per automatik fortare får mig över på dess sida.

Mycket beror också på hur författaren bygger upp det hela. Jag läste nyligen en bok där huvudpersonen var ganska jobbig, men det berättades så bra och jag fick en känsla av att jag gillade det ändå, det var underhållande, jag var fast, de andra gilla-inslagen fanns osv. Men tvärtom skulle nog inte gå. Nej det gör det inte. Poängen är väl många gånger att personerna genomgår en resa.

Vågar jag mig på att säga att språket är det som krävs för att jag ska tycka det är intressant?
Samt en smula tur.