Julkalenderbloggstafett 2017

I år är jag med i en bloggstaffet för bokbloggar för att räkna dagarna till jul. Det är Sofies bokblogg som arrangerar och temat är Bäst i bokhyllan. Det kan ju tolkas på olika sätt och kanske kan det vara knepigt att välja, men för mig var det självklart, men vad jag svarar får ni se här på bloggen den 10:e december 🙂 Här nedan är hela ordningen för de andra som också är med:

  1. Sofies bokblogg

2. C.R.M. Nilsson
3. Swebookobsession

4. Hanneles bibliotek

5. Tusen sidor

6. Nilmas bokhylla

7. Agnes bokblogg

8. Elin, bokslukartips

9. Sincerely Johanna

10. Fanny, Lion´s Library

11. Emma, Systrarna böcker

12. Mina skrivna ord

13. Sizzens bokblogg

14. I regnet

15. Stories from the city

16. Mias bokhörna

17. A room of my own

18. Klimakteriehäxan

19. My loved books

20. Enligt O

21. Nellons bokblogg

22. Bokparadiset

23. Västmanländskans bokblogg

  24. Snowglitter

Så i morgon är det faktiskt redan (!) december och bloggstafetten drar igång, kul! 🙂

Veckans toppslista – höstens bästa

Det har blivit dags att lista de fem böcker som jag tyckte allra mest om att läsa den här hösten, i den topplista som Johanna håller i, här är mina höstfavoriter:

Världen utan dig av Jill Santopolo (snyftande kärleksroman, check)

För att kunna leva av Yeonmi Park (gripande levnadsskildring, check)

Sjusiffrigt av Anna Karolina (skojig spänningsroman, check)

Happy Food av Ekstedt & Ennart (uppochnervändande matbok, check)
Writing down your soul av Janet Conner (finstämd guidande själsbok, check)

med andra ord… så bjöd dessa böcker på sitt egna vis mig underbara lässtunder 🙂

Happy Food av Ekstedt & Ennart

Titel: Happy Food – om hur mat och lycka hänger ihop
Författare: Niklas Ekstedt & Henrik Ennart
Förlag: Bookmark
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 238
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Epidemin av psykisk ohälsa är en folksjukdom som hänger tätt samman med västerländsk matlagning. I Happy Food ser vi hur det mentala välmåendet går att påverka hemma i köket.

I denna bok guidas läsaren pedagogiskt och underhållande genom den allra senaste medicinska forskningen. Där andra böcker slutar i tarmen, börjar Niklas Ekstedts och Henrik Ennarts revolutionerande exposé just där, eftersom där finns fler nervceller än någon annanstans utanför hjärnan.

Happy Food är en kompanjon i vardagen även utanför köket med handfasta och inspirerande råd. Ennart och Ekstedt navigerar elegant mellan allt från må bra-shoten att starta dagen med och den perfekta antiinflammatoriska burgaren till super-rödbetsjuicen som även fungerar som viagra.

Mina kommentarer:
Jag tror nästan jag tjöt rakt ut när jag fick en förfrågan om jag ville läsa den här boken, för mig fanns det inte en millisekund av tvivel. Jag behövde en sån här bok nu. Jag behövde liksom bara lite recepttips, för det hade blivit så klent med inspiration den senaste tiden, men att det dessutom skulle hjälpa mig att pigga upp mig lite, enorm bonus.

Det här blev en sådan bok för mig som sätter sig så pass starkt att något förändras, kanske för gott. Jag har sällan haft något större intresse för mat och att hitta på recept (för några år sedan kom ett litet intresse när jag hörde in IFD mat, men den var så smal), nu däremot har jag plötsligt blivit intresserad av att koka ihop råvaror utifrån de kriterier som de nämner i boken. Det är väldigt enkelt och variationsrikt. De pekar just på att vi måste äta lite av allt, även om det finns många begränsningar i och med att vi nuförtiden har utarmat så mycket näring i maten och hamnat lite på sniskan. Men överlag känns det ändå inte som något främmande att ta till sig. Det tycks som en hel uppsjö av möjligheter.

Jag har redan börjat tänka mig för och handlat, lagat och ätit mycket utav det som tas upp i boken. Vissa saker är det som jag tidigare har ägnat mig åt, men nu fått en nyvunnen kraft till att göra det igen. Sedan lite annat smått och gott som piggat upp. Det ena leder till det andra.

Men det som jag nu nämnt är främst det som tas upp i den andra delen när det svämmar över av exempel, recept och riktlinjer att förhålla sig till. I den första delen är det forskningen och lite av en grundutbildning som äger rum. Jotack, den satte sig också. Jag var ganska chockad över vad jag läste där. Med ens så fick jag en förklaring och sådan runtomkring exakt vad vi gör fel med kosten och riskerna med det. Jag gillar egentligen inte att peka för kost på ett sådant sätt som det brukar göra, har alltid hållit mig borta från det. Men här har det som sagt framställts på ett väldigt uppmuntrande sätt, variationen är stor och lusten kommer naturligt.

En liten tanke fanns i mig om det här med att allting är så nytt, med forskningen, att det är först nu (till och med många gånger i slutet av sommaren det här året) som resultat har bevisats. Precis som de nämner kommer det här förmodligen bara att explodera framöver och jag hoppas fler läser om detta.

Innan det blir alltför långt, jag har lärt mig så himla mycket som jag kan surra runt om, så låter jag det vara så här. Happy Food är en fantastisk och innehållsrik bok som ger mig både ett varför och ett hur när det kommer till den mat jag bör äta för att må bra och ha det gott. Det här är bara början på den resan.

Sjusiffrigt av Anna Karolina

Förlag: Bookmark
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 385
Rec.ex: Från förlaget, tack!

Baksidetext: En sen kväll kidnappar Julia, Carla och Nikolina en ung miljardär. De är noggrant planerade, stenhårda och effektiva. Ingenting kan gå fel. Men när lösensumman uteblir tvingas de till nya brott. Allt kompliceras ytterligare när miljardären hamnar på sjukhuset där Julia är läkare. Hon faller handlöst för sin patient. Under tiden arbetar sig polisen allt närmare kidnapparna, men har svårt att tro att det är kvinnor som ligger bakom de råa brotten.

I Sjusiffrigt ställs vänskapens lojalitet mot attraktionens kraft. Det är en hårdkokt polisthriller med gripande intrig och oväntade förvecklingar. Tre barndomsvänner som flyr från sitt förflutna och rusar rakt mot en oförglömlig upplösning.

Mina kommentarer:
Jag är så glad att jag vågade mig på att läsa något utöver det som jag vanligtvis dras till. Men det var något med att det är kvinnor som gör brott som lockade mig, och det var himla tur att jag nappade för jag fick mig en väldigt bra läsupplevelse.

Åh, det var så bra, hjärtat bara dundrade av spänning och det fanns inte en sida utan att det var intressant och roligt att läsa och dessutom kunde jag inte hålla mig för att skratta till vid ett flertal tillfällen. Det var så underbart att läsa. Allt fanns liksom, dragning från början till slut och det finns inte ett uns av besvikelse, tvärtom, vilken omväxling jag fick.

Det bästa är förstås interaktionen mellan de olika karaktärerna. Alla var intressanta och det blev så fullkomligt underhållande att läsa hur det utvecklades, hur de snörde in sig i varandra och hur de från olika håll hade sina egna mål och motiv men det krockade ju minns sagt, men ändå får jag hänga med och det fortsätter så att jag knappt står ut. Underbart, återigen. Jag skulle kunna dar det här vidare och prata om allt som var så roligt att läsa med de olika personerna (det har jag i och för sig redan gjort, gång på gång berättat vad det är som händer i den här boken egentligen, för de här hemma, för jag kunde inte låta bli), men här så skippar jag det. Jag tror det går fram ändå att jag fullkomligt älskade att läsa den här boken. Att jag kan tycka en sådan här bok kan vara rolig, det var något nytt. Och spännande, såklart.

Helt klart mycket givande läsning!

Änglarna dansar i gryningen

Författare: Camilla Davidsson
Förlag: Badh by Bladh
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 329
Serie: #3
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: Ett år efter pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela är livet rörigare än någonsin för Emma. Hon stressar och vantrivs på jobbet och spenderar sommaren på Fårö för att återhämta sig. Där har hon mot sin vilja blivit förtjust i Olle, en tjugo år äldre läkare som hon hyr en stuga av, och dessutom inlett en romans med jämnårige fondmäklaren Alex.

När Emma får ett chockerande och omtumlande besked lämnar hon brådstörtat Fårö. I Stockholm återförenas hon med Alex, men hemkomsten blir allt annat än enkel. När valen blir för stora och svåra flyr Emma till väninnan Harriets hotell på Mallorca. Men kan en kort vistelse i bildsköna Deià verkligen hjälpa henne att fatta de beslut som krävs för att finna mening och lycka i tillvaron?

Mina kommentarer:
Det händer så mycket kring Emma, och framför allt inne i henne när hon gör sitt bästa för att skapa sig en önskvärd tillvaro. Mycket pockar på, mycket svänger runt och förut har jag känt mig en smula skamsen men ändå nyfiken och villig att följa med Emma i de val som hon gör för att se hur det ska gå. Det är lätt att fastna. Men nu däremot, i den här boken, så är det som att något har ändrats lite för nu jag blir i stället imponerad över henne, över hur hon har växt genom böckerna på något vis, fast hon kanske själv inte känner det riktigt. Men inte för att det blivit enklare, precis. Det har varit underbara läsupplevelser att får lära känna henne i de här känslomässiga stormarna. Det liksom sätter sig, hennes resa, för det känns så verkligt allting.

Jag var nära att säga alldagligt, men det är inte riktigt så jag menar, mer att det är igenkännande och så verklighetstroget såsom livet är med sitt djup och det är berörande att läsa. Vid ett par tillfällen trillade ett par tårar fram från en mening till en annan och ganska ofta var det jobbigt att läsa, för det dras fram en massa tankar hos mig men det var ändå alltid så njutningsfullt att läsa och följa henne. Jag ville läsa vidare, bums. Jag i stort sett sträckläste boken och tyckte väldigt mycket om den, kanske mest av dem alla om Emma.

Kraften av Siri Pettersen

Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2016 (2015)
Antal sidor: 529

Baksidetext: Alla i Ginnungad visste vem hon var, eftersom hon till synes var själva symbolen för allt de hatade. Hon var Dreyris stora hopp. Beviset på att de alltid skulle styra enväldigt.
Dreysil, det första landet, är en kall värld där svaghet föraktas. Det är också en del av Hirkasarv, hennes fars hemland, dit hon har återvänt för att rädda Ymslanden och Rime. Men de likföddas törst efter Kraften är enorm och Hirka inser att krigen som hon vill stoppa är oundvikliga.

Kraften är tredje och avslutande delen i serien Korpringarna, en storslagen fantasyberättelse om makt, hat, högmod – och brinnande kärlek.

Mina kommentarer:
Ah, det känns då skönt att ha fått avsluta en serie, och just den här tycker jag känns häftig för jag tycker det är en spännande idé och allt runtomkring. Kanske väntade jag lite för länge sedan bok nummer två för det tog ett tag innan jag kom på vad som hade hänt. Men det gick bra för det finns alltid ett driv framåt i dessa böcker. Kan kanske kan tycka att det känns lite väl som att det alltid är ”andan i halsen” på något vis, det kanske är språket som känns av.

Annars är det i stort sett samma anda som i de tidigare böckerna, Odinsbarn och Röta. Det är spännande och häftigt på något vis, upptrappningen oundviklig och så finns det starka band som nu ställs på sin spets. Hirka är minsann en stark karaktär, gillar hennes position i allting och vad hon kämpar för (och som jag nämnde vid förra boken så är författarens tillsägelse alltid så fint och sånt gör alltid det lilla extra). Men som jag nämnde kan det vara svårt att hänga med i böckerna, varför vet jag inte. Något bidragande är i varje fall att låta det gå för lång tid till nästa bok när man väl bekantat sig med världen, situationen och språket.

Jag ska inte säga något om slutet mer än att det var episkt och gör en inte alls besviken för en sådan här trilogi, det är en så annorlunda och spännande värld och historien är väl värd att dyka ner i. Även om jag inte tillhör den största fanskaran så är jag glad att jag läst dessa böcker om Korpringarna.

Sagan om Lord John Grey av Diana Gabaldon

Förlag: Bookmark Förlag

Utgivningsår: 2017 (2003, 2007, 2011)

Rec.ex: Från förlaget, tusen tack!!

Ett delikat uppdrag

Antal sidor: 316

Baksidetext: Plikt och ära
London 1757. Sjuårskriget och kampen mellan England och Frankrike om herraväldet i kolonierna har just inletts. Lord John Grey, ansedd adelsman och hög officer i Konungens armé, har fått ett dilemma på halsen. Den tilltänkte gemålen till hans dygdiga sextonåriga kusin tros ha drabbats av franska smittan och lord John måste med stor diskretion ta reda på om detta är sant.
   Men han avbryts av akuta tjänsteplikter. En officerskollega har blivit mördad och lord John får uppdraget att utreda omständigheterna. Viktiga, topphemliga militära dokument har stulits vid en arméförläggning och den döde officeren tros vara den skyldige. I jakten på mördaren och i efterforskningarna om den lastbare fästmannen får läsaren följa lord John på en oförglömlig resa i Londons historiska miljöer, från East Ends eländiga fattigkvarter med bordeller och stinkande rännstenar till Mayfair och överklassens eleganta salonger.

Svärdets brödraskap

Antal sidor: 441

Baksidetext: En förödande sanning
Året är 1758 och sjuårskriget är i full gång. Officeren lord John Grey är en dödlig familjehemlighet på spåren. Hans far, hertigen av Pardloe, sköt sig några dagar innan han skulle ha ställts inför rätta anklagad för förräderi och beblandning med jakobiter. Nu, sjutton år senare, är familjenamnet rentvått och dess ära återupprättad, men ett förestående bröllop blåser nytt liv i skandalen.
   Lord Johns bror Hal befaller sin bror att inte ägna saken någon uppmärksamhet. I sin frustration vänder sig lord John därför till en man som har varit såväl hans fånge som hans biktfader: den skotske jakobiten James Fraser.
   Men kriget, en förbjuden kärlekshistoria och Jamie Frasers egna hemligheter försvårar lord Johns sökande efter sanningen. När Fraser slutligen ger honom den saknade biten i ett förbluffande pussel måste lord John bestämma sig för om familjens ära är värd priset av hans eget liv.

Fången från Skottland

Antal sidor: 447

Baksidetext: En förbjuden passion
Helwater, England 1760. Det skotska upproret har slagits ner och rebellen Jamie Fraser lever ett stillsamt liv som frigiven krigsfånge. Om nätterna hemsöker minnen av den förlorade hustrun Claire och deras gemensamma barn hans drömmar.
   I London tar adelsmannen och officeren lord John Grey emot ett paket. Det innehåller dokument som pekar mot en stor konspiration och överhängande fara. Men vissa av texterna är skrivna på det sällsynta tungomålet ersiska, som lord John inte kan tyda. Och han känner endast en som kan det: Jamie Fraser.
   Snart befinner sig lord John och Jamie Fraser på en resa mot Irland, ett land vars slott och mossar ruvar på hemska hemligheter. Ofrivilligt förenade jobbar de mot samma mål, och påminns om de känslor som en gång band dem samman.

Mina kommentarer om dessa böcker:
Jag har knappt hört talas om Diana Gabaldon tidigare, eller hennes tv-serie Outlandet, men när jag fick frågan om att läsa den här serien om John Grey med boken Fången från Skottland så tackade jag efter lite tvekan ja. Det som var bekymmersamt var det här med att jag skulle behöva läsa utanför serieordningen och det brukar jag inte göra. Men det lät så pass spännande att jag ville testa ändå.

Så när jag börjar läsa faller jag genast för det, jag älskade språket! Det var så livfullt, roligt och så lätt att bara vilja hänga med och se vad som händer. Så jag läste vidare men så växte en känsla av att jag har missat en massa, vilket jag förmodligen har men så fick jag ändå chansen att läsa böckerna i ordningen med den här serien och det är jag väldigt tacksam för.

Ett delikat uppdrag var dock lite knepig tycker jag. Kanske beror det mest på att handlingen i just den boken hade en märklig scen. Däremot gillade jag att följa Grey och hans väg för att ta sig an de uppgifter som han får, det fanns ett driv och som de andra böckerna byggs det upp en mystik som uppskattas.

Med Svärdets brödraskap så kom jag en bit in i boken att tycka mycket om den, framförallt när jag lärde känna Grey mer. Det här med att han är gay i den där tiden gör det onekligen spännande och annorlunda, men jag gillar verkligen hur karaktärerna speglas fram på det här lättsamma sättet som får mig att läsa vidare. Mot slutet var det riktigt spännande.

Så till Fången från Skottland som jag tyckte allra mest om. Där kom John Greys mjuka sida fram ännu mer och det tyckte jag var så fint att läsa. Det var också intressant när han samspelar med Jamie, han som då är en mer huvudperson i de andra böckerna som jag bara måste läsa nu. Jag hade dessutom kommit att fastna mer för karaktärerna att det var så njutningsfullt att läsa, jag gillar Gabaldons sätt att berätta mycket. Det här är äventyrliga böcker som engagerar och som dessutom bygger på intressant historia.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag gillar dem mycket, framför allt språket, spänningen och det här historiska samt den humor som smyger sig in, det är inlevelsefullt och jag kommer nu att läsa Gabaldons huvudserie med Jamie och Claire, det ska bli intressant.

Ibland mår jag inte så bra av Therese Lindgren

Förlag: Forum
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 139

Baksidetext: Att må dåligt psykiskt är inget att skämmas över, säger Therése Lindgren, Sveriges största kvinnliga youtuber. Hon blev Årets Youtuber både 2016 och 2015 och hennes hyllade videor består av allt från glada skönhetstips till tårfylld ensamhet. I den här boken fördjupar hon sig mer i sin bakgrund och varför hon ibland inte mår så bra. Hur känns panikångest? Vad kan man göra för att peppa sig själv? När ska man söka hjälp och vad finns det för hjälp att få? Hur kan någon som är så framgångsrik också må så dåligt?

På ett ärligt, personligt och ofta humoristiskt och lättsamt sätt tar sig Therése Lindgren an ett svårt ämne från många vinklar. Hon vill berätta om sin egen psykiska ohälsa och få andra att förstå att det här är vanligt och drabbar de flesta människor någon gång i livet. Therése varvar sina egna berättelser och erfarenheter med fakta. Hon delar även med sig av tips som hur du andas dig ur en panikattack, hur du kan prata om ditt tillstånd med vänner och familj eller något så grundläggande som hur du tar dig upp ur sängen på morgonen. Ibland är det såklart viktigt att man söker professionell hjälp och andra gånger kan man faktiskt må bättre av att ”acceptera läget”.

Mina kommentarer:
Det var när jag genom bokbloggarna såg Therese bok förra året som jag upptäckte henne och sedan dess har jag sett en väldans massa klipp av henne på youtube, tycker hon är fantastisk.

Det var också lätt att känna igen henne i boken, det är lika ambitiöst, engagerande och personligt som hennes videor. Jag tyckte det var jättebra, bra skrivet och om det ens är något som jag ska påpeka så var det när hon började berätta om sina djur som kanske det fick lite för mycket plats, om jag nu ska jämföra med det runtomkring, bara en liten tanke. Men sedan är det här med djuren bara en bra sak, att umgås med dem som är så närvarande och söta får oss bara att må gott, så vi kan få något annat och någon annan att fokusera på.

Therese berättar om så många saker och det är rörande att läsa, samtidigt är det så många som går omkring och känner såhär. Nu har jag inte drabbats av panikattacker och det ska ju inte behöva jämföras i mående på det sättet men alla har vi nog någon gång haft det riktigt tufft. I hur hon resonerade vid vissa tillfällen tyckte jag var slående, att läsa någons annan berätta om det på det sättet, och det så väl. Det är lite skamligt det här och det tycker jag inte alls om. Jag är så emot det här prestationssamhället och hävandet, men på senare tid har jag fått tillbaka en mer balanserad bild, det inte lätt i varje fall, men hur som helst. Jag gillade att läsa Therese bok, även om jag inte har upplevt det på samma sätt eller nivå, så kan jag ändå känna in mig.

De här fakta-inslagen tycker jag är ett stort plus och tyckte inte att de blev för mycket eller för lite, jag gillar att läsa om sånt lika mycket som en personlig berättelse.

Det enda var väl att det tog slut lite för fort. Jag tycker det är så fint att ämnet psykisk ohälsa får komma fram så mycket mer nu och den här boken är verkligen läsvärd.

Jag är inte perfekt, tyvärr av Michaela Forni

Titel: Jag är inte perfekt, tyvärr – om ångest, oro och konsten att vara snäll mot sig själv
Förlag: Lava Pocket
Utgivningsår: 2017 (2016)
Antal sidor: 249

Baksidetext: Jag är inte perfekt, tyvärr är en kombinerad dagbok, peppbok och självhjälpsbok. Med humor, allvar och en stor dos självironi blandar bloggaren och författaren Michaela Forni högt och lågt: berättelser, råd och actionplaner att ta till hjälp när ångesten slå till eller kraven på perfektion och lycka känns oöverstigliga.

”Tanken är att du ska kunna ha den här boken i din väska eller på ditt sängbord för att ta upp och bläddra i närhelst du behöver. Min dröm är att du ska kunna finna styrka i mina ord och det jag har att dela med mig av. Kanske kan min ångest hjälpa dig att minska din. Jag har fyllt boken med små historier ur mitt eget liv. Saker som jag har upplevt och situationer som har förändrat mig. Jag har också samlat mina bästa, om än i vissa fall enkla, verktyg. För ett par år sedan sprang jag in i något som liknade en vägg och efter det bestämde jag mig. Jag ville leva ett liv där jag kände mig stark, värdefull och lycklig, inte liten rädd och svag.”

Mina kommentarer:
Det var lite av en slump att jag trillade över den här boken, det var på second hand och eftersom jag inväntade att få läsa Therese Lindgrens bok så kände jag varför inte, jag vill läsa sånna här böcker.

Men, hmm, nu var det ett tag sedan jag läste den här så mer detaljerat vad jag tyckte har suddats ut lite, men jag minns det som att den var okej, inte mer. Den var trevlig att läsa och få lite igenkänning på vissa håll. Men det som jag framförallt kände var att jag är så långt ifrån henne på vissa plan, när hon tog upp exempel så kunde jag inte pricka för någon och då känns det bara lite märkligt. När det också tas upp att hon pratar med psykologer och har en pojkvän som är världsbästa stödet blir jag lite tyng och känner en viss mån av orättvisa, går folk till psykologer eller, eller något annat, och sen är det förmodligen mig det är fel på som i stort sett aldrig pratar om mitt mående på det sättet. Och jag vet inte, men titeln tycker jag inte känns helt rätt. Ingen är väl perfekt, men på något sätt tycker jag hon ser och verkar ha det toppen.

Boken är väldigt lättläst och åtminstone den jag läste, pocket, hade så stor text att sidorna bara flög. Det var som sagt okej att läsa om hennes resa och lite pepp och metoder fanns det som jag kunde ta del av.

Göteborg noir av Håkan Tendell

Serie: #1
Förlag: Nomen förlag
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 266
Rec.ex: Från författaren, tack!

Baksidetext: Håkan Tendell har med den psykologiska thrillern Göteborg noir skapat en ny stil. Tyngre, råare och mer brutal än någonsin.

Det var efter fiaskot med en kärleksroman författad på kanslisvenska som han bestämde sig för att ändra inriktning. Under helgnätter och semesterveckor i fyra års tid växte så ett manus fram, präglat av hårdkokthet, svart humor och trubbigt våld.

Göteborg noir blev klar till slut. Ett litterärt mästerverk, men ett moraliskt lågvattenmärke. En roman som gör sig lika bra i bokcirkeln som i bokbålet.

Mina kommentarer
Jag har i samband med en intervju med författaren Håkan Tendell (som publiceras i morgon) också fått läsa hans bok Göteborg noir. Men jag måste säga att när han först hörde av sig till mig så var jag tveksam, mest för att den här typen av bok inte är något som jag brukas dras till, allra helst när den utger sig för att vara ”värre än värst”, om det här hemska, råa och brutala. Så för att anpassa utefter mig själv så har jag i intervjun mest fokuserat på den skrivande processen och inte själva verket i sig, även om det givetsvis spelar sin roll.

Jag tycker nog att den här boken både var bättre och sämre än jag trodde. Först och främst var den inte så hemsk som jag förfärade, snarare smått rolig stundtals (lite märkligt, men det var en uppskattad vinkling). Visst fanns det råa partier som jag då fick skumläsa lite. Så det bjöds på givande läsning mellan varven, ganska filmiskt och medryckande. Jag gillade att det fanns en ganska tydlig egen stil, eller åtminstone försök till.

För det kändes som att den (stilen) var lite annorlunda om jag exempelvis ska jämför början och på lite andra håll genom boken, det var bara en känsla jag fick. Och sen dialogerna, jag både gillar att de är klyschiga och följsamma/igenkännande, och ändå inte, eftersom det också blir förväntat och ointressant. Det var något med att jag önskade lite mer djup någonstans, så att jag kunde lära känna dem mer och därmed bry mig lite mer.

Det allra största irritationsmomentet för mig med den här boken är baksidestexten. Jag vet inte vad jag ska säga om det milt sätt, det är så krystat och säger inte ett något. Jag förstår mig verkligen inte på den. Det kanske låter som märklig kritik, men för mig förstärker det att jag inte får ett tydligare grepp om handlingen och vad det hela går ut på.

Avslutningsvis kan jag säga att den här boken var intressant, inte riktigt i mitt tycke, men visst kan jag se att det finns något bakom alltsammans som säkert kan utveckla sig framöver, det var ändå på sina håll underhållande läsning.