Handling: Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra.
I vanliga fall delar Tilda jobbet som stans väktare med sin mormor, men eftersom hon är i Norrland på ett särskilt uppdrag, är allt upp till Tilda nu. Ett angrepp av jordvättar i skolans källare hade räckt gott, och när det börjar rapporteras i nyheterna om folk som försvinner är det verkligen för mycket för en femtonåring, med bara en skabbig gammal hund till hjälp (även om han kan lukta sig till magiska överträdelser). I skolan finns dessutom Hakim, killen med världens brunaste ögon. Om han bara inte var helt trollbunden av överjordiskt vackra Natta, som av någon outgrundlig anledning verkar vilja bli vän med Tilda.
Elin Säfström debuterar med en humoristisk ungdomsroman som på ett nyskapande sätt blandar samman nordisk folktro med urban fantasy till en nagelbitande spänningsroman full av magiska väsen.
Tur att jag äntligen provade, för jag tyckte jättemycket om boken och kommer absolut att fortsätta med de andra två böckerna framöver.
Till en början var jag kanske inte helt förtjust över att Tilda var så pessimistisk. Men det passar ju situationen och henne som tonåring, och i efterhand blir det faktiskt underbart att läsa med den attityden. Det är skojigt, hennes små reaktioner och med de andra varelserna. Det är också så roligt när man läser böcker och karaktärerna verkligen börjar kännas som om de fanns på riktigt och ja, jag köper helt att de här varelserna rör sig omkring oss, varför inte? Bara för att vi inte är rådåre och kan se betyder det inte att de finns.
Men jag kunde kanske tycka att det blev en smula obehagligt mot slutet, fast jag är ju lite känslig av mig. Jag tänker på att boken är för 12-15 åringar. Annars fanns det en ständig lust till att läsa vidare och med karaktärerna.
Fantasieggande, spännande och roligt – nu är jag väldigt nyfiken på kommande böcker i serien.
Betyg: 4 av 5
FANNY TENGROS 
En reaktion på ”Bokrecension – En väktares bekännelser”