Tankar inför ett nytt decennium och år

När dagarna närmar sig nyår kryper spänningen och förväntningarna sakta inpå. Nu är det dessutom ett nytt decennium som kalendern ska slå om till. Jag kan knappt tro det, ju mer jag tänker på det desto häftigare känns det.

I det här inlägget tänker jag reflektera och gå igenom de tankar och mål jag har för 2020, det som rör läsning och skrivande.

Rent övergripande vill jag att skrivandet ska få betydligt mer plats, och det som främst får skjutas undan till förmån för det är läsningen. Det kan ju låta tragiskt, men det kommer finnas plats och ändå bli en hel del (förhoppningsvis fantastisk) läsning. Jag har bland annat min boktolva och min klassiker-lista från förra året. Jag vill även läsa av hyllvärmare och tänker lite löst att jag väljer en varje månad. Redan här finns det nog för mycket att läsa 😉 för det finns också några till som jag vill låna från bibblan och läsa, och som vanligt lär det dyka upp mer under året. Det finns så många konkreta böcker som jag vill läsa att jag tänker skriva ett uppslag i min journal så jag inte behöver fundera under året… sedan finns förstås min utmaning naturlig läsning, men det fungerar mer som en samlingsstrategi och att jag har ögonen öppna för sådana böcker, liksom ämnet i de böcker jag läser.

Till skrivandet. Nu jäklar. Här ska skrivas, 2020!

Projektet från nanowrimo ska läsas igenom under april, planeras om och skrivas en gång till. Innan dess vill också jag planera och skriva ett råmanus, alltså nu i dagarna drar jag igång med det, tror det fungerar bäst för mig att bara brassa iväg med sådana projekt… Jag behöver skriva mängder av stora projekt för att träna på att få ihop en lång historia, med allt vad det innebär. Jag ser det som träning och inte att det ska bli något. Jag behöver säkert skriva tio ”böcker” innan jag kan ge ut någon som är värd att låta andra läsa. Nu har jag läst så pass mycket och funderat aktivt i dessa banor så jag vet mycket väl hur en makalös historia byggs upp – men att skriva en själv, det är milsvitt annorlunda. Ett tankesätt jag har är att bara göra det och inte fundera så mycket och vänta på rätt tillfälle. Att alltid ta sig framåt, öva i mängder på nytt och snappa upp lärdomar i farten. Praktiserande.

Det kanske kan bli att jag under 2020 skriver 2 nya råmanus och läser/planerar/skriver befintliga varsin gång. Det är svårt att bestämma exakt, men ska se till att alltid ha ett projekt nära till hands, men ändå göra det fokuserat under en ”kort” period, för när jag får ambitiösa mål växer en annan beslutsamhet fram hos mig. Jag får helt enkelt återkomma om ett år och se hur det nu gick med mina skrivambitioner 😉

Utöver det här vill jag fortsätta med bloggandet som jag nu har hittat tillbaka till, skriva några fler fördjupningar såsom börja bokblogga. Jag vill fortsätta med min nystartade youtube-kanal. Det var väldigt roligt att filma och redigera. Kan knappt förstå att jag vågade mig på att vlogga. Jag som alltid undviker kameror och pratar extremt sparsamt för andra som inte är mina allra närmsta. Men sa ju i höstas att jag fått fart. Om jag ska bli författare i dagens samhälle och kunna prata om och sälja mina böcker så är det bara att vänja sig. Jag behöver utvecklas och detta pressar min komfortzon.

Jag har ju att göra. Alltid lika upplyftande med en tydlig väg att gå. Ser så mycket fram emot alla historier och allt som jag har framför mig.

Gott nytt år!

Boktolvan 2020

Jag kör en officiell Boktolva för 2020. Tolv böcker vars författare jag inte har läst något av. Jag har valt böcker som jag spanat in ett tag, vars genre/ämne/stil jag dras till och kanske rätt så omtalade sådana men som jag ännu inte fått upptäcka. En förutsättning för mig har varit att de finns på biblioteket, så det fanns böcker jag ville ha med men jag inte kunde välja av den anledningen.

Här är mina tolv böcker som jag ska få upptäcka under året:

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld
Inuti huvdet är jag kul av Lisa Bjärbo
Blynätter av Anna Jakobsson Lund
Ett hem att dö för av Lina Arvidsson
Väggen av Marlene Hauhofer
Syndaflodens år av Margaret Atwood
Pachinko av Min Jin Lee
Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf
Bekännelsen av Jessue Burton
Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler
Ett litet liv av Hanya Yanagihara
Vindens namn av Patrick Rothfuss

Börja bokblogga 5. Prova dig fram

Igår gick jag igenom en hel del aktiviteter som går att ägna sig åt i den här bokbloggarcommunityn, knappast att jag fick med allt men jag hoppas att jag fick fram alla möjligheter som finns. Idag tänker jag samla ihop allt från den här bloggserien, knyta ihop säcken och framföra det allra viktigaste med att börja bokblogga.

Men vänta lite nu, allt det här med att börja bokblogga, såhär års! 2020? Är inte bokbloggarna döda? Nu när allt ska gå snabbt och smidigt till, som med instagram, vem orkar då ens kommentera inne på en blogg? Jag har märkt att många kan känna såhär, att det inte hinns med att lämna ett litet, men betydande, avtryck hos andra. Men för det betyder det inte att bokbloggen tinar bort. Vi behöver längre texter i bloggar för att kunna reflektera och strukturera upp läsningen och bokrekommendationerna på andra sätt.

När jag startade min blogg tänkte jag inte att det med en blogg kan finnas läsare. Jag gjorde det mest för mitt stora läsintresses skull. Det är också så jag tycker att vi bör tänka i hur vi läser våra böcker och skriver våra inlägg, liksom hoppar på alla dessa bloggaktiviteter. Att vi gör det för vår egen skull. Ofta kommer det mycket vänlighet när vi integrerar med andra bokbloggare, något som var glatt överraskande för mig. Men att samtidigt ha i åtanke att alla kan läsa din blogg. Läskigt, om vi funderar vidare. Tänk också på att författaren till den bok som du recenserar har ägnat mycket tid och kraft på att skapa sin historia och kan läsa din åsikt – även om vi alltid ska vara ärliga i vårt tyckande (men hur vi formulerar oss är något annat). Jag kan tycka det är otroligt skönt med bokbloggare som rakt ut säger varför en bok inte (passade dem) är bra.

Det finns oändligt med böcker att läsa och det myllrar av boktips så våga lägg undan en bok som du har börjat läsa, men som känner att den inte ger dig något. Jag vet att det kan ta emot. Du kan skriva om dem som DNF-böcker, om du inte vill att det ska ha varit meningslöst. Tidigare läste jag ut alla böcker som jag började läsa, nu har jag blivit bättre efter att ha funderat kring det här med att avsluta påbörjade böcker. Och de första två åren läste jag rätt så rejält, men inför 2018 insåg jag att jag behövde dra ner på läsningen. Och nu inför 2020, är det nästan att jag sätter ett mål på max antal böcker. Bokintresset kan lätt dra iväg för mig (nu vill jag att annat ska få plats).

Det som är häftigt med att blogga är att det kan leda till något mer. Det är oftast något mer än vad det först känns när du sitter hemma och läser i din fåtölj och sedan delar med dig av dina tankar kring boken. T.ex boktipsar Agnes bokblogg nu i radio och Sincerely Johanna har berättat att hennes bloggresa betytt mer erfarenhetsmässigt kring litteratur och kultur än hennes utbildning har gjort. Du blir en expert. Och alldeles säkert har du skänkt en fantastisk läsupplevelse till någon annan och fått någon att känna igen sig i dina tankar kring en bok. Underskatta inte ditt bokbloggande.

Jag hoppas att jag i den här serien fått med de flesta grunder och gett dig en god inblick kring det här med att börja bokblogga, vad det innebär och allt som går att göra kring sin bokblogg. Är du sugen på att börja? Du som redan bokbloggar, vad skulle du vilja berätta till den som funderar på att börja?

Här kan du läsa seriens alla delar:
Börja bokblogga 1. Varför blogga om böcker?
Börja bokblogga 2. Skriva bokrecensioner
Börja bokblogga 3. Recensionsexemplar
Börja bokblogga 4. Communityn och aktiviteter
Börja bokblogga 5. Prova dig fram

Börja bokblogga 4. Communityn och aktiviteter

Igår talade jag ut om recensionsexemplar, idag tar jag upp det som i stort sett genomgående bara är underbart med bokbloggandet – få ”träffa” likasinnade och delta och ägna sig åt bloggaktiviteter. En ny värld öppnades när jag startade bloggen.

Jag tänkte lite i början om det här med att blogga om böcker – vilka inlägg ska man egentligen fylla sin blogg med, vad finns det egentligen att skriva om, mer än recensioner hit och dit? Tänk då att hela världen bär med sig böcker, historier och nedskriva erfarenheter – klart det går att skriva oändligt av inlägg kring det. Både utifrån dess innehåll, men även vad som sker innan och efter att en bok når läsaren.

De lite enklare inläggen som kan fylla bloggen kring recensionerna är vad vi planerar att läsa, nya böcker som flyttat in till våra hyllor, månadsrapporter, speciella boktips, kommande utgivningar som vi är nyfikna på osv. Annars finns många återkommande inslag och teman i den här bokbloggsvärlden såsom bokbloggsjerka (som jag saknar), veckans bokbloggsfråga, veckans topplista, tematrio, tisdagstrion och helgfrågan för att nämna några, där vi listar och tipsar om böcker och diskuterar ämnen omkring. Vi kan t.ex plocka ut boktitlar som beskriver oss, välja våra fiktiva vänner och diskutera bokrean och när vi svarat kan vi kika runt hur de andra resonerat och lämna kommentarer. Det blir ett lättsamt och roligt inslag att få upp ögonen för annat. Alla dessa aktiviteter (som jag nämner i den här delen) ger bokbloggandet en otrolig behållning.

Förutom dessa vardagsinlägg finns också läsutmaningar av olika slag att hänga på. Jag minns särskilt en världsomsegling på 366 dagar, där vi skulle läsa böcker från så många länder som möjligt under ett år. Något som många bokbloggare vill göra varje år är att läsa hyllvärmare – de böcker som fått stått och väntat alldeles för länge i våra hyllor. Det här året börjar jag också med en egen utmaning som jag valt att kalla naturlig läsning, som i grunden går ut på att lyfta fram och reflektera kring böcker där naturen har en betydande del. Boktolvan är en annan utmaning som jag tänker hoppa på, att under året se till att läsa 12 nya författare. Då och då dyker det också upp det som på engelska heter readathon, men som vi svenska bokbloggare översatt till läsalot. Nellons bokblogg brukar köra ett läsmaraton kring jul i sin läsitsnow, men även vid sommaren, och iregnet på hösten i sin fallintofantasy. En annan rolig aktivitet för att slå samman andra som bokbloggar är att göra en readalong, där vi läser samma bok samtidigt och diskuterar längs vägen, ungefär som en bokcirkel.

Det finns också vissa bokbloggare som gör författarintervjuer, såsom Nilmas bokhylla och Johannas deckarhörna, det gillar jag särskilt. Att blogga i videoformat gör också att läsaren kan komma närmare dig som bokbloggar, det blir ett mysigt komplement, Vargnatts bokhylla och Sincerely Johanna är två duktiga booktubers. Ibland dyker det också upp olika bloggstafetter såsom Sofies bokbloggs julkalender och iregnet som spred bokbloggskärlek för några år sedan. Förutom de ständigt nya och spännande böckerna som bl.a Just nu just här lyfter fram gör Bokföring enligt Monika ett viktigt inslag i att istället lyfta fram de lite bortglömda böckerna i sin hett i hyllan.

Det finns också möjligheter att genom sitt bokbloggande få träffas live. Varje höst är det dags för Augustpriset och jag tycker det är toppen att de varje år har ambassadörer som sedan bjuds in till galan. Sedan finns förstås bokmässan där många bokbloggare brukar mötas upp. Detta har jag dock aldrig varit med på men är otroligt nyfiken att en dag göra det. Annars kan vi bara kasta ut en fråga om att mötas upp, för några år sedan träffade jag tjejen bakom midnattsord, vi fikade och pratade böcker och bloggande.

Allt det här cirkulerar redan omkring i bokbloggsvärlden och jag har förstås inte kunnat prova på och nämnt allt, långt ifrån, men där finns inspiration för både ditt bloggande men också i sin tur din läsning. Är det något inslag du saknar bland detta?

Ni förstår hur givande och fullt upp det kan bli (och detta är utöver själva läsningen) 😉 vad gillar du med allt bokbloggande? I morgon skriver jag en avslutande del i den här bloggserien för att knyta ihop allt.

Här kan du läsa seriens alla delar:
Börja bokblogga 1. Varför blogga om böcker?
Börja bokblogga 2. Skriva bokrecensioner
Börja bokblogga 3. Recensionsexemplar
Börja bokblogga 4. Communityn och aktiviteter
Börja bokblogga 5. Prova dig fram

Börja bokblogga 3. Recensionsexemplar

Igår skrev jag om alla möjligheter som finns när vi ska skriva en bokrecension. Idag tänker jag ta upp det här som kan följa med bokbloggandet – nämligen att få eller själv skicka iväg förfrågningar om recensionsexemplar från författare och förlag.

Jag berättade i första delen att en anledning till att jag startade min bokblogg var det här med recensionsexemplar. Det tyckte jag lät så fantastiskt spännande och jag såg fascinerade upp till de som fick dem. En dag blev det också min tur att få mitt första exemplar. Vilken ära. Det är det fortfarande. Med mycket ansvar. Men efter ett tag har jag också upptäckt att det nog kanske inte är sådär glimmande som det till en början tycktes.

Hur kan jag som bokbloggare få hem recensionsexemplar? Ett första råd är att fortsätta läsa och skriva om böcker och hålla ditt bloggande levande. Det ena leder till det andra. Kanske har du turen att en författare hör av sig till dig. Då måste du förstås ha en mail synligt på din blogg (jag tror inte denne vill skriva en kommentar i ett inlägg om sin förfrågan). Ett tips är att ha en separat från din privata mail. Du kan även själv höra av dig till författare. Det värsta som kan hända är att de säger nej, eller inte svarar, och det är inte hela världen – så många böcker väntar på dig! I mailet berättar du om din blogg och länkar till den, vad som fick dig nyfiken på boken och sedan fråga om de har möjlighet att skicka ett recensionsexemplar till dig.

Är det från ett förlag du önskar ett exemplar av är det vanligast att du hör av dig först. Vissa förlag kräver mer av dig som bokbloggare och vill ha information om hur många besökare du har och var du finns bland sociala medier. Men inte alla. Tveka inte att fråga om det lockar dig. I vissa fall kan du i stället för en fysisk bok erbjudas boken som e-bok, eller i värsta fall, som pdf. Det här har varit ett starkt nej från mig, jag kan bara inte läsa böcker på det sättet.

Har du sedan haft kontakt med ett förlag kan det bli så att du finns med i deras maillista och får framöver meddelanden med pressutskick om utgivningar och förfrågningar om recensionsexemplar. Det kan även hända att du får recensionsexemplar i form av spontanutskick. Eftersom jag är restriktiv med det här annars så är dessa spontana böcker som dyker upp mer beklämmande, vi är däremot inte skyldiga att läsa och skriva om dessa som vi inte har frågat om/tackat ja till. Jag har skänkt vidare några av dessa som jag har fått hem spontant.

I din recension tar du sedan med att boken är ett recensionsexemplar och vart du fick den ifrån. Du kan också länka till din källa om det är från författaren och/eller från förlaget. Det uppskattas även om du tar med ett tack. När du sedan publicerat din recension skickar du dess länk tillbaka till författaren/förlaget så att de kan hitta den.

Jag själv har genom åren fått ganska många recensionsexemplar, men långt ifrån så många som ”många andra”. För mig har det ibland känts som en last. När jag tackar ja eller själv ber om dem är jag därmed skyldig att läsa hela boken och skriva om dem. Det är inte alltid den upplevs så bra som jag hade hoppats på. Då kan det bli kämpigt att läsa ut den, liksom att sedan skriva en negativ recension om den. Här påverkar det om det är ett recensionsexemplar, för vi tenderar att mer lyfta fram positivt om det är en sådan, och vara vänligare i tonen. Kanske omedvetet. Säkert är i varje fall att vi överväger mer vilka ord och hur vi berättar om boken.

Visst är smickrande, och underbart att få lyfta fram böcker som vi bloggare gör. Jag kommer alltid vara tacksam för de som jag fått och får. Men vi får inte glömma att vi bokbloggare gör det här i stort sett gratis. Jag läste någon gång att en bokbloggare ser läsningen av boken, som de ändå skulle göra, som vanlig nöjesläsning, och att betalningen av deras arbete blir när de skriver recensionen av den bok som de fick. Jag kan tycka med ett kritiskt öga, att det är en billig investering av författare och förlag att skicka ut exemplar för att få synas bland sociala medier. Det är en effektiv metod att nå ut med sin bok i detta myller. Samtidigt förstår jag när möjligheterna inte finns. Någonstans måste de också dra en gräns.

Varför jag inte är så pepp på att få hem recensionsexemplar är för att jag vill vara helt fri från måsten kring min läsning, eftersom jag rätt lätt kan krångla till det för mig. Det är trots allt en hobby. Men vi är olika. Andra kanske inte påverkas så mycket i sin läsning eller recensionsskrivandet om det är ett recensionsexemplar eller inte.

Hur tänker du kring recensionsexemplar? I morgon berättar jag om det fantastiska som följer med när du börjar blogga om böcker – att få ”träffa” likasinnade. Jag tar även upp alla aktiviteter som går att ägna sig åt i sitt bokbloggande.

Här kan du läsa seriens alla delar:
Börja bokblogga 1. Varför blogga om böcker?
Börja bokblogga 2. Skriva bokrecensioner
Börja bokblogga 3. Recensionsexemplar
Börja bokblogga 4. Communityn och aktiviteter
Börja bokblogga 5. Prova dig fram

Börja bokblogga 2. Skriva bokrecensioner

Det enda jag ångrar med mitt bokbloggande är att jag inte började tidigare, igår skrev jag om varför jag uppskattar det så mycket. Idag tänker jag gå igenom kärnan i bokbloggandet, nämligen att skriva bokrecensioner.

Det finns som bekant lika många sätt att skriva dem på som det finns böcker och läsare. Alla möjligheter har förlamat mig ibland. Ibland har det tagit dagar och veckor att skriva ihop dem. Andra gånger, som under min julkalender i år, skrev jag en varje kväll tjugofyra gånger om. Det kan med andra ord krånglas till och göras till perfektion, eller att de bara får finnas till med de tankar som boken väckte hos en.

Förutom sätt att skriva på går det också med bloggandet att designa dem hur mycket som helst. Jag kan vara hopplös i att ändra på det, prova nytt och byta, så åt andra hållet är bokrecensionerna det som jag ångrar mest. Varför de inte är enhetliga och konsekventa. Men, såhär i efterhand, vad gör det då? Jag finns här i cyberrymden och skriver om böcker och det glädjer mig mycket och förmodligen en och annan till. Fast, skulle jag ge mig själv ett råd så är det att bestämma mig för en metod och mall och hålla mig till det. Kanske har du har ett tips till mig?

I en bokrecension brukar man ha med en bild på omslaget, titel och författare, handling, utgivningsår och förlag samt ett betyg (om en vill, kan vara klurigt, och jag har även med detta provat olika). Sedan finns många andra saker att ta med såsom originaltitel, format, antal sidor, möjliga översättare, ISBN-nummer, genre, serie, källor, om det är ett recensionsexemplar (mer om det i morgon), första meningen och när du läste ut den. Rena fakta kring detta går att placera i början eller slutet av din recension, för sedan kan du antingen separera din text med handling och dina tankar, och/eller berätta om handlingen och karaktärerna inlindat i dina kommentarer. Efteråt går det även att länka vidare till andra som läst boken, till andra delar i en eventuell serie eller tipsa om andra böcker som liknar denna. Hur du bygger upp din recension har oändliga möjligheter.

Själva recenserandet går att göra ytterst kort med några få ord om vad du tänker, eller så skriver du en lång, reflekterande text med hela din historia kring boken, från hur du fick nys om den/din bakgrund, hur det var när du började läsa, tankar och känslor den väckte och till sist hur du ser tillbaka på läsupplevelsen. Eller mitt emellan. Du berättar vad du tyckte om boken och tar med dina väsentliga tankar.

För att underlätta recensionsskrivandet kan det vara till hjälp att under läsningen av boken skriva ner dina tankar, då är det lättare att minnas tillbaka vad du tyckte. Skriver du recensionen ganska snart efter att du läste ut boken är dina känslor fortfarande starka och du får en bättre inlevelse och det går lättare att formulera sig. Om du väntar några dagar kan kritiska tankar dyka upp – var boken verkligen så bra som du tyckte då, när allt sjunkit in? Väntar du ytterligare, kanske du kommer av dig och glömmer både vad som engagerade dig för boken och hur du egentligen tänkte kring dina plus och minuspoäng. En kombination är därför att rekommendera, skriva ner under tiden och efteråt, men vänta lite med att publicera din recension för att få med en ordentlig reflektion.

Det går förstås alltid att säga en massa om hur man kan gå tillväga för att skriva en recension, men det kommer inte alltid, om ens regelbundet, att bli så. Vi gör vårt bästa. Det som också väger in är vår ambition, vi kanske nöjer oss med att bara föra ner korta tankar och då är det bra med det. Boken har säkert ändå väckt tankar som satt sina spår och nu kan både du och andra ta del av dessa vilket är gott nog.

Hur tänker du kring att skriva bokrecensioner? Har du något knep? I morgon tar jag upp det här med recensionsexemplar – som både kan vara upplyftande men också betungande.

Här kan du läsa seriens alla delar:
Börja bokblogga 1. Varför blogga om böcker?
Börja bokblogga 2. Skriva bokrecensioner
Börja bokblogga 3. Recensionsexemplar
Börja bokblogga 4. Communityn och aktiviteter
Börja bokblogga 5. Prova dig fram

Börja bokblogga 1. Varför blogga om böcker?

Ett av mina bästa val i livet har varit att ha starta den här bloggen – tänk så många böcker som jag har upplevt längs vägen, och många av dem hade jag inte ens upptäckt om det inte vore för själva bloggen. Nu vill jag sammanställa allt som jag har lärt mig och förhoppningsvis vägleda dig om du skulle vilja börja. Tanken är också att det ska passa dig redan har en bokblogg och som vill inspireras i ditt bokbloggande.

Först och främst, vad är en bokblogg? Utan att luta mig åt något formell benämning är det en nischad blogg om ämnet böcker, litteratur i tjusigare ordalag. Generellt skulle jag säga att du som bokbloggare mest bloggar om böcker, men många inkluderar även annat kring denna kulturupplevelse såsom filmer. Det finns också de som bloggar om andra saker som rör deras intressen, jag skulle dock rekommendera dig att åtminstone rikta in dig kring liknande teman. Med det inte sagt att det uppskattas med övriga inlägg för att exempelvis lära känna dig. Jag började som en renodlad bokblogg, men fyller mer och mer på med innehåll som rör mitt eget skrivande. Det är ämnen jag tycker samexisterar.

Jag tror att det finns två väsentliga intressen, eller behov?, i oss som bokbloggandet grundar sig på. Det ena har med bokläsandet att göra och vårt samlarbehov av dem, och det är inte så konstigt, för det har vi privatpersoner ägnat oss sig åt i tvåtusen år. Jag har också velat bygga upp mitt bibliotek här hemma, fyllt med läsupplevelser. Men för ett par år sedan nådde jag dock en punkt då jag omvärderade mitt samlande, och bestämde mig för att bara behålla guldkornen och i stället flytta över information kring mitt intresse och bokrecensioner till bloggen, och nu på senare tid också i min journal. Själva bokintresset är densamma, nu på ett annat sätt. I hand med vårt samlarbehov finns också en tillfredsställelse i att dokumentera, det som blir själva bloggandet. När jag tog mitt läsintresse till bloggen fick böckerna en helt nytt spelrum. Nu kunde jag bättre se hur mycket jag läste, och vad det bestod av. Att föra statistisk kring läsandet går att dra så långt vi bara önskar, och det kan göra att vi ser på läsningen på ett nytt sätt. Jag märkte också att när jag började skriva om böckerna som jag läste, då kunde jag upptäcka saker som jag inte hade reflekterat kring annars. Att stanna upp och reflektera kring läsandet har dessutom gjort det tydligare för mig vilka typer av böcker som jag gillar.

Att börja bokblogga har verkligen satt fart på min läsning. Det blev en kombination av allting – att skriva ner läsningen och samtidigt uppleva det med andra likasinnade (mer om det i senare delar) har gjorde att jag upplevt en eufori kring läsning jag inte känt tidigare, för att inte tala om alla boktips.

Vi måste också fundera lite kort vad vi vill ha ut av att bokblogga. Förutom ovan nämnda, så ville jag utvecklas för att kunna skriva bättre så att jag en dag kan ge ut mina egna böcker. Bokbloggandet har blivit en bra metod för det, samtidigt vill jag hoppas att jag genom detta bygger ett ”ansikte” för framtida författarkarriär.

För mig började allt när att jag läste Flyga drake sommaren 2015 och överväldigades över hur bra den var. Jag lade också märke till vad som var bra och varför. Vips skrollade jag runt bland bokbloggar och fick nys om att de recenserade böcker som de fick av förlag och författare, s.k recensionexemplar. Jag blev galet nyfiken och i ett svep hade jag startat min egna. Det har jag inte ångrat en dag, möjligen att jag skulle ha startat den tidigare! Vi bokbloggare har också en viktig roll för att hylla och främja läsningen och författarskap som i vår digitaliserade och snabba värld har det kämpigt.

Vad är ditt varför med att börja bokblogga? Du som redan gör det, vad fick dig att börja? I morgon tar jag upp bokbloggandets kärna – att skriva bokrecensioner.

Här kan du läsa seriens alla delar:
Börja bokblogga 1. Varför blogga om böcker?
Börja bokblogga 2. Skriva bokrecensioner
Börja bokblogga 3. Recensionsexemplar
Börja bokblogga 4. Communityn och aktiviteter
Börja bokblogga 5. Prova dig fram

Lucka 24 – Jag vill sätta världen i rörelse

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Igår skrev jag flera timmar i sträck. Och så skall jag säga dig, om du inte vet det förut, att det är något förtrollande, fängslande, nästan bedövande att skriva. Inte för att jag ännu har åstadkommit något fullt bra, men det är i alla fall roligare än allt annat i världen.

– Selma Lagerlöfs brev till Ida Bäckmann, 22 januari 1939

Vem passar inte bättre att representera den sista luckan än Sveriges och litteraturens Selma Lagerlöf?

Anna-Karin Palm har skrivit en biografin över henne och den är med rätta en tegelsten, men så värd att läsa för i slutet blev jag nästan tårögd efter att ha lärt känna den här legendaren. Jag visste inte mycket om Lagerlöf, men nu är jag så fascinerad över henne och vad hon gjorde i sitt liv.

Jag får väl erkänna att jag inte läste varje ord eller ens varje stycke i den här boken, men det allra mesta, för det har ändå berikat mig otroligt. Nu är Lagerlöf en stor inspiration för mig, jag bara måste läsa böcker av henne, och någon gång vill jag besöka hennes Mårbacka.

Albert Bonnier Förlag – 2019 – 682 sidor

Selma Lagerlöf. Folkkär och världsberömd, framgångsrik och hyllad. Men bakom den etablerade bilden av Nobelpristagaren och sagotanten på Mårbacka fanns en sökande, tänkande, älskande människa med stort frihetsbegär och djärva visioner. Anna-Karin Palm skriver med författarens blick på Selma Lagerlöf och ser hennes idévärld och inre liv som grundval för hennes skapande. Hon berättar om vänskaper och kvinnokamp, tidens frågor och sammanhang. Författarlivets strider och tvivel träder fram, men också det starka självförtroendet och målmedvetenheten hos en kvinna som banade nya vägar, både i livet och i litteraturen. Boken ger en levande och mångsidig bild av en författare som än idag förmår sätta världen i rörelse.

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten
22. Cinder
23. Den odödliga sagan

Lucka 23 – Den odödliga sagan

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Alla sagor är alltså på någon nivå en färd in i det okända för att vi ska hitta den bit av oss som saknas, ta med den och nå fullbordan.

I den odödliga sagan avslöjas alla intriger och arketyper så att vi som själva vill bygga upp sagor ska kunna göra det i våra manus och böcker. John Yorke berättar om hur och varför nästan alla klassiska berättelser och filmer liknar varandra på ett nästan kusligt sätt, och hur det kommer sig att en nioåring kan formulera en alldeles typisk saga i det han funderar kring som spontanförfattare.

Först och främst tycker jag omslaget, titeln och förväntningarna inför den här boken var fantastiskt, tänkte att nu når jag magi. När jag sedan bläddrade i boken så ser dock sidorna ut som ren kurslitteratur, alltså väldigt tråkigt och enformigt. De där kontrastera var inte roliga. Men strunt samma, här ville jag lära mig hantverket.

Jag tyckte boken började bra och Yorke fångade mig med sin övergripande genomgång av hur sagor är uppbyggda och gav många exempel. Sedan började han gå in på olika typer av akter och gav än mer exempel och jag läste, tog till mig och fascinerades. Egentligen verkar det inte så svårt, vi har det nog naturligt i oss (men hur vi sedan krånglar till det för oss och för att inte tala om all tvivel, det är en annan historia). Kanske blir det med boken mer uppenbart att om vi bara tänker i vissa formler så kan vi bygga sagor än ledigare.

Men sedan blev det lite tjatigt med fler liknande genomgångar och betydligt längre exempel. Jag upplevde det inte lika varierande och spännande längre. Jag kan ha svårt att motivera mig till att läsa exempel många gånger, jag vill höra det direkt från författarens ord.

Men trots allt, finns det i Den odödliga sagan alldeles fulländade förklaringar som jag kommer leva länge på om hur och varför vi berättar historier.

Volante – 2019 – 319 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten
22. Cinder

Lucka 22 – Cinder

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

”Det var prins Kai!” sa Iko och rullade fram brevid Cinder. ”Jag tror jag blir överhettad”. Cinder skrattade till. Detta måste hon berätta för sina styvsystrar. Självaste prinsen! Och han behövde just hennes hjälp. Det var fantastiskt. Det var roligt. Det var… Så suckade hon djupt. Hade prinsen förstått att hon inte var någon riktig människa?

Askungen. Inte sagan som du minns den, men en saga du aldrig glömmer. Jag tror den här boken och de andra i serien dök upp överallt för några år sedan och visst blev jag nyfiken, men jag tyckte nog att de såg ut att vara en bit från min smak. Så fel jag kunde ha. (Sedan dess har jag också lärt mig att science fiction kan vara helt min smak) Under den här julkalendern har jag läst och skrivit om många ungdomsböcker efter att jag lockats av dem, och en av de topplistade böckerna som jag googlade fram var Cinder som då äntligen blev läst av mig – det var då på tiden!

Jag blev nog lite förälskad. Jag älskar att det grundar sig på en saga och att det berättas som en sådan, men på ett helt nytt sätt. Jag kunde inte veta vad som skulle hända, och jag blev förvånad ända in i det sista – sådär att jag storler. Språket var enkelt och otroligt följsamt, jag fick en bra känsla för karaktärerna och jag fängslades av stämningen och handlingen. Cinder var så härlig och spännande att följa.

En alldeles, alldeles… underbar läsupplevelse, jag kunde knappt slita mig. I nästa del är det rödluvan, och jag är så förväntansfull!

Modernista – 2015 – 326 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten