Bokrecension – Kärlekens magiska regler

Författare: Alice Hoffman
Förlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 364

Handling
För familjen Owens är kärlek en förbannelse så har det varit ända sedan 1620 då Maria Owens anklagades för häxeri efter att ha blivit kär i fel man. Flera hundra år senare, i 1960-talets New York, kan Susanna Owens se att det är något speciellt med hennes tre barn Franny, Jet och Vincent och hon sätter upp stränga regler som de måste följa. Inga nattliga promenader, inga svarta kläder, inga katter eller kråkor, inga böcker om magi. Och viktigast av allt: de får aldrig bli förälskade.

Men när barnen besöker sin moster Isabelle börjar familjens mörka hemligheter bubbla upp till ytan och för första gången snuddar de vid sanningen om vilka de egentligen är. Nu gäller det bara att undvika att drabbas av förbannelsen.

Kommentar
Jag har läst några av Hoffmans tidigare böcker och jag gillar hennes sagolika och vackra språk, alltid med magiska inslag. Språket kan vara ljuvligt. Den här dök dessutom upp lite överallt i flödet ett tag, till skillnad från de jag läste, så jag blev nyfiken på den här ”moderna” historien. Förväntningarna var ganska hoppfulla.

Den här tycker jag skiljer sig lite i hur den är berättat, och lite i språket, plus att det är allmänt mer text. Men för den sakens skull var det bra, här var den å andra sidan fullproppat med magi vilket var så härligt. Det byggs upp ett sug för vad som ska hända med alla dessa intentioner och föraningar och någonstans där, när alltsammans spinner på i samma röriga härlighet om dessa tre ungdomar och deras outforskade öde, så tappar den mig. Mot hälften, jag tycker inte att det som sker är något som motsvarar allt som byggdes upp och jag tröttnar lite. Det var kul så länge det varade, typ. Hoffman har ändå en fantastisk förmåga att berätta dessa magiska historier och jag gillar hennes stil.

Betyg: 3 av 5