Författare: Sarah Perry Förlag: Albert Bonnier Utgivningsår: 2018 (2016) Antalsidor: 428
Handling En uppslukande roman som jämförts med Charles Dickens, Bram Stoker och Hilary Mantel och tagit Storbritannien med storm.
London 1893. Cora Seaborne är fortfarande ung men har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka med en knähund i famnen. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora.
Hon bestämmer sig för att lämna storstaden för landsbygden i Essex, tillsammans med sin socialistiskt orienterade väninna Martha och sin mycket speciella son Francis. De hamnar i den lilla staden Colchester, där rykten om ett mystiskt odjur har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen.
Coras teori är att det rör sig om en oupptäckt art som hon är fast besluten att hitta och klassificera. Hon finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker de svaret på gåtan, samtidigt som Will och Cora oundvikligen dras till varandra
Kommentar Omslaget, det fick mig verkligen att dras till boken. Och sedan handling och tillsist att jag hört gott om den. Så den verkade väldigt intressant.
Och det var den också. Framförallt språket var verkligen gnistrande många gånger. Miljöbeskrivningarna och även om karaktärerna, tillsammans med den mytomspunna atmosfären, blev många gånger smått magiska. Då var det fascinerande att läsa, att känna in det speciella som omgav historien. Om hur långt en övertygelse kan ta en. Att tro på mer än det folk verkar vilja se. Att finna något mer kring det. Jag tyckte det var ett superspännande tema.
Ormen i Essex var många gånger var helt fantastisk att läsa. Det som drar ner det är att jag tröttnar på all text, att det då krävs mer för att hålla mig kvar. Det blev lite långrandigt. Sedan tyckte jag den kunde vara slut tidigare. Menmen. Jag är glad att jag läste den, absolut läsvärd, för den speciellt dragningen den bjöd på.
Handling Fyra pojkar på en internatskola bildar ett hemligt sällskap i syfte att finna en mytomspunnen kungagrav. En flicka har sedan hon var liten fått höra att om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han eller hon att dö.
Deras öden kommer att beseglas på en övergiven kyrkogård en kylig vårnatt.
Kommentar Det var några månader sedan jag läste den här boken, så jag får säga att minnet bleknat en aning. Men upplevelsen finns kvar. Jag minns att jag tokgillade den mystik som historien kretsade (hehe) kring. Det mytomspunna och hur det genomsyrades i språket för jag tyckte den var underbar att läsa. Svårt att inte dras med.
Fick en liten känsla av att boken påminde om Kärlekens magiska regler, där magin fullkomligen överöses, men här blev alltsammans mer konkret, den andra blev så luddigt att jag tappade gnistan.
Däremot hade jag lite svårt att få grepp om allt, men sådant kan brista hos fler böcker för mig nuförtiden. Jag kommer i vilket fall läsa vidare, för på många sätt är det här berättelser jag fascineras över, alltså på vilket sätt de berättas. Bara beskrivningen av handlingen blev jag lyrisk av, för visst känns det spännande?
Veckans tema hos Ugglan & boken är att hitta riktiga kompanjoner i litteraturen. Egentligen fanns väldigt många att välja bland men de flesta hade det såklart väldigt brokigt 😉 det fick ändå bli dessa, väldigt bra böcker med starka relationsband av olika slag…
Allt för min syster av Jodi Picoult Vargbröder av Michelle Paver Jag ger dig solen av Jandy Nelson
… eller 10 tips på hur du snabbt färdigställer ditt råmanus.
I slutet på den här veckan går startskottet för Nanowrimo, det enorma skriveventet som samlar hundratusentals skrivtörstande människor världen över för att tillsammans, fast med egen hand, knåpa ihop 50.000 ord på 30 dagar. Det är en skrivfest som jag verkligen rekommenderar om du vill färdigställa ett (första) utkast. Du får all pepp du behöver och en rejäl spark i baken samt det kanske mest värdefulla – du vet att du inte är ensam. I höstmörkret är det fler som brinner för sina idéer och vill se dem klädda i ord till historier.
Jag har varit med fyra gånger och vunnit tre av dem, alltså skrivit alla orden under tidsspannet. I april i år skrev jag dessutom ett råmanus på snarlikt vis för egen maskin och klara det, 41.000 ord på 21 dagar. Så jag har lite erfarenhet om det som kan hjälpa för lyckas med ett skrivmål som Nanowrimo.
1.Ha lite beslutsamhet Du måste tro på dig själv och din historia och bestämma dig på riktigt för att du vill se den nedtecknad – även de dagar det känns som att du vill bränna upp allt, för de dagarna kommer att komma. Jag är säker på att författardrömmen finns där inne, så gör nu ditt yttersta under dessa 30 dagar för att ge den en chans.
2. Planera ditt skrivande lite grann Vi skriver alla på vårt egna sätt och vissa planerar lite mindre än andra innan de börjar. Tänker du skriva på en lös idé som kittlar kan det bli ett äventyr under månaden, Nanowrimo är kanske ett ypperligt tillfälle att testa ”writing into the dark”. Jag rekommenderar dock att du åtminstone går igenom och gärna skriver ner lite hur tankarna går för vad du ska skriva och varför. Ju större frågor, dilemman och konflikter du lyckas ringa in desto större är möjligheterna för att du har något att fånga upp med pennan när den strejkar. Sådant du fascineras över och sådant du fullkomligen blir vettskrämd inför.
3. Planera ditt skrivande lite mer Åtminstone jag har hjälp av att planera så gott jag kan, även om det är svårt att konkretisera. Det är inte så att jag planerar precis allt, det är spännande att det finns lite utrymme att låta nya saker dyka upp på skärmen/pappret. Men att kartlägga karaktärer, lista scener och situationer samt fundera över bokens större budskap och sådant som kan passa för det, det ger bra stöd längs vägen. Du kommer att tacka dig själv när det blir fullkomligen blankt vid typ dag 17.
4. Bli lite av en maskin Du kommer inte alltid att vara inspirerad eller pepp på att skriva. Du vill kräkas på det du får ner och du somnar snart framför orden. Men skriv ändå. Bara gör det. Bocka av dagens skrivpass och fortsätt nästa dag. Ge inte upp. Fortsätt oavsett humör eller vad som hänt, spetsa till din skrivdisciplin. Om det är något Nanowrimo är, så är det ett tillfälle bygga ett momentum – rätt vad det är befinner du dig i ett skrivrus. Tänk att få skriva ut ditt manus sedan, för att du höll i farten.
5. Prioritera lite mer 50.000 ord på 30 dagar är en utmaning och för att klara det finns det saker du måste skjuta åt sidan under tiden. Städa lite mindre och laga lite mindre fancy mat, se lite mindre på Netflix och youtube och ja – läs lite mindre. Kapa det mesta av din underhållning och dina göromål för att fokusera på skrivandet under den här perioden. För det är just vad det är, en kort tid för att låta skrivandet nå långt. En generell regel är att i första hand skriva alla ord som krävs varje dag, innan du gör något annat. Jag lovar att det inte är någon höjdare att sista timmen på kvällen ha skrivandet kvar. Även om dessa dagar också kommer, av olika anledningar.
6. Skaffa lite marginal Det dagliga skrivmålet för att vid dag 30 nå 50.00 ord är 1667 ord per dag. Men sikta hellre på att varje dag skriva 1800 eller gärna 2000. Så att du vid motiga eller upptagna dagar har utrymme för att tappa fart. Vissa kanske kan rusa ikapp på helgerna med 5000 ord och mer men så är inte jag, se lite vad som passar dig. Men framför allt, stanna inte. Jag behöver väl inte säga att det inte handlar om att skriva perfekt? Orden skall bara nedtecknas, finnas där.
7. Skriv lite annorlunda Antingen för att du är modig nog att testa något nytt, eller för att det efter ett antal dagar tar emot. Sätt då in lite variation, skriv på nya tider, platser och sätt. Byt perspektiv eller släng in något nytt i handlingen. Skriv på datorn om du skriver för hand eller för hand om du skriver på datorn.
8. Bli lite av en nörd Nu har du tillfälle att uppslukas av dina skrividéer. Det gäller att inte bara prioritera skrivandet fysiskt utan också psykiskt. Lev ditt skrivande och din historia! Och när du tar en paus (gärna promenader), uppge dig inte med underhåll som podcast eller annat utan låt det antingen bli en meditativ stund med tom blick och sinne, eller ett tillfälle för att locka fram nya idéer när du får ett avbrott (kanske utan att du aktivt tänker på det).
9. Var lite hälsosam Ett maraton som detta kräver att såväl kropp som knopp är i trim för att orka. Kanske inte mer än du brukar (det är ju skrivandet som gäller nu, inte läge att addera något mer), men försök att tänka på att inte ligga på soffan med kakorna hela månaden. Då blir det mosigt och svårt att ta sig över mållinjen. Ät bra, rör på dig, ge dig frisk luft och bra sömn samt ta med dig andra sunda mentala strategier (visst ska vi ge allt och satsa men det får inte gå överstyr eller till varje pris).
10. Tänk lite som en höna Eller vad det nu kan vara för djur som passar. Att skriva ett utkast likt en gepard innebär hög acceleration och du blir oövervinnerlig och ostoppbar, men inte runt HELA jorden. Nanowrimo sker under en period och sedan är det slut. Utnyttja det. Se vart det kan ta dig. Lev för dagen men inse att snart kommer en ny dag med december och då finns det utrymme för paus. Det mesta i livet går i cykler och det är det som gör att det frodas och blir vackert.
Ska du delta i årets Nanowrimo i år? Har du varit med förut? Vad skulle du säga har hjälpt? 🙂 Om du är med får du gärna lägga till mig, fannytengros heter jag. Annars, så hoppas jag att ni är laddade för att rusa iväg med orden och fantasin den 1 november!
God kväll. Det är något jag brukar skriva i mina morning pages, som ni då kan förstå för det mesta sker på kvällen. Men jag tycker inte att det spelar någon roll, så länge jag fortsätter med dem. För jag tror faktiskt att det är tack vare dem som jag har kunnat hitta tillbaka till skrivlusten snabbare. För med dem har jag hållit igång en liten skrivdisciplin och haft nedklottrade ord tillgängligt varje dag, oavsett hur de urartat sig. Så nu när orden ska forma historier ”på riktigt” så har jag kunnat styra om dem till det. Det känns nästan så. Jag har verkligen fått lust till att skriva manus igen, efter mitt uppehåll. När jag tänker tillbaka var det ända vid april jag senast gjorde det, så nanowrimo kommer lägligt.
Med dessa skrivsöndags-inlägg tänker jag försöka sammanfatta hur veckans skrivande har gått. Nu är det fullt ös med skrivplanering som gäller inför att kunna rusa iväg med orden den 1 november och 50.000 ord framåt. Jag törs knappt tänka tanken att jag inte kommer hinna planera klart. Men jag vet några delar som kan vara bra att hinna med, någorlunda.
Hitta tillbaka till tankgångarna och inspirationen som jag hade i somras om den här fantasyidén. Det har kommit de senaste två dagarna, kanske. När det ena spinner vidare på det andra efter att jag börjat hitta pusselbitar till saker och ting som jag vill ha med. Nu har det kommit så långt att jag hör citat och reflektioner både från karaktärer men också för berättelsen runtomkring. Så jag måste börja skapa kapitelanteckningar.
Skriv ner konkreta händelser. Som att lista scener. Hit har jag inte kommit för jag är inte säker på hur allt ska vara, eller exakt vad som ska hända. Det behöver inte vara färdigt men ni ska veta hur luddigt alltsammans är. Jag har väldigt mycket tankar och planer som snurrar men det behövs mer konkreta situationer. Jag har det delvist, på vissa håll. Men snart så, så klaffar det allt mer. Och då listar jag till att börja med händelser som sedan kanske tydliggörs i kapitel. Om jag skulle hinna dit…
Kartlägga karaktärer. Gisses vad detta är nödvändigt ”ont”. Det kommer hjälpa under skrivandet att veta så mycket som möjligt om de som är historiens kärna. Men för mig var det magin och världen som kom först. Sedan har jag fått leta personer och sätta dem i situationer. Alltsammans växer fram från alla håll samtidigt. Snart blir det nog tydligare. Lisa Crons böcker är super för att bygga karaktärsdrivande historier, vilket är min tanke, så dem går jag igenom.
Det får räcka. Vet inte om ni hängde med om hur tankarna snurrar hos mig med skrivplaneringen. Nu är det i varje fall en vecka kvar, knappt, tills jag ska börja skriva och det är ju tajt. Men, underskatta inte den boll som börjat rulla 😉
Titel: Goda grannar Författare: Mattias Edvardsson Förlag: Forum Utgivningsår: 2020 Antalsidor: 356
Handling Hur väl känner du dina grannar? Micke och Bianca flyttar till ett idylliskt villakvarter som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer dock tvivlet bland polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer?
”Goda grannar” är en psykologisk spänningsroman om den hårfina gränsen mellan rätt och fel, och om faran med att komma sina grannar alltför nära.
Kommentar Edvardsson är en författare som det känns lite som att jag litar på, att en bok av honom bjuder på en välskriven och spännande historia. Jag måste säga att det fanns lite förväntningar på den här, plus att omslaget ger en föraning om dramatik… men visst höll även den här.
Jag gillar hur nära det känns som att jag kommer karaktärerna, jag tycker att alla tre får mig på spänn inför allt som hänt och funderingar kring hur det ska bli med allt. Även om de har sina roller, bakgrunder och visioner om framtiden. Det är tillspetsad dramatik om det som vi känner igen oss i. Men samtidigt som det känns bekant och svenskt, så går det inte en minut utan att jag vill läsa vidare. Formuleringar som att de flyttar in på Bråkmakaregatan 13 – så vad kan egentligen gå fel, är klockrena. Samt att det är så skickligt att jag ända till sista meningen är på tårna.
Goda grannar bjöd på ännu en fantastisk läsupplevelse av Edvardsson.
Det här får kickstarta bloggandet igen, tyckte temat i dagens tisdagstrio är så spännande att jag bara måste, mest för att själv få en massa tips 😉 Funderade på att ta tre böcker jag är nyfiken på men det fick bli tre som jag redan läst i ämnet och som jag tyckte var intressant just för det, och bra! (Än så länge hör temat ihop med ungdomsböcker för mig..)
Hej igen efter några veckors uppehåll. För att gå rakt på sak skulle jag nog hävda att det berott på att jag tagit mig förbi de första ostadigt graviditetsveckorna. Så i början av april blir det leverans av bebis nummer två. Det är mycket som snurrar i huvudet och det är mycket som jag själv vill hinna med, typ, men tänkte pladdra på i det här inlägget om den senaste tiden, så kanske jag kan hoppa på tåget igen, både med bloggandet och skrivandet.
Senast jag visade något som hade med skrivandet att göra var i början på augusti, då när jag prompt skulle sätta någon form av rekord för att hinna skriva ett nytt utkast av Värdinnan innan jag skulle iväg för en månad med intensivkurs för körkort. Teoretiskt skulle det bli så vältajmat, men kort efter att jag plussade tog allt tvärstopp.
Det var just när sommarvärmen kom tillbaka och bjöd på sådär 27 grader ett par veckor eller vad det nu var, som jag också drogs med illamåendet och väldiga olustkänslor och trötthet såklart. Värmen gjorde det nog värre. jag kände inte för att göra någonting alls, inte det minsta av nytta, allra minst skapa historier… det var bara att ta sig igenom dagarna och tanken på min överenskommelse om att skriva ett utkast innan avfärd struntade jag i. Något annat tog över förstås. Annat var det nog vid första barnet då jag, om jag bara ville, kunde gräva ner mig i soffan hela dagen 😉
Det var fantastiskt att få tillbaka kropp och knopp under några månader där under våren och sommaren, jag kände mig nästan oövervinnerlig. Hade någorlunda kontroll på sömnen och jag var rätt tränad och hann ta milen på drygt 58 och var tokinspirerad, men nog undrade jag lite hur länge glöden skulle hålla i sig… Till den dagen jag plussade typ. Det ena drog ner det andra och jag kunde inte göra mycket. Helt plötsligt kunde jag med nöd och näppe jogga runt kvarteret, knepigt men så var det – pladask sa det med allt.
Sedan blev det dags att åka norröver med dotra och mamma samt hund och där blev det fullt upp ändå med att få tag i det där körkortet. De första två veckorna var väldigt intensiva. Jag som var trött i vanliga fall och blir dessutom trött av att vara i stan, och på det skulle jag lära mig och körde runt med bil gata ut och gata in. Sedan hem till flickebarnet, och den där teorin som också skulle sitta. Allt gick i ett och till slut blev det provvecka. Först teoriprovet på tisdagen och om jag inte klarade det skulle jag behöva avboka körprovet och det hade varit väldans bökigt. Som tur var klarade jag det, med rätt bra marginal också. Någon dag senare körde jag upp och det var också nervöst förstås men det gick superbra. Väldigt overkligt måste jag säga att jag ”helt plötsligt” blev avbockad som godkänd och kunde köra ut på vägarna själv. Första gången jag körde till jobbet kändes det som jag gjorde något otillåtet…
Men check på det och sedan åkte min liga hem igen. Lillfröken skolades in på förskola och ett antal möten genomfördes och nu sitter jag här. Tillbaka till vardagen igen. Skillnaden nu är att jag har lite mer frihet, på många sätt. Körkort och att jag får några timmar i veckan för mig själv när Liv är på förskolan och leker av sig (allt gick super, hon har hur roligt som helst). Men visst känns det overkligt att komma hem och ha ett par timmar som jag kan göra vad jag vill med. Har dock lovat mig själv att bara jobba med boken, i stort sett. Nu skriver jag detta i och för sig, men absolut ingen städning eller annat trams. Så min lilla morgonstund känns guld värt, jag som älskar förmiddagar i vanliga fall.
Det var nog det som jag behövde skriva av mig lite om. Nu blir det att ta tag i skrivandet igen. Planen är att planera under oktober inför november då det blir nanowrimo. Då kommer jag att skriva på min fantasyidé. Men mer om det kan komma i framtida inlägg. Det här får räcka så länge.
Det känns bra att jag verkar hitta tillbaka nu, det blir lite av en lång slutspurt nu under vintern med bokskrivandet och jag hoppas verkligen jag kan få fram något vettigt 🙂
FANNY TENGROS 