Den senaste veckan har skrivandet trappats upp till en mer seriös nivå. Jag börjar än mer att se det som det kreativa arbete som det faktiskt är och har fått än mer fart. Inte för att det också är en hobby och först och främst ska vara lustfylld – min plan är ändå att skapa böcker som kan säljas och då blir det ett arbete. Det betyder att jag vid fler tillfällen borde skriva några rader än vad jag gör. Välja skrivandet vid fler tillfällen. Men som tur är har jag nu också hittat mer glädje vid skapandet och då händer det grejer när jag får kontakt med min inre vision.
Visst har processen trappats ner nu när jag tagit mig förbi den första förälskelsen och träningen att spruta ur mig orden för flera råmanus. Nu är jag mer försiktig eftersom jag känner att jag har mer kontroll på texten och får nästan till det så som jag ser det framför mig. På scener hit och dit, men inte hela vägen.
Jag tror också att när det gäller det skrivprojekt som jag nu ägnar mig åt så finns det inget försök att göra. Det är ingen romanidé som kan komma och gå och ersättas med en annan. Den här idén för fackboken är nästan skriven i sten. Det är den som gäller och det ska skapas en bok av dessa texter som jag jobbar på. Bara att jobba för att det ska bli verklighet. Jag behöver både morot och piska för att hålla nivån hög och se till att ta mitt skrivandet bortom det invanda. Det som hänt den senaste tiden och som satt fart på mig är följande.
Jag efterlyste om en skrivkompis, och min önskan besvarades. Inte bara en, utan flera. Det är så många att en ensam introvert person som jag nästan börjar blanda ihop dem haha… Men jag har en som utgör grunden och är precis det som jag sökte – en otroligt driven person som kan dra med mig och att vi kan peppa, kämpa och stötta varandra i vårt skrivande. Göra resan tillsammans. Känns nästan för bra för att vara sant och jag hoppas innerligt att vi håller i detta. Det som känns extra bra är att vi är lite i samma sits med två små barn i samma åldrar. Varje vecka har vi små träffar på skype och så hörs vi av lite spontant emellanåt. Guld värt.
Jag har också uppdaterat min patreon och även om mina sponsorer lyser med sin frånvaro så har det gett mig självförtroende och kraft att se skrivandet som ett kreativt arbete.
Det känns helt otroligt med de steg som mitt skrivliv nu tagit. Jag har också genom att prata med fler skrivpersoner känt lite skam och fått en spark i baken – för de är så duktiga och jag ligger ju efter känns det ibland som, och det är en bra drivkraft, jag behöver det för att göra mig själv nöjd i slutändan och låta skrivandet bli seriöst. Samtidigt har det varit underbart att få bolla lite tankar med andra likasinnade. Bara att vara lite mer delaktig i skrivommunityn ger så mycket pepp.
För att nämna något om hur skrivandet gått så har ordantalet det senaste veckan i mitt manus växt. Jag har fokuserat på att skriva ner det som jag vet ska vara med och det är skönt att ta sig framåt. Dock lurar det en lite kluvenhet för jag vet inte hur allt ska byggs upp egentligen, å andra sidan kan en inte få till allt på en gång och jag behöver skriva ner allt och se det framför mig på papper sen. Först då kanske allt klarnar lite mer.
FANNY TENGROS 