Bokrecension – Braiding sweetgrass

av Robin Wall Kimmerer (2020)

Om boken
As a botanist, Robin Wall Kimmerer has been trained to ask questions of nature with the tools of science. As a member of the Citizen Potawatomi Nation, she embraces the notion that plants and animals are our oldest teachers. In Braiding Sweetgrass, Kimmerer brings these two ways of knowledge together.

Drawing on her life as an indigenous scientist, a mother, and a woman, Kimmerer shows how other living beings – asters and goldenrod, strawberries and squash, salamanders, algae, and sweetgrass – offer us gifts and lessons, even if we’ve forgotten how to hear their voices. In a rich braid of reflections that range from the creation of Turtle Island to the forces that threaten its flourishing today, she circles toward a central argument: that the awakening of a wider ecological consciousness requires the acknowledgment and celebration of our reciprocal relationship with the rest of the living world. For only when we can hear the languages of other beings will we be capable of understanding the generosity of the earth, and learn to give our own gifts in return.

Min kommentar
Jag plockade upp den här för att den hade fått så många lovord. Jag tyckte själv att den var alldeles fantastiskt magisk och som en skänk från ovan. Författarens reflektioner går rakt in. Men ibland hängde jag inte alls med. Ibland blev det tradigt. Så det var en blandning i boken som helhet, men det som var bra, var som sagt makalösa.

Betyg: 3 av 5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.