Att skriva sig fram i mörkret – Berättandet enligt Dean Wesley Smith

Att börja skriva en hel bok utan någon som helst planering? Att skriva ett första och sista utkast, samtidigt, och sedan gå vidare till nästa?

Jag har läst Writing into the dark förut, men det är först den här gången som jag tar till mig budskapet. Om varför det är en fördel att nästan blunda och skriva, och hur det egentligen går till.

För också succéförfattaren Dean Wesley Smith är det ett enormt projekt att skriva en bok och han poängterar att det inte finns någon som kan hålla koll på precis alltid. Det går liksom inte att planera en hel bok, inte varenda detalj. Så då ska vi inte ens försöka? Det han menar är att vi alla har en inneboende förmåga till berättande. Det gäller bara att uppmuntra och stärka den och det gör vi inte genom att i förväg utstaka vägen. Jag kan känna igen mig i åsikten om att då blir det med ens tråkigt. Halva grejen med att skriva är ju den här ovissheten, att skapa i stunden och se vart skrivandet och historien tar vägen. När karaktärerna får eget liv… ni vet.

Det är en poäng. Att själv inte tappa intresset. Skrivandet ska vara ett äventyr. För att då förmå sig att skriva sig fram hela vägen utan planering gäller det att stärka upp sin kreativa röst och känsla. Den finns där inom oss och ju mer tilltro vi sätter till den, desto starkare växer den och snart kan vi skriva historier ”felfritt”. För mig låter det här helt makalöst. Så hur ska en göra?

Men planerar han ingenting? Jo, delvis, i efterhand. När han har skrivit ett kapitel, skriver han ner några noteringar om vad det handlade om. Väldigt övergripande. Det gör han i farten och det tar bara någon minut, men det hjälper väldigt mycket. Dels längre fram för att snabbt få koll på historien och dels i stunden så att allt blir rätt.

Tro inte heller att han på riktigt skriver från början till slut. Det är bara läsaren som tror att det är så det går till när en bok skrivs. Egentligen är det ett enda virrvarr. Kapitel byter plats och det som skrivs behöver inte hänga ihop med det föregående. Skriv det som behöver skrivas, oavsett vart i historien det ska placeras. Det här hänger ihop med hans absolut viktigaste budskap, vilket måste följas om det ens ska vara möjligt att skriva en bok på det här sättet…

Alla problem och allt som din kreativa röst kommer på MÅSTE fixas PÅ EN GÅNG.

Det är här jag har gjort så många fel att det blir pinsamt. Men också så ofantligt uppenbart att det är det som fattas mig för att kunna skriva bra historier från början. Jag har nämligen massvis med anteckningar om sådant jag ska lägga till och skriva om och gud vet vad. Jag vet en massa, men har tänkt att det bygger jag på i kommande utkast, jag har inte lyssnat på min kreativa röst. Dean Wesley Smith är dock stenhård med att du skriver ENDAST ett utkast. Därför att alltför mycket pillande i texten förstör vår inre kreativitet. Det är inte precis det som förespråkas om skrivkonsten nuförtiden så det kräver mod och åter mod.

Oerhört svårt att lyssna på sin inre röst? Kanske, men övning ger färdighet och snart kanske jag kan berätta historier med ”pennan” som om jag berättade dem muntligt.

Vidare uppmuntrar han en med att jag inte ska bry mig så mycket om en viss historia, eftersom jag har tusen att skriva. Jag ska skriva en, uppslukas av den och följa med på äventyret, gå ”all-in” och lyssna inåt och skriva precis allt som behövs. Avsluta den. Lära mig något. Sedan gå vidare till nästa.

Det finns två punkter som han har framför sig vid sitt skrivbord och är egentligen alla råd som behövs för att skriva sig genom mörkret – skriv scener & lita på processen.

Avslutande nämner han också en viktig punkt – att jag måste lära mig att avsluta precis varenda historia som jag påbörjar. Däri ligger en disciplin och målmedvetenhet som krävs för ett författarskap. Men sedan, om jag lär mig att på riktigt skriva – kommer det vara ett stort nöje. Författare är ju en som skriver, eller hur?