Tillåt mig att ha lite roligt (17)

Skrivlusten har kommit tillbaka. Jag vände helt enkelt på pannkakan och vips… dök den upp!

Men vad är det rent konkret som har hänt? Jo, jag släppte taget om Du vilda rot. Jag får återta den framöver. Även om jag vet att pauser på det här sättet är den allra största fällan. Men nu kände jag att det bekostade mig det mesta vad gällde skrivandet. I stället började jag skriva någonting nytt, för hand. Med metoden jag nyligen berättade om (här). Jag bara gjorde det, och sedan har energin kommit tillbaka.

Några dagar senare fick jag ännu en idé som jag också började skriva på. Den går mer i linje med min memoar, även om den är helt egen. Det är i vilket fall ingen fiktion.

Så jag skriver på flera projekt samtidigt och jag har det väldigt roligt. Tillåt mig att bryta mot skrivreglerna! De som säger att en ska nöta på ett projekt och att det viktigaste är att slutföra dem. Jag vet! Och jag ska. Jag vill ju se den tryckt förstås. Jag skulle liksom inte skriva på något som jag inte tror på. Men visst är det en balansgång och väldigt individuellt. Just nu gör jag så här och det var det bästa för att bryta den så kallade skrivkrampen.

På bilden ovan står de första meningarna i mitt nystartade projekt. Den har formen av en kapitelbok och handlar om Hilma vars längtan bort från det slitsamma arbetet på gården får svar en kall vinterdag när hon träffar Assar.

Nu tar jag möjligheterna

Igår åkte jag iväg ett par timmar på förmiddagen till biblioteket. Men först svängde jag in på postombundet för att posta ett gäng paket. Jag har sålt ganska så mycket de senaste dagarna/veckorna, men nu har det mattas av och det är skönt, för det tar sin tid.

Det kändes i vilket fall som rena drömmen att åka iväg själv! Gisses! Jag satt där ungefär 90 minuter innan jag blev för orolig och åkte hem till barnen 😉 Men det jag hann med hade tagit flera dagar/kvällar hemma. Vilken frid att få sitta helt själv i tystnad, på bortaplan.

Men den största vinsten var kanske att komma hem helt lugn och nöjd. Och detta var bara ett par timmar, tanken är att trappa upp eftersom så att jag sedan kan vara borta kanske 5 timmar, lördag och söndag.

När jag satt där var jag lite hänförd av dessa möjligheter och jag tänkte att på det här sättet kan ju en hel bok skrivas. Och nog ska en bok skrivas!

Tankar inför bokåret 2022

Det nya året är bara några timmar gammalt och jag tänkte fundera över hur jag vill att det ska bli utifrån mitt bokintresse.

Jag tänker inte sätta några som helst mål vad gäller läsningen. Innan har jag bara kört boktolvan, men nu slopar jag den också. Förra året hade jag valt böcker efter de jag hade i min egen hylla, men det blev ändå svårt, för det blir mest ljudböcker nuförtiden. Så jag funderar starkt på att rensa ut många här hemma. Jag har inga problem att hålla efter i mina hyllor, det blir liksom tydligt att om böckerna ändå inte blir läst trots en sådan här lista och målsättning, då är chansen minimal att de kommer att läsas framöver och då kan de likväl flytta härifrån. Hårda regler.

Det spelar inte heller någon roll att jag säger mig ska läsa mindre för att skriva mer – det blir som det blir. Jag sätter skrivmål, och så får läsningen plats alldeles naturligt däremellan, uppenbarligen 😉

Under 2022 borde jag först hinna skriva klart det andra utkastet för Du vilda rot. Jag har satt en deadline till sista januari. Det tog tvärstopp halvvägs men jag hoppas att jag nu samlat på mig material och tankar för att dra det till målgång. Det som är bra är att jag har slutet från första utkastet ”klart”, det ska bara hända lite mer och binda ihop kedjan lite bättre.

Efter det vill jag nog läsa på om skrivkonsten och ägna mig åt sådant. Till det hör också att jag under året vill testläsa fler manus, det är så utvecklande. Samtidigt vill jag bygga en ny historia och idé – som ännu inte existerar. Ett nytt råmanus vill jag under året skriva. Dessutom fortlöper min memoar som jag skriver på emellanåt. Under mellandagarna anmälde jag mig också till en universitetskurs i litteratur, kursen var öppen för sen anmälan och det kan man lugnt säga att jag gjorde. Det skulle vara helt otroligt roligt om jag blev antagen, ämnet är mitt i prick det jag strävar efter.

Jag hoppas helt enkelt att mitt bokliga år med främst skrivande kan accelerera än mer.

10 bästa läsupplevelserna från 2021

Här kommer den äntligen – den festliga listan med de allra bästa böckerna från året. Jag valde dock att kalla dem för de bästa läsupplevelserna, de som jag blev mest uppslukad av. Jag har trots allt läst 129 stycken böcker och där finns många andra guldklimpar, men dessa knep förstaplatserna – rekommenderar dem verkligen. Det är en ganska stor spridning genremässigt så nog finns det någon där som vore ett toppenval 🙂

Frigående barn av Sandra Dahlén
H som i hök av Helen Macdonald
Lycka till med resten av livet av Isabel Boltensten
1 % metoden av James Clear
Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki
Netraya av Lovisa Wistrand
Morgondagens post till Vidhäll av Solja Krapu-Kallio
Den sista migrationen av Charlotte McConaghy
Det sjunger i isen av Linnea Dunér
127 timmar av Aron Ralston

Finns det någon bland dessa som du blivit nyfiken på, eller rent av läst?

Summering av bokåret 2021

Under de här sista dagarna på året brukar jag sammanställa hur läsningen och skrivandet har varit. Som vanligt är jag förvånad att jag läser så pass mycket fast jag säger att jag inte ska göra det. Tanken är förstås att skrivandet ska få mer utrymme. Jag är dock inte missnöjd med vad jag hunnit med på skrivfronten. Men såklart önskar en alltid mer 😉

Vi kan börja med läsningen som än så länge är bloggens centrala del. Jag har trots allt läst väldigt mycket, som sagt, 129 stycken måste vara mitt rekord, men då har jag kört på ordentligt det här året också. I stort sett alla är ljudböcker där jag lyssnat smått maniskt i perioder. Vilka böcker som jag tyckte var allra bäst tänkte jag ta i ett separat inlägg.

Vad gäller skrivandet höll jag på att traggla ordentligt under vintern. Kanske var det inte så konstigt när jag dessutom blev mer och mer gravid, och vintern tog aldrig slut. Det är den segaste tiden på året för mig, och nu var jag höggravid och skrivandet kom ingen vart. Bättre dagar har jag erfaret 😉 Men så kom han till slut, lillebror, och det blev tyvärr ganska turbulent för mig personligen, alltså förlossningen blev en turbo på ett bra sätt men sedan blev det en stor omställning med två små troll. Tur att jag har landat i rollen som tvåbarnsmamma även om det fortfarande är mycket att hantera för att få till skrivtiden.

Jag är ändå lite stolt att jag (äntligen!!) fick ihop ett råmanus. Vid hösten sedan påbörjade jag min memoar, och hintade sedan om mitt projekt. Jag började även att skriva ett andra utkast för romanmanuset, som jag valt att kalla Du vilda rot. I november firade jag tvåårsjubileum med författarjakten och när jag blickade tillbaka kunde jag se min utveckling, men jag blev också manad att öka en växel. Uppdatering: Icke att förglömma har jag nu på kvällskvisten skickat in min första novell till en tävling, det var allt pirrigt.

Det är som med det mesta, som en vis person sagt – ju mer jag försöker desto mer tur får jag. Det har ju faktiskt gått framåt och det är jag nöjd med.

Tisdagstrion – Klassiker

Veckans tema hos Ugglan & boken är klassiker som jag har läst eller vill läsa. Jag väljer tre som ännu finns framför mig och hoppas kanske få pepp att ta tag i någon 😉 Jag har valt tre stycken från en lista som jag gjorde 2019 och fortfarande kikar på när jag vill läsa denna typ av böcker.

Möss och människor av John Steinbeck
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Flugornas herre av WIlliam Golding

Tankar mitt i bokåret 2021

Jag skrev aldrig ett reflektionsinlägg vid årsskiftet den här gången (varför känns det lite som att det nyss var nyår?), såsom jag brukar göra och se över de kommande tolv månaderna med mitt bokliv. Den främsta anledningen tror jag var att jag inte alls var pepp och mig själv riktigt i vinter. Just för att jag var gravid. Jag tycker i vanliga fall att senvintern i slutet på januari och fram till april är något av den tröttsammaste tiden på året, så ni kan ju tänka er hur segt det var den här gången när jag dessutom befann mig i de sista graviditetsveckorna? Hua… jag är så glad att det är förbi och att allt är lite lättsammare nu. Det är verkligen på sommaren, med ljuset och värmen, som jag lever upp och har den mesta energin och inspirationen. Inte minst nu också när jag kan börja träna upp mig fysiskt igen. För mig hänger motion och skrivflow otroligt väl ihop.

Men vi gillar förstås att leva efter att det aldrig är för sent. Så nu tänkte jag reflektera lite smått i nyårsanda såhär halvvägs in i bokåret 2021, vid tiden när träden börjar knoppa.

Det här året är händelserikt. Eller för mig de sista året innan jag fyller nytt tiotal, vilket jag gör alldeles i början av augusti. Jag har velat satsa lite mer än vanligt. Jag har bytt efternamn till min pappas, tagit körkort samt varit gravid och fött mitt andra barn. Sedan tänkte jag att det skulle ha hänt lite mer med skrivandet. Hösten och vintern gick inte som jag tänkte mig. Å andra sidan är även tragglande lärdomar, för jag kan gott konstatera att jag verkligen har försökt. Nu har det släppt lite mer och jag blickar som bekant framåt. Jag har varit snäll med mig själv, annat går inte känner jag, med barn och allt. Nu är sommaren runt hörnet och jag ser fram emot att ta tag i allt igen och även alla de äventyr som väntar när det är något lättare att frilufsa utomhus.

Jag blev ändå lite förvånad att få det andra barnet, över hur det är att ha två små att ta hand om. Som ett uppvaknande att det är mer pyssel med bebis än vad man kan tro trots att de ”bara sover”. Så skrivtiden är än mer knapp. Men jag ska respektera den tiden, och göra så gott jag kan. En mors effektivitet ska inte underskattas… och detta når nu en ny nivå. Med mitt nyligen satta dagsmål på 500 ord så märker jag också att det går enklare när man är inne i det. Det gäller att hålla bollen i rullning, så att säga. Jag tror på mig själv och mitt skrivande, för varje dag, månad eller försök så tar jag mig framåt. Nu när det var trögstartat tror jag mycket handlar om att våga skriva dåligt. Att utkastet först och främst måste få finnas till.

Angående läsningen så kommer den antagligen att vara sig likt i antalet böcker. Däremot går det i extrema perioder där jag plöjer nästan halva läskonsumtionen för ett år på en månad… då när jag tar en ljudboksmånad så går det undan. Men den inspirationen är makalös och det ger mig massor. Ibland kan jag gräma mig över att läsning ”bara” är ännu ett uppskjutarbeteende, men så förstår jag ändå att det verkligen är utvecklande för mitt skrivande. Jag märker skillnad för varje gång jag åter skriver på ett manus, och det är underbart att få inspirera sig själv lite.

Kring bloggandet har jag fått mersmak. Jag vill blogga mer och få in lite mer innehåll än bara dessa bokrecensioner. Främst tänker jag på fördjupningar och följetonger såsom jag gjorde med min inspirationsguide att börja bokblogga, men också lite annat innehåll, och även vardagsinlägg, för att göra den här bloggen mer givande och variationsrik (även om det förstås går i samma tema). Kom gärna med förslag!

För att gå lite i nyårsanda kan jag också ta upp några tankar om mål.

Förutom ovan nämnda så kan jag göra ett försök kring skrivandet (för det är ju bara där det betyder något egentligen för mig). Jag vill färdigställa ett första utkast för Värdinnan version 3, det som jag nu äntligen har börjat på efter alla försök och planering i vinter. Sedan vill jag börja fila på en slags fackbok. Inga direkta ambitioner där än så länge, kanske hinner det komma. Kanske ska jag också skicka romanmanuset till testläsare, kanske i ett tidigt stadium. Jag hade ju tur och fick så bra testläsare sist och lärde mig massor. Jag tänker att det vore bra att fånga upp de större problemen med manuset innan allt trasslat till sig 😉

Det var det, antar jag. Låt orden fortsätta att flöda.

Långläsning ”The name of the wind” (del 8+9)

Under våren och 9 veckor har jag läst den här boken och gjort små uppdateringar så att jag höll lästempo. Alltsammans har mest varit engelskaträning för mig, då min läsförståelse mest blev ytlig. Nu var det ett par veckor sedan jag läste ut boken och jag har helt enkelt glömt bort att checka av den här aktiviteten. Jag är så nöjd att jag läste hela, även om det blev som det blev haha. Den var stämningsfull och ”mysig” att läsa, men någon fortsättning blir det inte…

Långläsning ”The name of the wind” (5+6+7)

I vår läser jag den här episka romanen av Patrick Rothfuss och varje vecka gör jag en superkort uppdatering, mest för att stämma av och hålla lästempo. Jag har fortfarande legat efter sedan lillebror kom och jag har väldigt svårt att få till lästid av denna. Allt går i ett på dagarna med två pluttar och jag hinner knappt med nått annat än dem och hem… men jag gnetar på och tränar min engelska. Som inte alls är något jag är van vid och det märks vid min läsförståelse. Ändå tycker jag den är stämningsfull när jag väl läser och så, men i efterhand är det ganska blankt. Det känns i alla fall hoppfullt att jag nu kommit ikapp 😉