Naturlig läsning från första kvartalet 2020

Igår dök min första kvartalsrapport upp och här tänkte jag göra en egen sammanställning för de böcker som kan användas för min läsutmaning Naturlig läsning. Såhär definierar jag utmaningen: det går ut på att välja och bygga upp en lista med böcker som vi har läst och som får oss att lära känna naturen bättre. Vilka böcker som klassar in får vi själva avgöra (kan vara ganska mycket egentligen), men jag tänker att det naturliga ska ha en betydande del. Böckerna kan vara av alla genrer.

Så detta är de böcker som jag läst hittills och som passar (15 st):

Blå av Maja Lunde
En trädgård till tröst av Lena Katarina Swanberg
Fårdagboken av Axel Lindén
Hallahem Staden under berget av Susanne Trydal & Daniel Åhlin
Himmel över Alaska av Kristin Hannah
Jordmedicin av Sandra Ingerman
Ljuskällan av Hanna Landahl
Läkande trädgårdar av Donald Norfolk
Middagsmörker av Charlotte Cederlund
Skogen berättar av Joar Tiberg
Tillstånd av Axel Lindén
Torkans år av Roland Buti
Vargattacken av Lars Berge
Vattnet drar av Madeleine Bäck
Ålevangeliet av Patrik Svensson

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Är du också med på min läsutmaning? Berätta gärna om någon eller några böcker du läst för det här (breda) ämnet, och/eller länka till ett eget inlägg om du har. Eller om du gjort det utöver att ha anmält dig direkt till mig. Skulle vara kul med fler boktips.

Bara det att dessa böcker får lite extra uppmärksamhet i ett eget inlägg har sin betydelse. Egentligen tyckte jag de flesta var väldigt bra och som jag rekommenderar. Det var mest bara Skogen berättar, Torkans år och eventuellt Vattnet drar som jag hade klarat mig utan. Så jag är väldigt nöjd med dem, men än finns det fler som lockar, bl.a från mitt inspirationsinlägg.

Jag genomförde även en readalong, läs med mig, av Torkans år. Men vad jag vet hängde ingen på, jag fick dock tillfälle att känna in aktiviteten. Jag kommer att göra detta igen med boken Vi de drunknade av Carsten Jensen då det är lite av en tegelsten jag har hemma. Det får dock bli någon månad framåt när jag skrivit klart mitt råmanus.

• 

• 

Annars, finns här ett helt gäng med böcker jag tipsar om där naturen har en betydande del 🙂

Kvartalsrapport (1) 2020

Jag kände att en liten sammanställning hörde till sin rätt nu då jag hunnit med en del böcker, både som ett tillfälle för mig att knyta ihop läsningen de senaste tre månaderna men också göra en fin överblick för er som förmodligen inte hängt med i recensionsflödet hos mig att snabbt kunna kika på de böcker jag tagit del av. Vi börjar med den långt listan över alla böcker, sedan går jag mer in på detaljer.

Lästa böcker under januari, februari och mars 2020 (38 st)

Bergens stjärnor av Jojo Moyes
Blynätter av Anna Jakobsson Lund
Blå av Maja Lunde
Dagbok från ditt försvinnande av Malin Lagerlöf
Doña Maria av Cecilia Samartin
En trädgård till tröst av Lena Katarina Swanberg
Ett litet liv av Hanya Yanagihara
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson
Finna sig av Agnes Lidbeck
Fårdagboken av Axel Lindén
Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
Hallahem Staden under berget av Susanne Trydal & Daniel Åhlin
Himmel över Alaska av Kristin Hannah
Homo deus av Yuval Noah Harari
Häxorna av Elisabeth Östnäs
Jordmedicin av Sandra Ingerman
Kalla mig Amanda av Josefine Sandblom
Lite död runt ögonen av David Ärlemalm
Ljuskällan av Hanna Landahl
Läkande trädgårdar av Donald Norfolk
Livstjuvarna av Linda Andersson
Lises planering av Lise Hellström
Middagsmörker av Charlotte Cederlund
Sjung kära syster av Marcus Olausson
Skogen berättar av Joar Tiberg
Styx märke & Svarta damen av Hanna Blixt
Tag och skriv! Från Natur & Kultur
Tillstånd av Axel Lindén
Till alla killar jag har gillat av Jenny Han
Torkans år av Roland Buti
Vargattacken av Lars Berge
Vattnet drar av Madeleine Bäck
Vuxna människor av Marie Aubert
Vägen av Cormac McCarthy
Wired for story & Story genius av Lisa Cron
Ålevangeliet av Patrik Svensson

Här länkar jag sedan till de böcker som kvalar in för min läsutmaning Naturlig läsning samt diskuterar dem lite mer.

Jag skrev in alla lästa på goodreds för att se om jag kunde få lite statistik. Har inte använt det på ett par år, ska jag kanske skriva in alla lästa sedan senast? Lite bökigt men ändå överkomligt. Jag tyckte t.ex det var roligt att se vilka böcker jag läst utifrån utgivningsår, den äldsta var Jane Eyre – du som använder goodreads, finns det mer rolig info tro?

Antal lästa/lyssnade sidor landar på 10,165. (Däremot vet jag inte hur jag under nästa kvartal markerar för att visa info inom en tidsperiod…)

Generellt måste jag säga att jag upplevt väldigt bra böcker. Sedan kan det förstås diskuteras hur det kunde bli så många när jag egentligen skulle skriva ett råmanus 😉 Jag har klurat och arbetat med det var och varannan dag, en liten uppdatering finns här, samt en skrivvlog från februari, sedan tog jag 30 dagar på storytel då när det tog stopp vid första försöket och jag utnyttjade såklart tillfället. Sedan var det ett läsmaraton, fantastikathon. Hursomhelst har jag nu som utmaning att inte börja på en bok förrän jag skrivit detta råmanus (det är verkligen något som biter), status just nu är att jag precis passerat 10.000 ord, så det är bara att köra på.

Jag skulle kunna uppdatera det här inlägget om det dyker upp fler sätt att sammanställa, har du något förslag?

Jag kan säga vilka jag mest rekommenderar, men egentligen är de flesta bra på sitt sätt, men OM jag nu måste välja så blir det Dagbok från ditt försvinnande, Homo deus, Hallahem, Vargattacken, Ljuskällan, möjligen Axel Lindéns böcker och så de två skrivhandböckerna av Lisa Cron.

Uppdatering:

Överraskning: Gösta Berglings saga
Vackrast: Ålevangeliet, Ett system så magnifikt att det bländar
Sorgligast: Ett litet liv
Skämskudden: Kalla mig Amanda
Mysigast: Till alla killar jag har gillat, Ljuskällan
Besvikelse: Blynätter, Torkans år
Tråkigast: Skogen berättar
Mest fascinerande: Homo deus
Mest fängslande: Vargattacken
Mest upprörande: Tillstånd, Vargattacken
Serie som lockar vidare: Hallahem
Författare som lockar vidare: Kristin Hannah

Läs med mig – Torkans år (del 3)

Då var det dags för den sista och avslutande delen i mitt lilla experiment att ha en öppen aktivitet och reflektion med läsning av en bok. Jag hoppas att det finns någon som vill hänga med när jag kör detta nästa gång, då kommer jag också ha en betydligt längre bok. Jag har en sådan bok hemma som dessutom kan passa in för min utmaning, Vi de drunknade av Carsten Jensen, men får se längre fram hur det blir. Nu till de avslutande tankarna kring boken Torkans år av Roland Buti. Med risk för spoiler.

Överlag är jag faktiskt lite besviken på den, tyckte den var ganska luddig och svår att greppa och lite spretig. Stundom finns betydelsefulla iakttagelser för de hänsynslösa naturkrafter som sker, som jag hade önskat fick mer plats. Det kändes lite tomt, som att berättelsen inte var tillräcklig tydlig med en intrig och avslut, ett tema som ramade in allt, tillräckligt. Det som drev. Kände lite jaha. Som den här hönsförsörjningen som jag inte förstod varför den inte fick mer utrymme. Mestadels handlade det om Gus iakttagelser, tankar och det som sker runtom, och inte, det som jag plockade upp boken för, gårdslivet. Jag hade alltså velat att det beskrevs mer, att kanske det var det som händelseförloppet urartade kring. Men så var det inte med den här historien.

Här kommer ett citat, från sidan 143.

”Älskar inte mamma oss längre?”
”Nej. Hon är förälskad. Och mot kärleken är man maktlös. Man blir någon annan”, sade hon.

En mer sammanfattande recension på hela boken kommer till veckan.

Bokrecension – Fårdagboken

Författare: Axel Lindén
Förlag: Albert Bonnier Förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 153

Handling
En akademiker flyttar ut på landet med sin familj och får ansvaret för skötseln av en flock får. Men samvaron med fåren kommer att bli något annat än han kunde förvänta sig. En bok om de vägval vi gör i livet, stora som små, där vardagen avslöjar livets realitet, men också tillvarons under.

Kommentar
Jag visste knappt vad jag skulle förvänta mig, även om jag förstås gissade mig till att det här var en bok som rätt och slätt innehöll anteckningar om fårskötsel. Men hur kunde så många finna det intressant? För jag tyckte mig skymta boken lite varstans.

Boken är väldigt kort, och enkelt, och precis som en dagbok – och det var ändå givande! Jag kom liksom in i den trygga och repetetiva tillvaron som författaren har för sin fårskötsel. Då och då tas också reflektioner upp huruvida arbetet kan kopplas till mänskliga aktiviteter. Och allt sammans tycks fulländat. Det var mysigt att ta del av livet på fårgården. Jag minns särskilt när han funderade över att det som sker ute i den (stora) världen knappt når honom, vad som händer… vad är det nu som händer egentligen?

Inte en fårbonde behöver veta. Just den rofylldhet fyllde mig som läsare.

Betyg: 4- av 5

Läs med mig – Torkans år (del 2)

Då var det dags för den andra och mittersta uppdateringen av min läsning av Torkans år. Jag kommer ta upp händelser ur boken, så varning för spoilers.

Nu har konflikterna satt fart. Känslorna spelar sin roll men jag blev mest sorgsen över att brevduvan förlorade livet. Fadern verkar vara en hård typ. Jag kan känna mig lite besviken över att det, ännu, inte riktigt kretsar kring det jag förväntade mig – torkan. Det nämns och många gånger dyker fina mer översiktliga reflektioner upp (som jag nog gillar mest) men jag hade velat att det spelade en större roll. Ska bli intressant att se vart detta tar vägen, jag är lite orolig.

Bokrecension – Blå

Författare: Maja Lunde
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2018
Serie: Klimatkvartetten del 2
Antal sidor: 368

Handling
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last.

2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Kommentar
Precis som i Binas historia skildrar Maja Lunde nutidens kamp med ett naturproblem och växlar med samma problem i en annan tid. Här är det vårt behov av vatten det handlar om och riskerna för både brist på det samt brist på hälsosamt vatten. I hennes böcker finns även en koppling till generationer och föräldrars roller till sina barn. Det är också det som fångade mig mest i tiden som berättar om framtida generationer, det kommande 40-talet.

Överlag var även det här en engagerande historia, främst för kopplingen mellan åren och det den naturkatastrof som hotar. Även vatten är vi beroende av. Men annars greps jag inte alls med på samma sätt som den förra boken av Lunde.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Himmel över Alaska

Författare: Kristin Hannah
Förlag: Albert Bonnier Förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 460 sidor

Handling:
I ”Himmel över Alaska” visar Kristin Hannah åter att hon är en mästare på att skildra komplicerade mänskliga relationer, denna gång på en lika storslagen som utmanande plats. Det blir inte första gången trettonåriga Leni flyttar när hennes impulsive pappa bestämmer att familjen ska bosätta sig i Alaska. Han vill att de ska göra ett nytt försök på ett nytt ställe, för att försöka få ordning på allt. Också Leni hoppas att tillvaron ska bli bättre i den ärvda stugan i vildmarken – så mycket stormigare kan det i alla fall inte bli. Den första tiden verkar lovande. Men när vintern kommer sänker mörkret sig över familjen. ”Himmel över Alaska” är en berättelse om att växa upp under hårda prövningar, men också om att hitta hem och om kärleken som övervinner allt.

Kommentar
I Himmel över Alaska är det kärleken och naturen som spelar med varandra. Det var en väldigt fin berättelse som visade både på naturens under liksom hur vi som människor hanterar kärlek och flykt från livets svårigheter, till en alldeles särskild plats, som i sin tur har sina utmaningar.

Det skapades en väldigt storslagen känsla, jag blev smått förälskad i platsen som visserligen hotade om faror men likväl en fristad för de som tagit sig dig, och valt att stanna. Författaren gjorde mig verkligen fascinerad, med miljöbeskrivningen och hur hon vävde in människoöden och personligheter med naturen. Jag följde med spänning hur det skulle gå för Leni och hennes familj som flyttat dit. Men i sin tur blir det en speciell situation bland människorna som faktiskt bor på denna säregna plats.

Jag kan lätt säga att jag hade gett den här boken en femma i betyg, men den sista bråkdelen av historien tyckte jag inte hörde till ”alls”. I min mening kunde allt ha slutat mycket tidigare, bland annat för att jag inte klickade lika väl med händelseutvecklingen då.

Betyg: 4 av 5

Läs med mig ”Torkans år” (del 1)

Första veckan är förbi med det readalong som jag kör med en bok inspirerat av min ”läsutmaning” Naturlig läsning. Det är ju ingen som anmält sig att läsa med mig för denna men jag gör aktiviteten ändå öppen såhär första gången för att testa på. Nu den första veckan hade jag bara planerat att läsa femtio sidor så jag har inte jättemycket att reflektera kring.

Tar nu upp lite vad som hänt, så varning för spoilers.

Huvudpersonen Gus verkar hamna lite i skymundan på gården. Jag gillar att det utspelar sig på en bondgård och att handlingen kretsar kring en period av utmaningar, med torkan. Fina kopplingar kring jordbrukets förtjänst och vår relation till djuren har dykt upp. Spännande med en fallen brevduva som pojken tar till sig. Jag blir lite nyfiken på hur det kommer sig att hans relation till sin mamma är så begränsad:

”Jag hade önskat att jag var fågeln: jag ville att hon skulle släppa disktrasan, torka händerna och krama om mig, stryka mig över håret och försiktigt smeka min nacke. När jag gick till skolan gav hon mig en puss på kinden, en ljudlig puss som smackade i den tidiga morgonen. Hon dröjde mindre än en sekund vid min hud och jag kände inte fukten från läpparna. När jag gick fick jag aldrig någon ömsint uppmuntrande klapp. Hon räckte mig matlådan och önskade mig lycka till, och när jag gick ut på gårdsplanen i skuggan av den stora almen visste jag utan att vända mig om att hon inte såg efter mig utan redan hade återgått till sina sysslor.” (s.30)

Bokrecension – Ljuskällan

Författare: Hanna Landahl
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 304

Handling
Men, alltså, inget wifi? sa han och stirrade på henne. Vad fan ska vi säga till barnen om denna totala katastrof? Men Staffan, sa Anna och tryckte hans slappa hand. Det är väl ändå ingen katastrof? Alltså allvarligt talat? Jo, sa han. Jag tror faktiskt att det är precis vad det är. En stor jävla naturkatastrof.

Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Och han får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?

Ljuskällan, den fristående uppföljaren till Under två timmar, är ett träffsäkert samtidsdrama med hjärta och smärta som handlar om hur svårt det är att göra rätt, och hur de kompromisser vi gör som par ibland hotar att splittra istället för att förena

Kommentar
Jag blir alldeles varm av att få läsa om böcker som handlar om det gröna på det här sättet. Det känns också extra spännande att få utforska ekobyar. Verkligen något som växer fram i tider som denna.

Jag har sedan tidigare läst Välkommen till Himmelsta och Under två timmar av Landahl, och gillade framförallt den förstnämnda, som gjorde mig nyfiken på hennes framtida böcker då jag gillade hennes sätt att berätta om relationer och det vardagliga på ett träffsäkert och charmerande sätt. Ljuskällan blev in favorit hittills. Tyckte väl sisådär om Staffan i den tidigare boken, men nu med hans fru Anna och vad hon sätter igång genom att flytta till ekobyn blev det intressant.

Det fanns så väldigt många igenkännande saker om hållbarhetsrörelsen, som gjorde att jag både hoppfullt hängde med karaktärerna, men också småskrattade mig igenom historien för deras med- och motgångar. Allt kändes så otroligt träffsäkert. Hur drivande Anna är för att göra rätt för sig och miljön, men att det likväl var lika charmerande att höra den motsatta poängen, ska vi skatta på morötter (så roligt). Alltsammans var så välskrivet, den ena meningen efter den andra får mig att storle.

Helt klart en feelgood för mig, om hur vår strävan efter att göra rätt inte alltid är så enkelt att implementera, både rent konkret men också hur det kan utmana våra relationer.

Betyg: 4+ av 5

Läs med mig: info & anmälan

I samband med min läsutmaning Naturlig läsning är det dags för årets första ”läs med mig”. Jag har valt en relativt kort bok som mjukstart men som jag tror är givande för det, Torkans år av Roland Buti.

Året är 1976 och inte en droppe regn har fallit på hela sommaren i den lilla byn i Schweiz. Människor, djur och grödor försmäktar i värmen, även den originella familjen Sutter. Pappan har investerat allt sitt hopp och hela sin förmögenhet i 10 000 kycklingar, mamman kommer helt plötsligt hem med den vackra och exotiska väninnan Cécile och trettonårige Gus diskuterar livet med sin brevduva. Farfars häst går ner till floden för att dö och schäfern försöker ta livet av sig genom att lägga sig i solsteket. Allt förändras den här sommaren. När det efterlängtande regnet äntligen kommer är det redan för sent. Roland Butis fina uppväxtskildring är full av humor och ömhet som lyser upp berättelsen om den brokiga familjen Sutter och sommaren som förändrade allt.

Jag tycker den verkar lovande. Än så länge är det ingen som anmält sig till den här läsaktiviteten, men det finns såklart fortfarande chans för det. Jag kommer köra på ändå.

Jag tänker att jag/vi läser fram till nedan angivna datum, och den dagen skriver vi ett inlägg med de tankar som boken väckt hittills osv, har du ingen blogg kan du skriva i kommentaren för det inlägget som jag publicerar då, annars länkar du till ditt inlägg där.

Datum
16/2 – läs fram till sidan 52
23/2 – läs fram till sidan 122
1/3 – läs fram till sidan 208 (slutet)

Hoppas fortfarande på att någon vill läsa den här boken med mig 🙂 tipsa gärna.