En egen strand av Aino Trosell

Handling
Hanna och Judit är systrar. Men arbete och familjeliv har gjort sitt. De är utarbetade, nednötta till varpen, dränerade på kraft. De måste göra något, för att rädda sig, för att inte gå under.

   Om man säljer allt och vågar språnget? Bara ger sig av? Hur länge kan man då leva långt borta i Söderhavet? Bland tusentals obebodda öar finner de den ö som ska komma att bli deras egen, eftersom den är ingens.

   Nu ska de få prata färdigt, vila, läka sig. Nu ska de hitta tillbaka, börja om.

   Äntligen finner de lugnet, äntligen lever de enbart i nuet. Äntligen har de tid att räkna alla stjärnorna på himlavalvet.

   Men i samvaron på den rofyllda ön luckras förseglingarna långsamt upp. Det Hanna och Judit hade hoppats lämna bakom sig hinner i stället ifatt dem. Samtalen färdas i allt bräckligare farkoster, driver systrarna till att demaskera sina sanningar.

   Till sist nalkas den fara som ska tvinga dem att kämpa för sina liv. Tillsammans.

   Eller var och en för sig.

En egen strand är en roman om flyktdrömmar, fast man redan har flytt. Om konstens och kärlekens janusansikten. Om att gå sönder, och ändå gömma sin dröm.

Kommentar
Jag tyckte den här boken såg så tjusig ut. Sedan lockades jag också av titeln och handlingen, men föga anade jag vad som faktiskt dolde sig i boken, något som inte ens huvudpersonerna kunde gissa sig till heller…

Det var verkligen roligt med ett lite annorlunda språk som den här boken hade. Jag kanske inte kan läsa alltför mycket Trosell böcker i rad, men jag blev så pass nyfiken att jag kan tänkta mig att prova fler framöver. De var lite poetiskt emellanåt. Och dialogerna markeras inte ut, utan var en del av texten. Det var som att allt flöt samman. Ungefär så som tillvaron kan vara i verkligheten, det tänkts och händer och det pratas i ett enda virrvarr. Jag gillade att utforska det är nya uttryckssättet med språket.

Huvudpersonerna som sedan står för berättelsen var intressanta och jag ville veta hur det kom sig att de drog iväg på det här äventyret. Jag ville också veta hur deras relation till varandra såg ut. Och jag ville också veta hur det skulle utvecklas. Det fanns ett driv för mig att läsa vidare. Jag kände mig nära dem och jag kunde också känna mig in i deras tillvaro på stranden.

När det sedan börjar dra ihop sig och utvecklas i en riktigt som de kanske inte planerade för blir jag lika skrajsen som de. Det var riktigt spännande och jag kunde inte se hur det skulle sluta. När det är på det allra yttersta tyckte jag också återigen att språket tillförde mycket av min läsupplevelse. Det var mycket bra läsning.

Så boken var rakt igenom väldigt bra. Jag gillade den. Men det var lite synd att det blev något knasigt i slutet. Jag hängde inte riktigt med och det jag uppfattade var kanske inte något som jag uppskattade.

Slutsats och betyg
Väldigt spännande med ett lite annorlunda språk, dessutom var blev jag tagen av berättelsen och syskonen att jag med gott samvete kan ge boken betyg 4.

2013 | Norstedts | 271 sidor | 978-91-1-303866-7