Förlag: Forum
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 281
Baksidetext: Anna Fredriksson har tidigare skrivit tre relationsromaner som vunnit både kritikernas och läsarnas hjärtan. Nu är hon tillbaka med Tisdagsklubben, en berättelse om att befinna sig i övre medelåldern, när man hamnat i invanda relationer som inte så lätt låter sig förändras eller brytas upp. Men det är också en roman om svåra livsval och om att bli galet härligt förälskad – oavsett hur gammal man är.
Karin tänker inte efter så noga när hon anmäler sig till kvällskursen i asiatisk matlagning varannan tisdag. Hon vet bara att hon behöver bryta den oro och ensamhet som uppstått efter maken Stens stroke. Även om han verkar ha klarat sig utan några fysiska skador är allt förändrat. Han har blivit sluten, vresig och likgiltig inför framtiden.
Matlagningskursen leds av Henrik, en passionerad och framgångsrik kock, och blir ett andningshål för Karin. Hon lär känna den livsbejakande Monika och de två börjar kalla sig Tisdagsklubben. Karin inser mer och mer att hennes liv inte alls har passerat något bäst före-datum. Monika får saker att hända och förmedlar nya sätt att se på världen och tillvaron. Ingenting är som förut i Karins liv och hon börjar ifrågasätta det hon tidigare trott var sant. Ska hon våga bejaka sina innersta önskningar och sätta sin trygga tillvaro på spel? Eller ska hon acceptera att alla drömmar inte slår in, särskilt inte efter sextio, och i stället vara nöjd med det hon faktiskt har?
Mina kommentarer:
Det här var en ljudbok som fick följa med mig hem en sväng eftersom jag kände igen författaren, om jag inte minns fel så hade jag en bok av henne hemma som väntat så länge. Jag tänkte något i stil med att om den här är bra så kanske tröskeln till den andra boken blir lite mindre.
Så blev det. Jag tyckte Tisdagsklubben här var helt okej. Just nu tycker jag att det är skönt med böcker som inte är så fasligt långa så den här passade utmärkt. Till en början verkade det lite väl alldagligt, men så som det sedan brukar urarta sig så kommer fler aspekter fram med tiden. Jag tyckte det var intressant att ta del av hur det ena oskyldiga gesten leder till det andra handlingen som blir lite mer problematisk. Det fanns något att hämta här även för mig, trots att det till en början verkade lite avlägset, inte minst för åldern på huvudpersonerna.
Karin tyckte jag blev bara mer och mer osjälvisk på ett sätt som verkligen drog ner henne själv, så jag tyckte lite synd om henne och hoppades att hon skulle både våga och vilja kasta sig ut lite. Men det är inte alltid så lätt, och på det sätt som de invanda blir ifrågasatta tyckte jag förgyllde den här ganska så enkla berättelsen och som visade på att det finns nya vägar. Tisdagsklubben var absolut en charmig liten historia tyckte jag!
FANNY TENGROS 