
Författare: Anna Jakobsson Lund
Förlag: Annorlunda Förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 417
Handling
Elsa Madigan är bara ett lyckat uppdrag ifrån att äntligen avancera i rövarbandet. Men en papperslapp med några bleknade ord får henne att riskera allt.
Finn Gailis sägs vara den starkaste reliktämjaren i sju socknar. Han hoppas att det ryktet ska skydda honom. Att ingen ska förstå hur skör hans kraft egentligen blivit.
Jeroen Albring är folkdomare, svuren att stå på sanningens sida. Men för tio år sedan dömde han en oskyldig. Snart kommer det att få konsekvenser.
Under blynatten korsas folkdomares och rövares vägar. Mötet sätter igång en kedja av händelser som hotar att slå sönder världen. Blynätter är första delen i Metallsviten. En historia om svek, vänskap och magi.
Kommentar
Den här boken läste jag under fantastiskaton. Den finns även med på min boktolva. Jag gruvade mig lite att börja på den, det var den sista boken jag plockade upp under läsmaratonet just för att jag byggt upp lite förväntningar och så många lovordat den.
Och hör och häpna, jag läste aldrig ut den. Jag läste strax över hälften, så jag försökte verkligen, men det gick inte. Jättetråkigt.
Generellt tyckte jag den saknade dynamik och något som fångade mig storymässigt och möjligen som jag tänkt ibland om andra böcker en liten förklaring på bara en mening, på exempelvis baksidan, att detta utspelar sig under ett ”alternativt trettiotal”. Då hade jag fått med mig en förklaring i början om vart det alternativt utspelade sig. En småsak, men jag vill kunna orientera mig. Det jag nämnde innan hade dock större betydelse.
Jag stannade upp flera gånger under läsningen och både kritiserade texten som aldrig grep tag i mig och även mig själv, om jag gjorde något fel som aldrig fastnade. För jag ville verkligen tycka om den här. Men på något sätt kände jag meningarna (och miljön) krångliga och varje stycke snarlikt, det blev lite som en gröt och inte direkt följsamt för mig.