Handling
Det ringer på dörren hemma hos frilansjournalisten Helena Åkerström och ett bud levererar en låda från en anonym avsändare. Lådan är fylld med gamla tidningsartiklar, foton, rättegångshandlingar och dagböcker. Överst ligger ett osignerat brev. Avsändaren förklarar att hon är svårt sjuk och vädjar till Helena att i egenskap av journalist gå igenom materialet och se om hon kan göra något av det. Det handlar om de mest brutala politiska mord som ägt rum i Sverige i modern tid – en grupp tsartrogna ryssar som 1919 torterade och mördade ett flertal bolsjeviker i exil och sänkte dem i en sjö norr om Stockholm.
Bakgrund
Svårt att inte lockas av en bok om en bok plus det tjusiga omslaget. I efterhand har jag kommit på att det var samma författare som serien om Frida Fors, som jag gillar mycket.
Recension
Idén till den här boken, att en bok i själva boken ska skrivas, tycker jag alltid verkar så spännande. Men jag vet inte vad det är, det tycks sällan fungera när för mycket avvikande text mot huvudpersonen förekommer. Det blir som att jag i stället inte fastnar för någon utav dem. Det finns inget djup, ingen dragning. Just den här boken har en parallell-handling som tar upp väldigt mycket plats och då blev det som jag var inne på. Plus att romanen som huvudpersonen Helena skriver inte föll mig så värst mycket i smaken, då kanske ni kan förstå att det blev ganska så ointressant för mig.
Kajas resa har de här krigstemat (eller politiska maktspel) som jag nästan börjar avsky nu. Jag lockas i stort sett aldrig utav det och snart kommer det krävas ett under för mig att plocka upp en bok som utger sig för att handla om något krig framöver. I Kajas resa är det mycket om Ryssland, och jag tror att det har samma effekt hos mig som med världskrigen och liknande. Jag har aldrig känt något lockande med det. Visst är det knepigt? Att vissa ämnen inte fungerar alls för en medan det för andra är superintressant. Det måste nästan vara så att jag i tidigare liv inte alls har haft någon koppling till sånt här (jag har väl i stället levt i bergen helt ovetandes hos någon urbefolkning, för det dör jag av nyfikenhet på, hehe).
Jag kan nämna att jag verkligen gillade att läsa två andra böcker av Hjulström, så nog vet jag att hon kan skriva och att jag har uppskattat läsningen av henne förut. Men det var som att jag inte kände igen henne i den här boken. Det var för enkelt och ointressant och innehöll inte några spänningsfaktorer för mig eller några överraskningar. Så för mig blev Kajas resa en besvikelse, tyvärr.
FANNY TENGROS 