Författare: Carlos Ruiz Zafón
Handling: I Himlens fånge återvänder vi till De bortglömda böckernas gravkammare och bokhandeln Sempere & Söner, i Carlos Ruiz Zafóns säregna och mörka Barcelona.
Det är strax före jul i slutet av 50-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. En morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en ovanlig och exklusiv förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig – istället lämnar han boken med en dedikation: ”Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden.” Främlingens besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd i mer än två decennier.
Kommentarer:
Det tog alldeles för lång tid för mig att läsa den här tredje boken sedan jag läste nummer två. Jag hade glömt bort lite ur den (samtidigt minns jag den som lite knasig, men ändå bra!). Jag märkte att det hade varit bättre att inte vänta för länge, men annars så, gav Himlens fånge mig stor behållning, så bra! 🙂
Den där bokhandeln som de driver skulle jag minsann vilja besöka, för att inte tala om smyga in i det oändliga biblioteket med de förlorade böckerna. Ah, wow! Stämningen kring det är så magisk, och gör dessa böcker otroligt spännande att följa, bara få hänga med i.
På vissa håll märks det att de hör ihop när omnämnanden görs mellan de olika böckerna och det gör att hela historien växer som helhet, som jag ser fram emot att få ta del av den avslutande boken sedan som nyligen utkommit – Andarnas labyrint. Och sedan någon gång kanske det är dags för en omläsning, jag skulle så gärna vilja uppleva den första boken igen, den är verkligen speciell.
Som ovan nämnt tyckte jag att Ängelns lek, bok nummer två, var en smula konstig, men ändå dramatiskt och fängslande (samtidigt, efter att ha läst den här, så klarnade den boken lite grann också). Med den här boken var det däremot inga konstigheter, jag hängde gott med och ville bara läsa vidare för att få omges i Barcelonas mystik och kring böckernas kraft. Få reda på hur allt hänger ihop. Kanske blev det en aningen segt vid mitten någon gång, men egentligen gjorde det inte så mycket. Den här boken var ganska så kort och gick fort att läsa, då när den är så bra som den är. Språket och stämningen är som sagt fantastisk! Och slutet, hallå, ge mig nästa bok genast! 🙂
Betyg: 4 av 5
De bortglömda böckernas gravkammare (3) – Albert Bonnier – 2013 – 295 sidor
FANNY TENGROS 