Bokrecension: Doña Maria

Handling
Den stolta Doña Maria lever i ett litet rum i sitt barndomshem, en herrgård som regimen gjort om till lägenhetskomplex. Hon ser fram emot att hennes nevö Ernesto ska komma hem efter sina viktiga resor utomlands. Nu börjar hon bli gammal och hon saknar sin ögonsten som hon är så stolt över.

Men vad Doña Maria inte vet är att Ernesto inte alls är utomlands, han sitter som politisk fånge under fruktansvärda förhållanden i fängelset i Havanna. Hans fru Silvia försöker gång på gång få träffa honom men nekas tillträde.

En söndag samlar Silvia de andra kvinnorna i samma situation som hon själv och de promenerar stilla från mässan till fängelset, helt klädda i vitt, med varsin rosa gladiolus i handen. En manifestation för kärleken och mänskliga rättigheter. Frihetsrörelsen Damas de Blanco – kvinnor i vitt – är född.

Kommentar
Samartin verkade vara tillbaka med en färgstark och inlevelsefull roman från trakterna kring Kuba. Hennes tidigare böcker Drömhjärta och serien om Señor Peregrino tillhör mina favoriter – jag såg glatt fram emot den här.

I den här boken vill Samartin verkligen förmedla något verklighetsbaserat och berörande utifrån de oroligheter som varit i hennes hemland. Jag kan tycka att det trängde undan en stark litterär berättelse. För jag drogs helt enkelt inte till karaktärerna eller kände lika starkt för vad som hände dem, såsom i de tidigare nämnda böckerna. Det klickade inte så som jag hoppas på i början. Men det fanns ändå stunder och scener som var fantastiska, där språket och inlevelsen lyste, och jag älskade att hänga med karaktärerna och hoppades mycket med dem. Men övergripande nådde det inte riktigt fram, den där dragningen att återgå till läsningen fanns inte riktigt, som helhet.

Ändå bär jag med mig en större kännedom och förståelse för svårigheterna i politiskt trängda länder och hur civila påverkas utav det, som jag fick berättat för mig genom författarens finstämda gestaltning.

Betyg: 3 av 5

Doña Maria – kvinnor i vitt av Cecilia Samartin
Det här var ett recensionsexemplar från förlaget, stort tack för den!
Bazar Förlag – 2019 (2012) – 351 sidor

Bokrecension – Skönhet ur askan

Författare: Cecilia Samartin

Handling: Moldaviens landsbygd. Inesa förbereder sig för sin bröllopsdag och hennes nittonåriga hjärta har aldrig varit lyckligare. Mitt i förberedelserna kidnappas hon och blir brutalt bortrövad från sin älskade familj.

En liten by i Mexiko. Karla, 15 år, tvingas ta hand om sin lillasyster när modern försvinner. Hon förälskar sig i en charmerande man som uppvaktar henne ihärdigt – men hans kärlek har dolda motiv.

Ohio, USA. Lilla Sammy önskar sig rosa tygskor och mat till sin katt. När styvpappan förgriper sig på henne försvarar hon sig – och barndomen får ett abrupt slut.

Tre ensamma och rädda flickor vars liv strålar samman i Las Vegas, staden som aldrig sover, där de kastats in i en mörk och ohygglig värld. Nära den absoluta botten finner de varandra och stärkta av varandra och sin vänskap bestämmer de sig för att fly. Tillsammans påbörjar de resan mot friheten.

Cecilia Samartin är tillbaka med med en stark och viktig skildring av hur mänskligheten mot alla odds förmår att läka även de djupaste sår.

Kommentar: Samartin är en av mina favoritförfattare. Jag har läst hennes fantastiska serie om Señor Peregrino liksom Drömhjärta och Salvadoreña. Jag gillar hennes språk och hennes sätt att berätta en historia på skarpt. Det är så vackert. Så jag var väldigt nyfiken på en ny bok av henne.

Dessvärre blev jag besviken, och det var verkligen synd. Men jag känner inte riktigt igen henne. Hon säger i efterorden att hon ville prova något nytt och utmana sig och det kan ju vara nyttigt, men för mig gick det åt fel håll. Först tog det lite tid innan jag kom in i boken, det klickade inte sådär magiskt som det gjort med det andra jag läst. Sedan gillade jag faktiskt inte ens handlingen, och då blir det svårt. I början var det okej men sedan blev det de där hemska och grymma som författaren vill belysa men som jag känner lite obehag av att läsa så pass mycket utav. Framförallt när jag inte fick hålla fast vid något ljust och hoppfullt. Det upptog för mycket plats för mig och mot slutet kände jag inte heller någon tillfredsställelse efter att ha läst den. Så tyvärr. Det här med att läsa om slaveriets fasor kräver nog sitt för att fånga mig.

Betyg: 2 av 5

Detta var ett recensionsexemplar från Bazar Förlag, tusen tack för det!

Los Peregrinos av Cecilia Samartin

Handling
En mustig, varm och färgsprakande roman som avslutar trilogin som inleddes med Señor Peregrino och La Peregrina. Här får vi äntligen veta vad som hände med Señor Peregrinos ungdomskärlek Rosa, sanningen om Jamilets vanprydande födelsemärke och, inte minst, höra legenden om Den blå rosen.

   Den sällsynt vackra mexikanskan Jamilet bär på en fruktansvärd hemlighet: hennes rygg är vanställd av ett ohyggligt födelsemärke. Efter en farlig flykt till Los Angeles träffar hon den excentriske Señor Peregrino som tar henne under sina vingar.

   I jakten på svar från det förflutna beger sig Jamilet och Señor Peregrino tillbaka till Santiago de Compostela. Omgivna av vakande vänner ligger de nu på sjukhus efter en dramatisk brand och ett mordförsök som lämnat dem allvarligt skadade. Men inte alla önskar deras tillfrisknande…

   Kommer Jamilet äntligen hitta sin mormor Rosa? Finns det bot för födelsemärkets förbannelse? Och vem var den modiga Flor, vars livsöde och klokskap påverkar livet för människorna än i dag?

Kommentar
Jag har älskat alla Samartins böcker för hennes fantastiskt vackra och härliga språk. Den här serien är en av mina bokliga favoriter. Hela historien om Jamilet och de andra är helt underbar att läsa om. Jag njuter aldrig så mycket av läsningen som vid dessa böcker, så jag måste bara läsa om dem någon gång. Att jag inte har fler böcker som väntar av henne känns lite synd…

Den här avslutande delen i trilogin var lika bra som de andra. För mig har jag också känt att de blivit allt bättre eftersom jag gillar dem så mycket. Det kan aldrig sägas nog. Det som jag däremot reagerade över i den här boken var att den här legenden som det berättas om upptog en sådan stor del av boken. Kanske lite för mycket för mitt tycke, men jag lutar mig åt författarens intentioner med historien och får känna mig lugn av det. Just det förflutna har ändå en stor betydelse över den nuvarande tillvaron för Jamilet. Ur sagan framkommer det också ett fint budskap, jag hade gärna sett att det drogs ut lite till och belystes ännu mer vid slutet. Sedan bara lite mer om Jamilet och de andra.

Men det var inte så att legenden var tråkig att läsa. Absolut inte. Jag är så imponerad och stormförtjust i Samartins berättande att jag bara tar till mig allt. Underbar läsning. Legenden om den blå rosen är en lika vacker berättelse som den om Jamilet, och Rosa. Ja, som det framgått, jag älskar den här serien.

Slutsats och betyg
Jag var lite kluven till om boken skulle få fullpott eller inte, men tillslut tippade det över det det ändå, eftersom jag älskar de här serien så mycket och Samartins berättande.

Peregrinos #3 | Bazar | 2014 (2013) | 335 sidor | 978-91-7028306-2

La Peregrina av Cecilia Samartin

”Santiago, Santiago,

be för min själ

när jag går längs el camino

så att allting går väl”

Titel: La Peregrina
Författare: Cecilia Samartin
Serie: Peregrinos #2
Genre: Roman
Antal sidor: 489
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: La Pergrina
Översättare: Mia Ruthman
Förlag: Bazar
ISBN: 978-91-7028-352-9
Utgivningsår: 2013 (2011)
Format: Inbunden

Första meningen: Mitt tidigaste minne är att jag ser upp i ett par mörka, gåtfulla ögon.

Handling: Jamilet trodde fortfarande på att señor Peregrino hade älskat Rosa högre än någonting annat i världen. Men samtidigt var hon förvånad över att han visste så lite om henne.

Den unga mexikanskan Jamilet bor i Los Angeles, där hon genom sitt arbete på ett psykiatriskt sjukhus blir god vän med den excentriske señor Peregrino. Med Jamilets hjälp får señor Peregrino tillbaka sin frihet, och han gör henne officiellt till sin arvinge. Men Jamilet kan inte glömma señor Peregrinos berättelse om hur han som ung vandrade den legendariska pilgrimsvägen till Santiago de Compostela och mötte sitt livs kärlek Rosa bara för att förlora henne igen.

   Jamilet känner ett oförklarligt band till Rosa. När hon får veta att både hon och Rosa föddes med samma slags födelsemärke, satsar hon allt på att ta reda på Rosas historia, även om det innebär att hon måste bryta mot lagen och sätta sitt förhållande till señor Peregrino på spel.

   Hennes sökande för henne till Mexiko och Spanien och hon gör upptäckter som är mer fantastiska än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Min kommentar: Det var inte så länge sedan som jag läste den första boken i serien, Señor Peregrino, och trots mina stora förväntningar så infriades de verkligen. Nu ville jag verkligen veta hur det skulle gå för Jamilet och Señor Peregrino, och inte minst bara för att få läsa lite mer av Samartin.

Jag blev inte det minsta besviken den här gången heller. Jag fullkomligt njuter av att läsa. Det finns allt jag kan kräva – det är vackert och följsamt, så spännande att jag sträckläser och så förmedlas ett djupare budskap. Plus att det är roligt (framförallt när det handlar om Carmen). Jag ler och småskrattar jämt och ständigt, både för att det är lustigt men också för att jag tycker det är så himla bra.

Det gick som felfritt ändå till slutet där något hände som jag blev lite förvirrad över, men jag håller mig till godo för det finns ju ännu mer att ta reda på i den sista och avslutande delen.

Så kort och gott kan jag säga att den här andra delen i Samartins vackra, spännande och mystiska serie är minst lika häpnadsväckande som den första, om inte mer, för jag faller pladask. Om du ännu inte läst dem och är nyfiken så ber jag dig att på momangen läsa dem!

Mitt betyg:

Señor Peregrino av Cecilia Samartin

En stor roman om kärlek, passion och tron på mirakel

Titel: Señor Peregrino
Författare: Cecilia Samartin
Serie: Peregrino #1
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 379
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tarnished beauty
Översättare: Maria Cederroth & Lasse Lindström
Förlag: Bazar
ISBN: 978-91-7028-212-6
Utgivningsår: 2010 (2006)
Format: Inbunden

Första meningen: Det var inte första gången en flicka ropade våldtäkt när magen blommade ut över kjollinningen.

Handling: Jamilet är en sällsynt vacker flicka, men på grund av ett ohyggligt födelsemärke blir hon utstött i den lilla mexikanska byn där hon vuxit upp. Efter moderna död tar hon sig under dramatiska omstänigheter till sin moster i USA i ett desperat försök att finna bot å sin förbannelse. Med falska papper får hon arbete på ett mentalsjukhus och möter där den udda och gåtfulla Señor Peregrino. Han tar henne tillbaka till sin ungdom, då han påbörjade sin pilgrimsvandring till legendariska Santiago de Compostela. Señor Peregrino är en poetisk och gripande berättelse om livet. Den handlar om att aldrig mista tron på kärleken och att våga leva på den sköra linjen mellan hopp och förtvivlan.

Min kommentar: Jag har sett fram emot den här boken så himla mycket. Jag kanske hann bygga upp lite för höga förväntningar, för jag blev nästan lite nervös för att läsa. Och det blev inte bättre efter att den jämförts med mina två tidigare favoritböcker. Det var minst sagt inte det bästa utgångsläget.

Men, det fanns inget att oroa sig över. Jag fick en så himla fin läsupplevelse!

Den var dock inte så som jag tänkte mig. Jag tycker nästan att varje bok som jag läst av Samartin har varit olika. De har skildrats på olika sätt, med sin egen stil men så har det ändå funnits den där grunden med en spansktalande flicka som möter västvärlden, om hennes bagage och drömmar.

Jag kände faktiskt när jag läste att det här borde vara Samartins debut. Och det var det också. Det var bara något med den enkelhet som den var skriven på. Å andra sidan, den här boken hade fler komponenter som överraskade mig. Det blev nästan lite feelgood ibland, för att jag fnissade för mig själv både här och var. Framför allt i början, men även senare. Det var så underhållande. Det uppstod så många härliga stunder, både värmande men även tragiska, när Jamilet möter det stora landet i norr.

Det fanns också en spänning som också gjorde att det fanns ett driv i berättelsen. Inte minst ville jag läsa vidare för att jag fäste mig så vid Jamilet. Och, kanske det mest spännande – Señor Peregrino. Herregisses det var både spänt och fascinerande. Men att boken både var rolig och spännande, det var något oväntat. Väldigt positivt! Det är nog det som gjort Señor Peregrino så pass populär och bred (i vårt grannland Norge har Samartin sålt närmare en miljon exemplar). Jag är van att Samartin skriver vackert med ett målande språk och om skakande levnadsöden. Det blev helt enkelt mer i denna och den där enkelheten är nog bara det som upplevs, för bakom det enkla ryms också oerhört mycket mer. Jag gillar verkligen Samartins känsla i sitt berättande! Det här är den första boken i serien och jag tänker såklart läsa vidare, för jag tycker också att jag inte kände mig färdig med berättelsen. Framförallt vill jag fortsätta följa Jamilet.

Señor Peregrino är en helt underbar bok som med både sin enkelhet och djup ger en otroligt härlig läsupplevelse.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Drömhjärta av Cecilia Samartin

”Det var känslan av att ha förlorat våra själar som vi måste hålla tyst om, smärtan hos varje omplanterade rötter som längtade efter fosterjorden”

Titel: Drömhjärta
Författare: Cecilia Samartin
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 422
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Broken paradise / Ghost heart
Översättare: Torun Lidfeldt Bager

Förlag: Bazar
ISBN: 978-91-7028-195-2

Utgivningsår: 2012 (2004)
Format: Pocket

Första meningen: Värmen är det jag älskar mest, hur den tränger sig in och sprider sig ut i fingertopparna och tårna tills det känns som om jag är en del av solen, som om den växer inuti mig.

Handling: Kusinerna Nora och Alicia växer upp på 1950-talets Kuba, en paradisö för två små flickor från välbeställda familjer. De är bästa vänner som delar lekar och drömmar, men när Fidel Castro griper makten förändras allting hastigt och de tvingas skiljas åt. Nora flyr med sin familj till USA, medan Alicia under Castros regim får uppleva hur det en gång så lyckliga livet i Havanna nu gränsar till fattigdom och nöd. Efter många år mäktar Nora inte längre med att nöja sig med att läsa Alicias brev. För att hjälpa sin sjuka väninna måste hon återvända till ett ofattbart fattigt Kuba, där varje dag är en kamp och där hungern driver människor till desperata handlingar.

Mitt omdöme: Jag var väldigt hoppfull inför den här boken. Den verkade otroligt vacker.

Med facit i hand är jag jättenöjd. Det var en fantastisk historia. Det är ett jämt flöde hela tiden som får mig att vilja fortsätta läsa tills jag nått sista sidan. Jag sträckläste. Språket är vackert och sagolikt, fyllt med visdom.

På slutspurten när jag verkligen etsats mig fast blev jag så berörd att tårar fyllde mina ögon vid flera tillfällen, och det är nog inte så vanligt. Det är det jag menar med att det är en vacker historia, det fanns så många betydelsefulla insikter om livet.

Egentligen vet jag inte varför den inte får toppbetyg av mig. Det är nog bara en personlig preferens. Kanske saknas lite, bara lite, mer från karaktärerna. Jag hade velat fastna mer för Nora, eftersom boken är mer centrerad kring henne, komma närmare hennes tankar och känslor. Men förutom det, tycker jag verkligen att den ska läsas! Drömhjärta finns med på min favorithylla.

Mitt betyg: 4 av 5

Salvadoreña – Cecilia Samartin

”Det händer ofta att de som ägnar sig åt att sprida ljus till andra själva blir kvar i mörkret.”

Titel: Salvadoreña

Författare: Cecilia Samartin

Serie: –

Genre: Utländsk skönlitteratur

Antal sidor: 364

Språk: Svenska

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Vigil: a novel

Översättare: Mia Ruthman

Förlag: Bazar

ISBN: 978-91-7028-191-4
Utgivningsår: 2012 (2009)

Format: Inbundet

Första meningen: När solen gick upp stod Ana i fönstret en trappa upp och spanade efter doktor Farrells bil.

Handling: Ana växer upp hos sin mamma i en liten by i El Salvador. Trots fattigdomen lever de ett bekymmersfritt liv, till den dag då inbördeskriget rycker närmare och landsbygden blir utsatt för en massaker. I ett slag förändras hennes liv. Ana lyckas fly undan kriget och ta sig till USA, där hon tar sin tillflykt till ett nunnekloster. Åren går och Ana växer upp till en from och vacker ung kvinna. Hon får anställning som barnflicka åt Jessie och Teddy hos den välbärgade men inte särskilt lyckliga familjen Trellis. Ana förstår snart att det bakom den blankpolerade fasaden i det lyxiga hemmet i Kalifornien döljer sig några ömtåliga själar. Mot sin vilja blir hon alltmer fascinerad av den stilige men inåtvände Mr Trellis…

Mitt omdöme: Den här boken kom till mig av en slump, men det är jag så glad för. Inte just för denna bok, men för författaren själv. Tydligen ska hon bara väldigt bra och nu har jag införskaffat mig fler av hennes böcker.

Jag kände god mod inför läsningen av den här boken. Början är stark och jag dras med i berättelsen. Men eftersom dalar intresset, jag lägger ifrån mig boken titt som tätt och kämpar mig igenom. Men mot slutet återfår jag nyfikenheten och jag läser snabbt ut boken, då med ett leende på läpparna.

Samartin skriver målande, det känns som om jag upplever historien på nära håll, jag är där med Ana. Det är både fascinerande och spännande men samtidigt frustrerande att Ana är så oskuldsfull. Hur tillbakadragen och välvillig hon är, nästan till överdrift. Men hennes uppfostran i klostret är såklart den bidragande faktorn. Det är lite vackert ändå. Hur hon tar sig an barnen är väldigt charmerande, jag hejar på henne.

Ett citat i början av boken av Moder Teresa ger mig dock en lättnad förklaring till bokens budskap. Där stod att ”Det händer ofta att de som ägnar sig åt att sprida ljus till andra själva blir kvar i mörkret”.

När jag lagt ifrån mig boken funderar jag på hur det nu kommer att gå för Ana och familjen Trellis. Det är både en vacker och mysig bok, men samtidigt sorglig.

Mitt betyg: 3 av 5