Jane Eyre av Charlotte Brontë

Titel: Jane Eyre
Författare: Charlotte Brontë
Serie: –
Genre: Roman, Klassiker
Antal sidor: 525
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Jane Eyre
Översättare: Gun-Britt Sundström
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-011259-2
Utgivningsår: 2007 (1847)
Format: Inbunden

Första meningen: Det var omöjligt att gå någon promenad den dagen.

Handling: Jane Eyre, är Charlotte Brontës mest älskade och lästa roman. Skildringen av den unga flickan Janes svåra uppväxt, hennes tid på välgörenhetsskola, hennes ankomst till Thornfield Hall och mötet med den gåtfulle mr Rochester och hans dunkla hemlighet är sedan länge en klassiker. Det har skrivits spaltmeter om romanen, och utifrån vitt skilda motiv: feminism, religion, symbolism, kärlek, passion, natur, barn, sociala frågor och så vidare. Generation efter generation har levt med, gråtit med, skrattat med den unga flickan Jane Eyre och hennes långa och krokiga väg fram till ett självständigt liv.
   Redan när Jane Eyre utkom 1847 blev den en storartad framgång. Genom sin passionerade och uppriktiga skildring av en älskande kvinnas strävan efter självständighet och likaberättigande utgör romanen en milstolpe i kvinnoskildringarnas historia och har under åren kommit ut i flera utgåvor, samt filmatiserats. Jane Eyre är en både skarpsinnig och romantisk berättelse om kärlek men den är också ett försvar för kvinnans rätt till lika värde.

Min kommentar: Jag visste inte vad jag skulle vänta mig när jag tog tag i denna klassiker. Jag hade varit nyfiken på den ett tag just för att jag hört att den ska vara bra, och inte minst för det storslagna både vad gäller författaren men även huvudpersonen, sånt kan jag inte gå miste om.

När jag började läsa kom jag omedelbart in i den. Jag blev så glad över hur följsamt och naturligt det kändes. Inte kunde jag heller undgå att fascineras över att det var så länge sedan den skrevs och trots det kunde tilltala mig.

Jag gillar att det både är detaljerat och lite drömskt, romantiskt genom det sätt som Jane Eyre själv berättar sin historia direkt till mig som läsare. Det var nytt och härligt när hon reflekterar över sina egna erfarenheter. Inte för att det upplevs glansigt, med tanke på vart hennes resa startar. Hur orättvist det känns. Men vilka dialoger det förekom… det var jag inte van vid men det flöt på bra det också. Det märks ju att det inte är så ”man skriver” idag, även om jag som sagt inte hade några problem alls med det.

Nu vet jag vad alla talar om när det gäller denna Jane Eyre, självständigt och stark men ändå i sitt bunden och visst finns det något där inne som växer fram. Jag är glad att jag läste denna klassiker och att jag faktiskt gillade den! Nu kan jag tillåta mig att se filmen, ska bli spännande.

Mitt betyg: