Författare: Danielle Younge-Ullman
Handling: Som barn reste Ingrid över hela Europa tillsammans med sin mamma, operasångerskan Margot-Sophia. Men när den talangfulla sångerskan förstör sina stämband får karriären ett abrupt slut. I ett försök att gå vidare flyttar Ingrid och hennes mamma hem till Kanada igen, och skapar sig ett vanligt, normalt liv. Men minnet av det som gått förlorat är smärtsamt närvarande och Ingrid saknar musiken så att hon går sönder. Hon lovar sin mamma att hon ska delta i ett överlevnadsläger ute i Kanadas vildmark, för att bevisa att hon är mogen nog att på egen hand flytta till London för att plugga musik. Men allt är inte som det verkar och Ingrid måste räkna ut varför hon egentligen är på lägret, och den egentliga orsaken till att musiken försvann ur deras liv.
En outsägligt vacker unga vuxna-roman om relationen mellan en mor och en dotter, om psykisk ohälsa, försoning och att hitta sig själv.
Kommentar: Boken dök upp i instagram-flödet väldigt mycket i höstas, så när jag stötte på den på biblioteket för ett tag sedan fick den följa med hem, utan att jag visste särskilt mycket om vad den handlade om. Däremot skumläste jag lite här och var för att inte hamna helt fel, men det verkade okej.
Sedan blev det mer än okej, jag märkte ganska snart att på det sätt som den är berättad så känns historien unik och närvarande. Det är i jag-form utifrån dottern Ingrid och hon berättar inte bara eftersom allt sker, utan även i brevform till sin mamma. Det tyckte jag kändes spännande. En härlig attityd fångas och jag får även lära känna mor och dotters relation till varandra, som är en stor poäng genom boken. För det blir sällan klart varför Ingrid har hamnat där hon har gjort – på ett läger mitt ute i vildmarken, och vad syftet med det egentligen är. För hon verkar då inte uppskatta sin plats i tillvaron. Jag gillade verkligen att det var så, för då ville jag bara läsa vidare för att också bara se hur det egentligen skulle gå för Ingrid.
Men även för att ta del av tillbakablickarna som också förekommer. Tillsammans växer det fram många frågor och blir till en ganska så berörande historia. Jag tyckte verkligen om den här boken. Jag var liksom med på varenda sida. Jag kände med Ingrid när hon motvilligt men kanske också av ren kärlek dras med när hennes mamma tappar allt, sin karriär och sig själv. Och jag ville så gärna att allt ska sluta väl för dem, om de kunde förstå att allt det vackra inte var förstört.
Betyg: 5 av 5
FANNY TENGROS 