Utgivningsår: 1991
Antal sidor: 735
Serie: #1
Förlag: Bra Böcker
Baksidetext: Den första tidsresanAndra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun hemsöks Claire av magiska krafter som ett viljelöst offer dras hon in i en klyfta i stenformationerna.Tidsresan har börjat. Året är nu 1743. Claire är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Claire misstänks vara engelsk spion och tas till fånga av klanen MacKenzie. Hon möter nu Jamie Fraser som blir hennes beskyddare och älskare. Mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Med fruktan ser hon fram mot den stund då hon måste välja mellan honom och att återvända till sin egen tid …
Mina kommentarer:
Vilken tid den här boken tog för mig att läsa, å andra sidan är den väldans lång så det kanske inte var så konstigt att det tog tid, inte heller när jag inte kände för skynda på så att säga. Det fick ta den tid det tog, för jag gillade ändå att läsa den.
Det är lite spännande med böcker som en ”har missat”, som varit så populär och vad gäller den här också från tv-serien och att själv äntligen få uppleva den, för att se om man nu har missat något. Jag kan säga att jag gillade den här mer än serien om Ayla av Jean M. Auel. Den var bra också, men kändes lite seg emellanåt. Här är det också mycket, men språket är mer givande och det kändes mer givande överlag att läsa. Det blir mycket intrig och spänning och inte minst kärlek.
Det är mycket från den historiska aspekten som tillför gott. Speciellt när huvudpersonen kommer utifrån, från en annan tid. Kanske inte riktigt nutid, men kontrasterna blir ändå märkbara. Till en början tyckte jag Clarie reagerade trovärdigt och så men efterhand blev det väldigt mycket som förekommer och som är väldigt annorlunda mot hennes egen tid och då verkar hon mer ha köpt det, anpassat sig och accepterat det otroligt väl, kanske lite för väl, vad vet jag.
Jamie var en intressant och rolig karaktär att lära känna. Jag har inte sett serien mer än kikat på någon scen, men det var inte riktigt så jag föreställde mig honom. Så jag har in egna bild av det för mig själv.
Annars är det också en hel del moraliska ställningstagande, framför allt utifrån tidsaspekten. Eller kanske bara därför, hade det inte varit något problem annars, utan Claire? Jo kanske ändå. Någon måste det finnas som hade åtminstone reagerat inombords, sedan att reglerna och förhållandena är som dom är vid den tiden, det sätter sina ramar. Det var då himla passande att Claire verkar så kunnig och lyckats hamna på ”rätt plats”. Jag tänkte hela tiden att det skulle avslöja henne på något vis.
Nåja. Det är en lång resa som inte slutar här, för mig är det är en tillräckligt givande handling och sätt att berätta det på för att jag ska fortsätta med serien!