Författare: Emma Frans
Förlag: Volante
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 413
Handling
Att vara svenska folkets berättare i den här krisen, det är vad jag vill vara. Det kanske är hybris, men om jag kan ta en roll så är det den.
Vad hände egentligen? Och fortsätter att hända? Vem har rätt och hur vet vi?
Från de första rapporterna om att ett nytt coronavirus börjat sprida sig i den kinesiska miljonstaden Wuhan, till mormors brev ett år senare om en tid då man inte kunnat ses.
I ett dagboksliknande upplägg får vi följa forskaren och författaren Emma Frans tankar och analyser, om det ständigt förändrade forskningsläget och om hur det är att oväntat hamna i centrum för en allt hätskare debatt. Vi träffar på alla från upprörda forskare och coronapro ler till en kompis som på något sätt lyckats skaffa sig klamydia, trots förmaningarna om social distans.
Alla tvättar händerna är en kombination av folkbildning, dokumentation och personlig berättelse en inifrånskildring av året då alla skyllde på varandra.
Boken är både underhållande, allvarlig och lagom skvallrig och ger ett smått tragikomiskt perspektiv på hur svårt det är att förklara ett osäkert forskningsläge för allt mer upprörda människor, politiker och ledarskribenter som kräver starka och effektiva åtgärder mot någonting när ingen riktigt vet hur det ska bekämpas och vad som ens hjälper. Den visar också hur vetenskap fungerar utifrån exempel som vi alla upplevt och kunnat följa i realtid.
Emma Frans är doktor i medicinsk epidemiologi och forskare vid Karolinska Institutet. Hon arbetar med vetenskapskommunikation och har fått såväl Stora journalistpriset som utmärkelsen Årets folkbildare.
Ur boken: Syftet med mina dagboksanteckningar var att få ordning på kaoset i mitt huvud, men jag insåg snart att min berättelse belyste problematiken med en kris som sker i dagens enorma informations öde. Händelserna illustrerar tydligt riskerna med larmrapporter, falska nyheter och uppskruvat debattklimat.
Kommentar
Ibland kan jag tänka att jag inte alls vill läsa om den situation som vi ännu befinner oss för det är dränerande. Jag har inte läst runt mycket alls för jag blir trött på det. Men på nått vis ville jag ändå läsa den här. Kanske främst för den intressanta mixen av personliga reflektioner och utomordentlig facklig kunskap och insikt.
Men jag tyckte om att lyssna på den här och följa/gå igenom året då pandemin kom till oss. Att läsa en vanlig människas tankar och reaktioner inför alla de steg som följde. Som att hon inledningsvis kände sig illa till mods att bli nekad handskakning, men att det blev självklart bara ett kort tid framåt. Samt förstås ta del av hur det är att vara den som ska berätta om händelseutvecklingen med den svåra balansgången att få folk att inse allvar men inte skrämma. Något som också var uppskattat var den personliga prägel med humor som författaren gärna vill blanda in i dessa allvarliga frågor, med hur det kan lätta upp men ibland slå fel.
Det var också bra att det då och då fanns inklistrade kommentarer från en tid senare som svar på de anteckningar som fördes tidigare.
Så jag tyckte den här var intressant och välgjord på många plan som gjorde det givande att få smälta det som vi befinner oss bland nu.
Betyg: 4 av 5
FANNY TENGROS 