Bokrecension – De dödas skuggor

Författare: Frances Hardinge
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 526

Handling
Vissa människor har ett utrymme inuti sig, perfekt för döda själar att gömma sig i. Makepeace är en av de människorna, och hon har kämpat hela sitt liv för att stänga ute de döda skuggorna som försöker ta sig in. Men en kväll händer något så fasansfullt att hon tappar koncentrationen och plötsligt har hon en själ i sig. Själen är vild, brutal och stark men Makepeace inser snart att den kan fungera som ett skydd.

För när hon tvingas flytta till sina avlägsna släktingar samtidigt som ett inbördeskrig närmar sig förstår hon att hon bara är en bricka i ett spel. Snart måste Makepeace bestämma sig för vad som är värst: att vara besatt eller att dö?

Kommentar
Lögnernas träd av den här författaren seglade upp som en av mina favoriter när jag läste den. Tyckte den var helt fantastisk, och det var ganska oväntat, så jag ville självfallet läsa mer.

Också den här boken av Hardinge är fantastisk, men jag blev ändå lite besviken. Dels för att det förekom så mycket mer text, det kändes utdraget, och dels för att jag inte engagerade mig lika mycket i historien i längden. Visst var det många gånger sådär bra som bara Hardinge kan göra det, men sammantaget blev detta inte lika uppslukande för mig.

Det var ändå fantastiskt att få hänga i hennes värld. Tycker hon tillför något unikt och man vet aldrig vad som väntar, det är otroligt spännande och intressant. Och det finns alltid en större klokskap i de resonemang hon vill föra in emellanåt. Gillar verkligen hennes berättelser, även om de också är lite knasiga. Men alltid givande.

Betyg: 3+ av 5

Lucka 9 – Lögnernas träd

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Hennes list, hennes illdåd, hennes vetenskapliga nit, hennes lysande begåvning och hennes besatthet skulle upplösas i tomma luften som ånga. Snart skulle hon bara vara ännu en ”älskad hustru” på en minnessten av marmor.

En bok som jag blev väldigt nyfiken på och efter att ha läst den kan jag konstatera att den inte gjorde mig besviken. Den var så bra. Det är vetenskap och religion, sanning och lögn, hemligheter och familjerelationer med en smula magi och alltsammans var så medryckande.

Jag fastnade snabbt och hade svårt att låta bli att läsa vidare, gillade verkligen Faiths drivkraft, ska absolut läsa mer av den här författaren (har kikat på Önskebrunnen). Jag älskade framförallt när det ända till slutet och de allra sista orden var så välskrivet och knyter ihop allt med en fantastisk poäng och lämnar mig så tillfreds.

B. Wahlströms – 2017 – 401 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente