Björnstad av Fredrik Backman

”Det är anledningen till att platser som den här alltid måste sätta sitt framtidshopp till ungdomarna,

för de är de enda som inte minns att det faktiskt var bättre förr.”

Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Serie: Björnstad #1
Genre: Roman
Antal sidor: 470
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0496-7
Utgivningsår: 2016
Format: Inbunden

Första meningen: Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt  hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.

Handling: Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
   Bara allt. Den betyder bara allt.
   Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
   Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.
   Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är.

Min kommentar: Björnstad gav mig inte riktigt den läsupplevelse som jag trodde att jag skulle få. Men först kan jag säga att jag verkligen har gillat Backmans tidigare böcker. Framförallt mormor-boken. Björnstad är annorlunda jämfört med de jag läst men det behöver inte vara fel alls (det borde snarare vara positivt med förnyelse), men det är bara det att jag inte kände så mycket för den här. Det klickade inte riktigt för mig, jag kände mig aldrig indragen, helt enkelt. Vilket ju känns märkligt och synd att behöva säga för boken tycks hyllas till höjderna överallt.

Det kan vara en tillfällighet också. Men jag tror ändå inte att den här boken var riktigt min typ. Det tog otroligt lång tid att komma in i den (annat var det med de tidigare). Det som sker i den här boken var inte heller något som jag uppskattade, eller hur ska jag säga, inget som jag gillade bara.

Såklart är Backman väldigt duktig med språket, så jag kunde ändå njuta av de fina meningar och hur han berättar sin historia. Många gånger också hur han beskriver människorna. Bara något för mycket text kunde jag tycka, framförallt när det kändes så politiskt många gånger. Trots att många som har läst boken har nämnt att man inte behöver gilla hockey för att gilla boken (vilket jag inte gör) så föll jag inte för den. Men jag tror inte att det bara har att göra med sporten, kanske något i helheten där också de andra utgångspunkterna bara blev fel för mig.

Det känns nästan som om jag vill be om ursäkt för att jag inte gillade den här boken. Men det ska jag ändå inte göra. Den var bara inte något för mig, den här gången.

Mitt betyg:

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

”Det finns en sagoberättare i Landet-Nästan-Vaken som brukar säga att vi alla har en inre röst, att den alltid viskar till oss vad vi borde göra, och att allt vi behöver göra är att lyssna.”

Titel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Fredrik Backman
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 448
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-14055-1
Utgivningsår: 2013
Format: Inbundet

Första meningen: Alla sjuåringar förtjänar superhjältar.

Handling: En normal roman om annorlunda människor. Eller möjligen tvärtom.

Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda, vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna, till Landet-Nästan-Vaken och kungariket Miamas. För där är alla annorlunda, och då behöver ingen vara normal.
   Så när mormor dör och efterlämnar en serie brev, med ursäkter till människor hon gjort illa, blir det början på det största äventyret. Det leder till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och helt vanliga kärringar, men också sanningen om en mormor olik alla andra.

Min kommentar: Jag var lite skeptisk till den här boken. I och för sig så har jag läst både Ove och Britt-Marie och gillat dem men eftersom den här boken såg ut att skilja sig lite utseendemässigt så har den fått vänta. Baksidestexten bidrog nog också med det. Den verkade så konstig. Men det var dumt av mig. För den här boken visade sig bli min favorit av Backman!

Jag älskar att den är lite längre för då får jag bara vara ännu mer i Elsas och mormors värld. Jag har varit helt omsvept i den världen och skrattat och fällt någon tår när jag läst med största nöje. Det var någon scen som jag på riktigt skrattade högt över fast jag bara satt själv hemma, det gick inte att hålla det tillbaka. Samtidigt är jag verkligen med i Elsas sätt att se på sin tillvaro och faktiskt förundras över hennes enorma engagemang.

Backman är helt otrolig på att träffa rätt och växla i känslorna. Det är så mycket inlevelse. Och alla dessa charmiga kommentarerna som de olika karaktärerna använder sig av hela tiden, underbart!

Det finns nog inte så mycket mer att säga tror jag, jag älskar den här boken och tycker du också borde lära känna världen härligaste sjuåring (som nästan är åtta)!

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

”Man älskar fotbollen för att den är instinktiv. Om den kommer rullande på gatan så sparkar man på den. För att man älskar den av samma anledning som man förälskar sig. För att man inte vet hur man låter bli.”

Titel: Britt-Marie var här

Författare: Fredrik Backman
Serie: –
Genre: Komedi, Roman
Antal sidor: 359
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –

Förlag: Partners in stories
ISBN: 978-91-981820-0-2

Utgivningsår: 2014

Format: Inbunden

Första meningen: Gafflar.

Handling: En roman om förälskelse, andra chanser och att sparka på det som rullar.

   Britt-Marie, 63, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafri, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg är allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte en början på en underbar vänskap.

   Men när byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig in om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarium finns det ingen återvändo.

Kommentar: Jag läste nyligen En man som heter Ove av Backman och jag känner igen mig i hans sätt att skriva och bygga upp historien i den här boken. Det är en otrolig berättarstämning, och fascinerande hur han kan skriva det både roligt och sorgligt på samma gång. Man skrattar samtidigt som det värker i hjärtat…

Britt-Marie är en stark karaktär, som ger uttryck för sig att vara väldigt knepig och besvärlig. Men efterhand faller man för henne också, precis som jag gjorde för Ove. Det är mycket som känns väldigt överdrivet, men det är då det blir starkt! Och ibland överdriver man ju själv också, i sitt liv. Så jag kan förstå Britt-Marie.

För Britt-Marie ska det vara ordning och reda, hon vet exakt vart allting ligger, hon kan sitta uppe hela nätterna för att vänta på sin man, hon anser att man talar om hur maten hon lagar smakar och för allt i världen – se till att sköta dig, för vad ska grannarna annars tro? Det är mycket i henne som jag kan känna igen mig i, inte allt och inte fullt, men tillräckligt för att det känns att läsa om henne vill jag lova.

Backman skriver så fint, det är enkelt och vardagligt men samtidigt poetiskt och med ett fint budskap och han knyter an historien så väl och vackert. Det är väldigt välskrivet. Jag ler stort och länge när de sista raderna är passerade. Och det är ju en så otroligt fin betydelsen för titeln! Men det måste man förstås läsa boken för att förstå 🙂

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

En man som heter Ove av Fredrik Backman

Titel: En man som heter Ove

Författare: Fredrik Backman
Serie: –
Genre: Komedi, Roman
Antal sidor: 348
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –

Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13811-4

Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden

Första meningen: ”Ove är 59 år gammal.”

Handling: En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab.
Ove är 59. Han kör Saab. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan (i det som Ove själv bara minns som ”stadskuppen”) är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.

Men när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtvärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Fredrik Backmans debutroman om den arga äldre mannen i grannhuset lyckas både skapa sitt eget humoristiska universum och berätta något viktigt om oss själva och vår tid.
~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~ 

Kommentar: Jag var väldigt rädd när jag började läsa den här boken som så många hyllat. Men efter ett tag släpptes det och jag kunde verkligen njuta av att läsa om Ove. Han är otroligt sympatisk. Trots att han är så arg, fåordig och principfast. Gubben i kvarteret. Men måste säga att i början är han som vilken sur gubbe som helst (ursäkta), men i efterhand går han rakt in i hjärtat.

Det finns så många gulliga formuleringar och kommentarer och sammankopplingar att jag gång på gång tjöt till ett åhhhh. Och jag skrattade, och var så nära tårarna att jag fick hejda mig och sluta läsa ett tag där jag satt på tåget. Backman skriver otroligt fint. Jag som inte ens bryr mig om bilar, kan nu förstå Oves mani när det för honom betyder allt. Och så Oves relation till sin fru, det är så vackert och sorgligt att det inte finns. Liksom hur det går för honom med de andra grannarna. Och katten.

Det är ett jämt flöde i boken och trots att det inte är något jättestarkt som griper tag så kan jag inte sluta läsa, det är lätt att fasta för den. Jag gillar hur varje kapitel börjar med ”En man som heter Ove och …”, vad kapitlet nu handlar om. Backman är duktig på att knyta samman allting. Det är enkelt och tydligt men samtidigt starkt och stort. Och hur han berättar om vår tillvaro var otroligt charmigt.

Tänk att det tillsynes enkla med en sur gubbe i kvarteret kan skildras så här vackert och känslosamt. En väldigt fin bok. Men mest skulle jag nog säga att den var gullig. Tänk att en gubbe kan få bli det.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit från boken.