Författare: Gabi Frödén
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 202
Handling
Det är 70-tal när Anja kliver in i klassrummet för första gången. Karin tycker att hon är självlysande. Hemma hos Anja är det strängt religiöst, hemma hos Karin är det föräldrafritt. Karins kedjerökande mamma är journalist och har fullt upp med att rädda världen. Karin ritar träd överallt, på armarna, på väggarna. Hon känner en märklig samhörighet med träden. De lockar henne, suger henne till sig. Kanske är det därför hon dras till Anja, Anja vars ärrade hud på underarmarna känns som bark under fingertopparna. De planerar att tågluffa till sommaren, fly ifrån Anjas föräldrars ständiga kontroll och prat om djävulens frestelser. Men dagen efter skolavslutningen är Anja försvunnen.
Kommentar
Nu har det hunnit gå några veckor sedan jag läste den här boken så jag känner att jag inte riktigt kan få grepp om vad jag tyckte om den… men på något sätt påminde den om Eden. Den här var dock lite mer ”svensk” och även lite mer ”ungdomlig”. Lite snällare om man ska jämföra. Men de båda hade en fin stämning kring skogstemat.
På ett sätt höll jag mig distanserad från historien, och på ett annat sätt fann jag i den här berättelsen några extremt fina reflektioner och gestaltningar som verkligen grep tag. När det blev starkt. Läsupplevelsen var med andra ord splittrad.
Betyg: 3 av 5
FANNY TENGROS 