Timglaset av Gena Showalter

Serie: #1

Antal sidor: 444
Utgivningsår: 2017
Förlag: HarperCollinsNordic

Baksidetext: Det sägs att historien skrivs av de som överlever. Men jag vet att det inte är sant. Jag heter Tenley Lockwood, och snart kommer jag att vara död. Det här är min berättelse.

I den värld där Tenley ”Ten” Lockwood bor tar livet inte slut när man dör. Tvärtom. Det är då det börjar. I det som kallas eviglivet finns två mäktiga riken som strider om människornas själar, och alla ställs inför ett val: Myriad eller Troika.






Mina kommentarer

När jag började läsa den här boken så kändes det otroligt uppfriskande att få läsa något helt annat än vad jag brukar göra och jag var hoppfull, det här kunde bli riktigt bra (idén var dessutom väldigt spännande tyckte jag!). Tyvärr så försvann det eftersom ett tag, för att sedan helt sakna någon magi och ja, det blev en pina att läsa ut den. Jag har mina teorier om varför jag kände så.

Dels blev det klart för mig att det här skulle föreställa någon romance, vilket jag tyckte skar sig med hela idén (och blev så otroligt töntigt att jag nästan skämdes). Nu brukar jag inte läsa så himla mycket av varken fantasy eller romance (och om det här också är för ungdomar? Det tycker jag inte riktigt passar för jag tyckte det var lite obehagligt på sina håll), så det är klart att det kan vara en orsak till att jag inte riktigt hängde med.

Och dels blev det något oerhört fruktansvärt uttjatat om det här med att välja vilken sida, Myriad eller Troika (som jag tror nämndes på vartenda uppslag), kombinerat med en ständigt högintensiv handling. Vad trött jag blev på det! Det går inte att alltid ha action eller dramatik, det måste varvas med lugna partier och lite annat, självklart blev jag alldeles matt och oberörd tillslut. 

Det fanns ett himla fint utgångsläge men det blev just så som man säger – upp som en sol och ner som en pannkaka. Väldigt synd, det blir ingen fortsättning i den här serien för min del.