Jan Guillou

Titel: Brobyggarna
Författare: Jan Guillou
Serie: Det stora århundradet 1
Antal sidor: 595 sidor
Genre: Historisk roman
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0319-9
Utgivningsår: 2011
Format: Inbunden

Första meningen: Männen blev borta på havet.

Handling: När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare.
De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen.
Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda.
Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundrade någonsin.

Min kommentar: Det som har fått mig att skjuta upp att läsa den här boken är det stora sidantalet, men äntligen slog jag mig ner med den i läsfåtöljen. Och jag måste säga att det belönades, för jag tyckte den var bra. Ganska så gammaldags på något vis med språket eftersom det är historiskt, men det var också något som jag kände igen från den första Arn-boken som jag läste av författaren. Det kändes intressant och givande att läsa och till och med ganska roligt stundtals.

Sedan kom det här med sidantalet in, för jag tyckte det blev så utdraget. Generellt tyckte jag det sedan blev ganska tråkigt och händelselöst på något vist som fick mig att snabbläsa en hel del för att komma framåt. Annars tycker jag att Brobyggarna var okej, jag kommer ändå läsa vidare i serien för jag tycker den verkar intressant och den är en smula annorlunda mot vad jag brukar läsa.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Norge, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Titel: Vägen till Jerusalem
Författare: Jan Guillou
Serie: Arn #1
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 367
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0245-1
Utgivningsår: 2007 (1998)
Format: Pocket

Första meningen: I nådens år 1150 då de ogudaktiga saracenerna, jordens avskum och Antikrists förtrupper, tillfogat de våra många nederlag i det Heliga Landet, sänkte sig Helig Ande över Fru Sigrid och gav henne en uppenbarelse som förändrade hennes liv.

Handling: Nådens år 1150 föds Arn Magnusson i Västra Götaland. Han växer upp på Arnäs gård vid Varnhems kloster, där han får den yppersta av sin tids andliga och världsliga bildning. Han lär sig också att hantera värd och båge. Ty munkarna i Varnhem har förstått att Arn nog inte är ämnad att bli en klosterbroder utan bättre lämpad som en Kristi stridsman och tempelriddare i det Heliga Landet.
När Arn som 17-åring lämnar klostret dras han in i de pågående intrigerna mellan rivaliserande tronpretendenter. Och han döms till tjugo års botgöring för sin kärlek till den ljuva Cecilia.
Vägen till Jerusalem är anträdd…

Min kommentar: Jag har sett filmen om Arn flera gånger och fascinerats över det storslagna äventyret. Det är något vist med Sveriges historia, tempelriddare och ett starkt människoöde.

Att äntligen läsa sagan var till en början svårt. Språket är lite krångligt och avancerat. Men så fort det började kretsa mer kring Arn kom jag in i det och läste med stort nöje.

Såsom det brukar vara i skillnaden mellan boken och filmen fick jag nu också ta del av många extrascener, liksom det överlag avslöjades mer. Det var såklart intressant och roligt. Men det förekom en och annan scen som inte alls påminner om filmen och det var märkligt. Samtidigt ger det mig en liten spänning trots att jag vet vad som kommer att hända.

Så det var förvånansvärt givande att läsa historien! Något som jag framförallt uppskattade var att få en större bild av Arn, jag kände mig både bekymrad men också imponerad över hur han lever efter sin bildning.

Mitt betyg: