Jandy Nelson

En gång för länge sen när jag låg på gräsmattan i trädgården frågade Big vad jag höll på med. Jag sa att jag låg och tittade upp i himlen. Han sa: ”Det där har du fått om bakfoten, Lennie, himlen finns överallt, den börjar vid dina fötter.”

Titel: Himlen börjar här
Författare: Jandy Nelson
Serie: –
Genre: Unga vuxna
Antal sidor: 265
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Sky is Everywhere
Översättare: Ulla M Danielsson
Förlag: Gilla Böcker
ISBN: 978-91-86634-02-5
Utgivningsår: 2010
Format: Danskt band

Första meningen: Mormor är orolig för mig.

Handling: Lennie är sjutton år och lever ett stilla liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey, en tillvaro hon trivs med. Men en dag händer det ofattbara Bailey faller ihop i en hjärtattack och dör. Sorgen och saknaden är oändlig, och Lennie drar sig undan alla i sin närhet. Samtidigt drabbas hon för första gången av kärleken, och passionen svindlande och förbjudna känslor som får Lennies värld att explodera.

Min kommentar: Efter den himlastormande läsupplevelsen med Jag ger dig solen av samma författare tog jag med gott mod upp även denna bok.

Till en början rynkade jag lite på näsan åt att det flikar in små likheter med den andra boken av henne som jag läste. Men det var mest små detaljer.

Det som jag främst känner med Himlen börjar här är att den är jämnare i sin hänförelse. Det är inte riktigt lika knasigt, om jag får säga det så, samtidigt som det inte heller når upp i samma höjder. Det kan ha att göra med att jag inte klickar med dessa tonårsförälskelser och fasoner. Nej det var inte vad jag mest önskade, men jag kunde ändå njuta av läsningen. Det var trots allt härligt att följa Lennie, trots detta, och trots att jag ändå är lite emot henne. Eller det är ju Toby som jag inte förstår mig på. Kanske var de flesta karaktärerna på min motsatta sida, förutom mormorn då.

Men vad var det som höll gnistan uppe? Det är följsamt och härligt annorlunda, men ändå igenkännbara komponenter, enkelt med små inslag som stärker. Det är framförallt språket som jag uppskattar. Och syskonens relation.

Så jag gillar ändå den här boken av Jandy Nelson, det gör jag. Men den är tydligt distanserad mot den tidigare jag läste, både upplevelsemässigt och ämnesmässigt. Helt enkelt en bok som kan ge någon annan mer glädje.

Mitt betyg:

”I den här världen gäller det att simma, Noah, annars sjunker man.”

Titel: Jag ger dig solen
Författare: Jandy Nelson
Serie: –
Genre: Unga vuxna
Antal sidor: 380
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I´ll give you the sun
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Gilla böcker
ISBN: 978-91-86634-57-5
Utgivningsår: 2014
Format: Danskt band

Första meningen: Det är så här allt börjar.

Handling: Noah och Jude är tvillingar, bästa vänner, och olika som natt och dag. Noah vill hellre måla av världen i sitt skissblock än leva i den, medan Jude kastar sig ut i de högsta vågorna tillsammans med surfkillarna. Alla vill vara Judes vän, ingen vill vara Noahs. Tills Brian dyker upp, Brian som samlar på meteoriter och får Noahs kropp att vibrera. Men då inträffar det otänkbara – en tragedi som slår tvillingarnas liv i spillror. Och allt förändras.
Tre år senare pratar tvillingarna inte längre med varandra. Noah har slutat måla och Jude har blivit en ensamvarg. Jude försöker ställa allt som gått fel till rätta, vilket sammanför henne med en excentrisk skulptör och en kille med världens krokigaste leende. Ett möte som kommer vända tvillingarnas liv upp och ner, igen.

Mitt omdöme: Okej, gör er beredd… först förstod jag ingenting. Det kändes som om jag hade kastats in i en galen familj och jag ville bara därifrån. Jag visste varken ut eller in. Men så började jag få lite mer grepp om situationen, och sen, på bara en sekund sköts en kanonkula ut och PANG! Jag var fast!

Det var verkligen så, jag gick från noll till hundra och sedan kunde jag inte slita mig. Jag ger dig solen är underhållande hela vägen till slutet. Jag kände alla känslor, det gick upp och ner kan jag säga. Jag skrattar, tjuter, fäller en tår och håller andan. Och jag var väldigt fascinerad, det är så smart allting.

Hur kan det vara så splittrat och oväsentligt, knäppt rent ut sagt, men samtidigt så intimt nära och träffsäkert? Exakt på känslan. Jag älskar de små citaten eller vad jag ska kalla dem som kommer om vartannat, de är dem som gör det så intressant. Jag gillar sånt, små kloka ord som ger lite perspektiv. Det känns väldigt originellt allting. Och på allt det här är det också roligt.

Jag förstår inte varför jag inte skulle ge den här boken fullpott, för faktiskt, jag var kritisk. Men Jag ger dig solen har så många delar som lyser så starkt tillsammans så jag inte kan annat än att älska den här boken. En väldigt härlig och fin läsupplevelse.

Mitt betyg: