Bokrecension – Trion

av Johanna Hedman (2021)

Om boken
Thora, Hugo och August – tre vänner i tjugoårsåldern som tillbringar all tid tillsammans: hänger på caféer, cyklar till Djurgården om sommarnätterna, möter våren i Paris. Men under ytan rör sig starka känslor och funderingar om identitet, klass och kärlek.

Thora kommer från gamla pengar och är uppvuxen i en tjusig våning i exklusiva Lärkstaden. Hon och konstnären August har länge varit nära, ibland älskare. Hugo har en helt annan bakgrund, och möter Thora och August när han blir inneboende hos hennes föräldrar. Han både fascineras och förfasas över deras privilegierade värld.

Den sköra balansen mellan dem riskerar hela tiden att förstöras.

Trion är en mogen och löftesrik debut som på pricken fångar den bitterljuva känslan av att vara ung, när man har hela livet framför sig, och precis allt är på största allvar.

Min kommentar
Den här berättelsen har utan tvekan ett fantastiskt språk som gav så mycket liv och inlevelse. Jag ville gärna läsa bara för att få höra de vackra meningarna. Men på ett sätt hade jag lite svårt att få grepp om personerna, främst undrar jag vad själva poängen är, varför jag ska bry mig om dem. Jag saknar något som drar mig med. Sluttampen blev än mer blek kring det här. Å andra sidan tyckte jag mycket om att läsa den ändå för sitt fina uppbyggande av de små detaljerna som spelar roll.

Betyg: 4 av 5