Bokrecension – Huset vid sjön

Författare: Kate Morton
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 441

Handling
Kate Morton är tillbaka med en ny fantastisk bladvändare för alla anglofiler. Huset vid sjön är en väv av nutid och historia, mörka familjehemligheter och spännande intriger, mystik och besatthet. 1933: Alice Edevane är en brådmoget begåvad sextonåring med författardrömmar. Men det mysterium hon skriver på är ingenting mot det som hennes familj snart dras in i. På familjens lantgods vid sjön i Cornwall hålls det årliga midsommarfirandet med hundratals gäster. När den storslagna festen är slut upptäcks att familjens yngste son, elva månader gamla Theo, är spårlöst försvunnen. Han återfinns aldrig och tragedin splittrar familjen för all framtid. Sjuttio år senare anländer Sadie Sparrow till sin älskade morfars gamla stuga i Cornwall för en påtvingad semester från sitt arbete som polis i London. Efter ett besvärligt fall anses hon behöva ta igen sig. Men när hon snubblar över det övergivna huset vid sjön och hör talas om pojken som en gång i tiden försvann, börjar hon gräva i historien. Alice är nu en gammal dam och framgångsrik deckarförfattare, som lever ett välordnat liv i sin eleganta våning. Tills en ung polis börjar ställa frågor om hennes familjs historia. Hemligheter som hon ägnat hela sitt liv åt att undfly riskerar att komma upp till ytan.

Kommentar
Jag kände att det var ett tag sedan jag läste en bok av Morton och blev sugen på just den stilen så då fick det bli denna. Jag kände helt klart igen mystiken, det följsamma språket och de många andra uppskattade ingredienserna. Så det var verkligen givande och mysig läsning. Men en bit in tyckte jag dock att dramatiken tappade lite, och sedan allt mer, jag kände inte längre samma fascination. Det var synd. Tyckte inte heller att upptrappningen blev så som jag tycker mig att den ”borde” ha blivit. Så lite besviken blev jag, främst för att det var så bra i början.

Betyg: 3+ av 5

I det förflutna av Kate Morton

Handling
Edie Burchill och hennes mamma har aldrig stått varandra nära, men ett gammalt brev som varit på villovägar sedan andra världskriget dyker plötsligt upp och väcker starka känslor till liv. Edie får veta att mamman som trettonåring skickades från London till ett slott på landsbygden som krigsbarn. Men vad hände där? Edies nyfikenhet är väckt och eftersom hennes mamma sluter sig som en mussla beger hon sig till det mystiska Milderhurst Castle för att hitta lösningen på sin mors gåta.
   På slottet öppnade sig en ny värld för flickan från London, fylld av litteratur och fantasi. Familjen som bodde där bestod av yngsta dottern Juniper, tvillingarna Persephone och Seraphina samt fadern Raymond Blythe, författare till gotiska romaner. De excentriska systrarna visar sig bo kvar än idag och Edie får kontakt med de gamla damerna. Juniper har inte varit sig lik sedan hon övergavs av sin fästman i ungdomen och tvillingarna har skött henne under större delen av sina liv, innanför slottets isolerande murar.
   Edie börjar förstå vad hennes mamma var med om för så länge sedan, men andra hemligheter finns också gömda på slottet och pockar på hennes uppmärksamhet. Sanningen om vad som egentligen hände i det förflutna har väntat länge nog på att någon ska gräva fram den.
   I det förflutna är en oavbrutet spännande och gripande roman kryddad med gåtor, familjehemligheter, passion och tragiska öden

Kommentar
Det var ganska länge sedan jag läste Den glömda trädgården av samma författare och eftersom jag gillade den så mycket kan jag inte förstå varför det skulle ta sådan tid innan jag läste nästa bok. Speciellt inte när den här boken som jag nu plockade upp gick rakt in i mitt hjärta. Jag älskade att läsa den! Den långa första delen kändes som det bästa jag någonsin läst och jag bubblade av läsglädje över att jag kanske rent av hade funnit en ny favorit.

Men sedan ändrades historien och jag fick om vartannat följa vad som hänt förr i tiden på Milderhurst Castle. Just i början var det inte uppskattat. Jag ville fortsätta vara med Edie. Men med tiden utvecklades det till att bli tvärtom. Då var det tillbakablickarna som var mest givande att läsa. Om jag nu skulle välja. Som helhet var historien så himla spännande att läsa om. Jag kunde knappt slita mig.

Ibland kan det vara irriterande när textmängden är så pass mycket, men i det här fallet kunde jag aldrig klaga. Jag ville bara ha mer och njöt av alla meningar som beskrev historien så väl och berättade så fint om karaktärernas öden. Jag gillade att jag kom närmare och föll lika starkt för alla karaktärerna. Det var en speciell känsla att läs om allt som hände på slottet. Lite kusligt, spännande, romantiskt och ganska tragiskt. Men slutet, hm, inte helt hundra över en viss bit. Men jag får väl ha överseende med att det kanske var det bästa tänkbara ändå.

Slutsats och betyg
En magisk start följt av oemotståndlig fortsättning gör att den här boken verkligen gick hem för mig och får självklart högsta betyg.

The Distant Hours | Forum | 2011 (2010) | 553 sidor | 978-91-37-13577-9

Den glömda trädgården av Kate Morton

Titel: Den glömda trädgården
Författare: Kate Morton
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 416
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The forgotten Garden
Översättare: Louise Thulin
Förlag: Forum
Utgivningsår: (2009) 2008
ISBN: 978-91-37-13348-5
Format: Inbunden

Första meningen: Det var mörkt där den lilla flickan satt hopkrupen bakom tunnorna, men hon gjorde som hon blivit tillsagd.

Handling:  1913 – En liten flicka hittas ensam och övergiven på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. En mystisk dam som flickan kallar Sagoberätterskan har lovat att ta hand om henne, men är nu spårlöst försvunnen.

1975 – Som gammal återvänder Nell O’Connor till England för att ta reda på sanningen om sin familj. Sökande för henne till Cornwalls vindpinade kust och det gamla herresätet Blackhurst Manor med en gåtfull historia.

2005 – Bland Nells kvarlåtenskap finner barnbarnet Cassandra en sagobok, skriven av en författarinna som oförklarligt försvann i början av 1900-talet. Dessutom bjuder Nells testamente på en överraskning: ett litet hus beläget på en stor lantegendom i Cornvall. I detta hus och dess trädgård kommer Cassandra en sekelgammal hemlighet på spåren.

Min kommentar: Jag var nyfiken på den här boken. Dels för att jag länge betraktat den i min mammas bokhylla, dels för att jag hade hört gott om den, men också för att trädgårdar och hemligheter verkade vara något som jag skulle uppskatta att läsa om. Och nog fanns det hemligheter allt…

Det jag mest är fascinerad över är hur otroligt skickligt uppbyggd boken är. Det är inga problem att hänga med i de tre tidsperioderna, jag tyckte de tillförde en större bild av situationen. Allt eftersom får jag veta mer och mer samtidigt som fler frågor dyker upp, det är väldigt jämt och ständigt finns den där påtagliga känslan om hemligheten. Men tillslut blir jag ändå lite avtrubbad – vad är den där hemligheten då? Det är något i den riktningen som gjorde att jag inte blev fullt så engagerad som jag önskat. Det var bra, väldigt bra, men jag fann det inte tillräckligt fängslande. Kanske hade jag för höga förväntningar.

Den glömda trädgården är en spännande, vacker och samtidigt hjärtskärande berättelse som jag tror kommer växa efterhand, kanske valde jag fel tid att läsa den för att uppslukas så som jag hade hoppats.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.