Tusen strålande solar av Khaled Hosseini (omläsning)

Här finns min ursprungliga recension av den här boken när jag läste den för drygt 2 år sedan. Nu har jag tagit del av historien igen, den här gången genom en ljudbok.

Kort och gott – jäklar vad bra den är! Om du inte har läst den ännu så gör det på momangen.

Det kändes nästan som om jag upplevde det för första gången igen och kände spänning, förväntning, funderingar och en massa tankar om allt som händer. Tror mycket hängde ihop med att det blev på ett nytt sätt genom röst. Först tyckte jag det var otroligt ovant, men man vänjer sig. Dessutom var uppläsaren otroligt bra med uttalen av de utländska orden så att känslan blev helt rätt, det höjde verkligen.

Hosseini är en fantastisk historieberättare. Det är så starkt. Och från första gången så minns jag ännu hur jag mot slutet var tvungen att stå upp, jag grät floder och torkade ögonen om vartannat och försökte urskilja texten. Hua. Det var så gripande. Böcker alltså! Och nu när jag närmade mig slutet så undrade jag lite vad det var som rörde upp allt. Men så. Ett ord. Och allt forsade igen. Herregud! Och det gjorde så ont i halsen av alla känslor. Hur kan det bli så, så bra, ah!

Men vad gör det så bra? (Utan att avslöja något). Det handlar om en värld och tillvaro som är så olik min egen. Ändå griper den tag. Det är orättvisor både på ett ofattbart plan men också ner till de närmsta relationerna. Om otur. Eller tur. Om att vända saker till något annat och finna ett uns av hopp. Att våga tro och stanna kvar, trots alla grymheter. Det är ett starkt ämne, det görs starkt genom att återkoppla och fånga små meningar som stannar kvar och som talar om karaktärernas kärnfulla världssyn. En enskilt persons egna storm. Och Hosseinis magiska metaforer. Det är så vackert! Det kan tyckas tråkigt men det är en sådan fröjd att höra på. Jag minns en nu – hennes mun gick som en symaskin. Hihi. Framförallt är det resan som är så fantastisk. Med de båda kvinnorna, med dem tillsammans, med deras land och deras tillvaro. Vad som händer med dem, utåt som inåt. Det är oförglömligt. Och omöjligt att inte påverkas av.

Kanske får jag avsluta nu. Men, jag älskar den här berättelsen!

Och bergen svarade av Khaled Hosseini

”Jag fann en sorgsen liten älva, i skuggan av ett pappersträd.
Jag vet en sorgsen liten älva, som vinden blåste bort en natt.”

Titel: Och bergen svarade
Författare: Khaled Hosseini
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 361
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: And the mountains echoed
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-22428-0
Utgivningsår: 2014 (2013)
Format: Inbunden

Första meningen: Visst.





Handling: Det var Abdullah som uppfostrade henne, fastän han fortfarande var ett barn själv. När Pari var baby var det honom hon väckte om natten, det var han som gick omkring och vaggade henne i mörkret. När deras pappa inte längre kan försörja sin nya växande familj sätter han dottern i en kärra och vandrar genom öknen, från hemmet i den fattiga byn Shadbagh till den larmande storstaden Kabul. Här ska Pari få en ny tillvaro hos ett barnlöst par.
   När bandet mellan bror och syster bryts skapas en saknad som kommer att påverka mångas liv. Saknaden färdas med dem ut i världen, från Afghanistan till Paris, till San Francisco och till den Grekiska ön Tinos. Och den dag när syskonen möts igen, är det kanske redan för sent…

Mitt omdöme: Det känns lite tråkigt att behöva säga det, men trots att jag var förberedd på att den här boken kanske inte skulle vara lika bra som hans två tidigare, så fastnade jag ändå inte för den här. Tyvärr.

I grunden tror jag inte att den här typen av upplägg fungerar för mig (jag minns att jag läste en liknande bok och känslan blev densamma). När stora delar av handlingen sprids ut och omfattar fler personer, länder och årtionden får jag svårt att greppa och forma en relation till karaktärerna när jag inte upplever att det finns något spännande att följa.

Jag saknar det som Hosseini utmärkte sig för i de två tidigare böckerna (som jag älskade!). ”Och bergen svarade” var ganska mycket tragglande för mig vilket jag finner oerhört beklagligt.

Det jag ändå gillade mest är början och slutet. I början tyckte jag det var spännande och nytt. Jag blev nyfiken. Jag känner ju igen Hosseinis röst under läsningen även om den här boken är en helt annan mot de två tidigare. Inte för att de måste vara lika, men som som sagt så föll jag inte i samma utsträckning för denna.

Men jag vet att det finns andra som skulle göra det! Hosseini är en fantastisk berättare och hans böcker behövs läsas för att få en större glimt av Afghanistan och de människoöden som formas där, familjebanden och de felsteg som människan ibland kan göra.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Afghanistan, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Titel: Tusen strålande solar
Författare: Khaled Hosseini
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 402
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A Thousans Spendid Suns
Översättare: Johan Nilsson

Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-21880-7
Utgivningsår: 2009 (2007)
Format: Pocket





Första meningen: Mariam var fem år gammal när hon hörde ordet harami för första gången.

HandlingMariam är bara femton år gammal, fattig och utan utbildning, när hon tvingas resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap i sin olycka av den unga Laila – hustru nummer två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter att hennes föräldrar dött i ett bombdåd.
Medan de båda kvinnorna uthärdar det ständiga upptrappad våldet, i hemmet såväl som på Kabuls gator, kommer de varandra allt närmare.
Tusen strålande solar är en gripande berättelse om en oförsonlig tid, en osannolika vänskap och en kärlek större än livet självt.


Mitt omdöme: Efter att ha läst Hosseini´s succé Flyga drake, var det med hög förväntan som jag började läsa den här boken. I Tusen strålande solar skildrar författaren en annan berättelse i skuggan av Afghanistans fasansfulla öde. Jag har inte mycket kunskap om vad som sker och har skett i dessa områden, inte heller kännedom om hur det måste vara att faktiskt leva under sådana omständigheter. Men när jag läste den här boken fick jag ett större grepp om situationen. Det är fruktansvärt. Mer än vi kan förstå.

Vi hör dagligen om krig, vapen och smällar. Men att varje bomb förändrar ett helt liv för en människa, det har vi svårt att ta till oss. Liksom hur kulturen påverkar kvinnorna. Mariam som tvingas gifta sig med en man lika gammal som sin far, och får leva under otänkbara förhållanden. Det är så orättvist.

Berättelser och böcker kan ha en förmåga att faktiskt få en att känna den smärta och förlust som präglar den här boken (men också kärlek och hopp!). Mängder med regler etableras, saker som vi tar för givna blir förbjudet. Jag finner inga ord för den hjärtlösheten. Att leva med sådana villkor! Mot upptrappningen och slutet rann tårar nedför mina kinder. Författaren har en beundransvärd förmåga att bygga upp oförglömliga historier.

Tack Hosseini, för att du låter oss ta del av sådant som vi bara bläddrar förbi i nyhetsflödet, och för att du målar upp en berättelse i denna bok som verkligen griper tag i en.

Mitt betyg:

Flyga drake av Khaled Hosseini

”För dig ska jag göra det tusen gånger om”


Titel: Flyga drake
Författare: Khaled Hosseini
Serie:
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 352
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The kite runner
Översättare: Johan Nilsson

Förlag: Månpocket
ISBN: 978-91-7001-703-2
Utgivningsår: 2003
Format: Pocket

Första meningen: Jag blev den jag är idag en kall, solig dag vintern 1975, när jag var tolv år gammal.
Handling: ”De oskiljbara vännerna Amir och Hassan växer upp i ett fredligt Afghanistan. De uppfostras sida vid sida men lever i helt skilda världar – Amir är rikemansson och Hassan hans tjänare. Men Amir sviker sin lojale vän Hassan, och när Sovjetunionens styrkor invaderar landet 1979 flyr Amir och hans far till USA.
   I Kalifornien skapar de sig ett nytt liv. Först när talibanerna många år senare griper makten i Afghanistan inser Amir att minnena av Hassan och hemlandet aldrig har lämnat honom, och att han nu måste agera.
   Flyga drake är en skakande berättelse om banden mellan fäder och söner, om kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står Afghanistans fascinerande och tragiska historia. Det är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet som nu också har filmatiserats.”

Mitt omdöme: Jag var tveksam inför den här boken. Visst hade jag hört gott om den, och att den till och hade filmatiserats. Det är egentligen själva miljön som boken utspelar sig i som inte tilltalar mig. Och att jag påbörjade en liknande bok förut, som jag tvärt avslutade i mitten. Dumt nog.
Men jag blev överraskad. Så pass mycket att jag vill läsa fler böcker av Hosseini. Författaren griper tag om en med sin storslagna berättelse. Fokuset är på karaktärernas resor. Jag känner med dem. Amirs självförakt och distansering. Hassans vänskapliga ihärdighet och pappan med sina plågor han skaffat sig i livet. Hur fel det kan bli om vi inte står upp för oss själva. När vi sluter oss. När vi undanhåller. Att ha en anti-hjälte var för mig väldigt befriande, att veta att hur fel vi än gjort kan vi alltid gottgöra saken. Åtminstone återfå sin heder.

Några som själva växt upp i landet hade beklagat sig över i en recension att boken inte motsvarar verkligheten, att författaren bara vill bli berömt och populär. Som sagt, så var miljön det som gjorde mig tveksam till att överhuvudtaget läsa boken. För mig var en god historia det som betydde något. 

Boken är snyggt uppbyggd. Det tog inte lång tid att fastna i handlingen. Vartefter sidorna passerar avslöjas allt mer och det gör storyn än mer intressant. Det finns ingen tråkig stund, hela tiden händer det något. Den är lättläst, sidorna svischar förbi. Och när det sista bladet är passerat har jag ett stort leende på läpparna.

Jag är glad att mina förväntningar överträffades med sådan bravur, nu måste jag se storyn på film!

Mitt betyg: