Bokrecension – Samlade verk

Författare: Lydia Sandgren
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 689

Handling
Vinnare av Augustpriset 2020 i den skönlitterära klassen.

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Kommentar
Den här boken syntes ganska mycket i flödet men ändå var det ingen bok som hamnade på läsa-hyllan, när den var så lång, bland annat. Men så blev den nominerad och slutligen vinnaren av årets Augustpris, så då får man ju testa.

Det känns lite kluvet att jag inte håller med i hyllningskören. Jag vet inte om det är för att jag lyssnade på den (å andra sidan tycker jag det oftast förstärker). Men jag tyckte den var seg och tråkig, monoton och händelselös i mitt tycke. Det fanns inget som grep tag i mig och fick mig att känna någon form av spänning eller vidare dragning.

Däremot är allt det här med skrivande och författarskapet genialiskt. Kanske fullpott på det. Såklart är sådant uppskattat att läsa om och det gjordes mycket väl till historien. Tilltalande, inkännande, innehållsrikt och smått humoristiskt. Men som sagt, utöver det förstod jag mig inte på hänförelsen.

Betyg: 3 av 5