Titel: Boktjuven
Författare: Markus Zusak
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 582
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel:The Book Thief
Översättare: Anna Strandberg
Förlag: Damm Förlag
ISBN: 978-91-32-15779-0
Utgivningsår: 2010 (2005)
Format: Pocket
Första meningen: Först färgerna.
Handling: Om du vill kan du väl följa med mig, så ska jag berätta något för dig. Jag ska visa dig något.
Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid son lillebrors grav. Det är dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Hon inleder en kärleksaffär med ord och böcker när hon med hjälp av sin fosterpappa lär sig läsa. Och böcker är den röda tråden i denna sofistikerat komponerade roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker står att finna. Hon delar sina böcker med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i familjens källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.
Min kommentar: När jag läst runt lite på boken gav det mig ganska höga förväntningar – ”Köp den, låna den eller stjäl den, men framförallt: Läs den!”. Men jag höll mig ändå lågt, just för att ämnet i sig inte är något som intresserar mig.
Och det kanske låter lite märkligt och omoraliskt. Men det finns så många skildringar från den här tiden och de händelserna och just för att allt är så hänsynslöst så är det av naturen inget som jag dras till. Inte för att jag bara vill läsa fint och tillrättalagt, inte alls. Det är nog svårt att förklara, men jag tror att det är denna distans till ämnet som påbörjade känslan av att jag inte riktigt fastnade för det här boken. Vilket är otroligt synd. Men jag är ändå glad att jag läste den.
Eftersom boken hyllats så mycket känns det lite svårt att ha hamnat på ”fel sida”. Sättet som den är skriven på är onekligen intressant och originellt. Det var också rätt så snabbläst. Men det gick lite i vågor för mig, ibland älskade jag det och kunde tycka det var lite roligt (och vackert och hemskt) men kanske lika många gånger förstod jag ingenting och tyckte det var konstigt. Bara de fetmarkerade styckena tyckte jag var underliga. Kanske upplevde jag det som lite frånvarande, rörigt stundtals.
Det jag saknar är helt enkelt att dras med i en större utsträckning, bli berörd. För jag kan bli det trots att jag är tveksam till ämnet, det har hänt förut. Tyvärr blev det inte så Boktjuven. Den passade bara inte mig. Men jag tycker ändå det är en fantastisk berättelse (och flickan Liesel är enastående) och jag förstår varför den blivit så omtalad.
Mitt betyg:
FANNY TENGROS 