Bokrecension – Slutet

Författare: Mats Strandberg

Handling: Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men du vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta.Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut? Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö? Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?

Slutet är en preapokalyptisk berättelse om två ensamma unga människor i en värld som lever på lånad tid. En tragedi binder dem samman och växer till en besatthet, men kommer de att hitta svaren innan himlen blir vit och haven förångas?

Vad jag tyckte:

+ Ruskigt spännande bladvändare och många tänkvärda ord
– Uppbyggandet gjorde mig lite besviken på slutet, tappade intresset något för karaktärerna en bit in

Betyg: 3 av 5

Rabén & Sjögren – 2018 – 511 sidor

Hemmet av Mats Strandberg

Bokens baksidetext

Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.

Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan. På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked. Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne. Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.

Mina kommentarer

Det här är egentligen inte min typ av smak vad gäller böcker, eller något annat i och för sig. Men jag tyckte boken hade en sådan spännande idé och att den sedan verkade omtyckt bland andra gjorde att jag inte kunde motstå att prova.

Men nja, jag vet inte riktigt, jag tyckte inte att den här boken var så kul. Jag kan se att boken är både välskriven och intressant med sitt innehåll så ett större intresse hade säkert gjort det mer givande. Men det var ändå helt okej. Det knepiga var nog att jag nästan förväntade mig att bli rädd, vilket jag inte blev (bara vid ett tillfälle under ett par sidor då det frös till i mig). Jag antar att jag stålsätter mig och vägrar behålla något mer hemskt på näthinnan och så förblir jag oberörd.

Jag tror kanske att det var något med Joel och Nina som inte utvecklade sig så starkt att jag höll mig fast. Men det är klart att jag ändå och kan se att Strandberg har skrivit en bok som kan krypa in på skinnet. Det finns en uppbyggande spänning och det finns en skräck i det här vardagliga som vi alla kan möta och som vi alla kan hamna i när vi blir äldre. Det var oerhört väl porträtterat av de gamla. Jag beundrar de som jobbar på ett sådant ställe efter att ha läst den här boken…

Norstedts • 2017 • 978-91-1-307395-8 • 339 sidor

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelforstriologin #2
Genre: Ungdom, fantasy
Antal sidor: 634
Språk: Svenska
Originalspråk: –
Översättare: –
Förlag: rabén & sjögren
ISBN: 978-91-29-67780-5
Utgivningsår: 2012
Format: Kartonnage

Första meningen: Solljuset sköljde in genom rummets höga fönster och blottlägger varje gammal smutsfläck på de vita vävtapeterna.

Handling: De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.
   Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Min kommentar: Det var flera år sedan som jag läste den första boken i den här serien – Cirkeln. Men jag mindes den som oväntat bra! Däremot kände jag när jag började läsa Eld att jag hade glömt så många detaljer. Men någonstans så försökte jag bara släppa det och njuta. För även den här boken visade sig bli underbar läsning.

Jag kan verkligen känna hur roligt författarna måste ha haft det när de skrev dessa böcker, samtidigt som jag också både fascineras och förundras över hur det egentligen går till när man är två som skriver. Men hur de än bar sig åt har de verkligen lyckats.

De är många huvudkaraktärer och kanske var det det som blev en liten uppförsbacke för mig i början. Även om det som sagt gick bra. Det är dem man gillar, deras olikheter och deras absoluta mänsklighet. För de är ju bara några tonåringar som försöker överleva skoltiden med allt vad det innebär… nåja, de är häxor som ska stoppa apokalypsen också… och det är den kontrasten som jag älskar. Hur motvilliga de egentligen är. De har inte precis valt sin situation och trevar sig fram som alla andra, trots att det är de som ska komma med lösningen. I den här situationen upplevde jag också mycket ironi. Det är liksom lite lustigt ändå. Roligt att läsa. Kort och gott är det underhållning!

En annan fin aspekt är att de utvalda inte bara måste utföra sitt uppdrag, som i sig är diffus, de måste också lära sig att samarbeta med varandra. Något som de ställdes inför mot slutet symboliserade detta otroligt väl. Fastän det var ganska svårt att hålla reda på var det väldigt roande, och det drev historien framåt. En liten parentes är att författarna ändå var pedagogiska så jag kunde hänga med…

Dessa böcker är också rätt långa men det tycker jag bara känns passande och låter mig som läsare sjunka in i den värld som tjejerna lever i. Och bara må gott med det fina språket.

Så överlag var den här boken lika oväntat bra som den första. Även om jag nu kunde känna mig trygg med vad som väntade. Nu hoppas jag att det inte behöver gå lika lång tid innan jag läser den sista och avslutande delen – Nyckeln!

Mitt betyg:

Serien:

1. Cirkeln

2. Eld

3. Nyckeln