Jag är inte perfekt, tyvärr av Michaela Forni

Titel: Jag är inte perfekt, tyvärr – om ångest, oro och konsten att vara snäll mot sig själv
Förlag: Lava Pocket
Utgivningsår: 2017 (2016)
Antal sidor: 249

Baksidetext: Jag är inte perfekt, tyvärr är en kombinerad dagbok, peppbok och självhjälpsbok. Med humor, allvar och en stor dos självironi blandar bloggaren och författaren Michaela Forni högt och lågt: berättelser, råd och actionplaner att ta till hjälp när ångesten slå till eller kraven på perfektion och lycka känns oöverstigliga.

”Tanken är att du ska kunna ha den här boken i din väska eller på ditt sängbord för att ta upp och bläddra i närhelst du behöver. Min dröm är att du ska kunna finna styrka i mina ord och det jag har att dela med mig av. Kanske kan min ångest hjälpa dig att minska din. Jag har fyllt boken med små historier ur mitt eget liv. Saker som jag har upplevt och situationer som har förändrat mig. Jag har också samlat mina bästa, om än i vissa fall enkla, verktyg. För ett par år sedan sprang jag in i något som liknade en vägg och efter det bestämde jag mig. Jag ville leva ett liv där jag kände mig stark, värdefull och lycklig, inte liten rädd och svag.”

Mina kommentarer:
Det var lite av en slump att jag trillade över den här boken, det var på second hand och eftersom jag inväntade att få läsa Therese Lindgrens bok så kände jag varför inte, jag vill läsa sånna här böcker.

Men, hmm, nu var det ett tag sedan jag läste den här så mer detaljerat vad jag tyckte har suddats ut lite, men jag minns det som att den var okej, inte mer. Den var trevlig att läsa och få lite igenkänning på vissa håll. Men det som jag framförallt kände var att jag är så långt ifrån henne på vissa plan, när hon tog upp exempel så kunde jag inte pricka för någon och då känns det bara lite märkligt. När det också tas upp att hon pratar med psykologer och har en pojkvän som är världsbästa stödet blir jag lite tyng och känner en viss mån av orättvisa, går folk till psykologer eller, eller något annat, och sen är det förmodligen mig det är fel på som i stort sett aldrig pratar om mitt mående på det sättet. Och jag vet inte, men titeln tycker jag inte känns helt rätt. Ingen är väl perfekt, men på något sätt tycker jag hon ser och verkar ha det toppen.

Boken är väldigt lättläst och åtminstone den jag läste, pocket, hade så stor text att sidorna bara flög. Det var som sagt okej att läsa om hennes resa och lite pepp och metoder fanns det som jag kunde ta del av.