Handling
När den unge läkarstudenten Jeo ska ta sig över gränsen till Afghanistan och ge vård åt den skadade civilbefolkningen beslutar sig hans fosterbror Mikal för att följa med. Men trots sina goda avsikter blir de snart indragna i krigets fasansfulla skeenden.
Kvar hemma i den lilla pakistanska byn finns Jeos fru Naheed och fadern Rohan, som var den som en gång öppnade sitt hem för den föräldralöse Mikal. Nu håller han långsamt på att bli blind, och medan han vandrar runt i sin fantastiska trädgård sörjer han sin hustrus död och börjar förstå att han kanske orsakat sina barn skada i religionens namn.
Den blinde mannens trädgård utspelar sig månaderna efter elfte september-attackerna. På en lyrisk prosa och med obönhörlig skärpa skildras en familj drabbad av krigets verkningar. En roman om längtan och förlust, om extremismens vansinne och svårigheten att skilja vän från fiende i en värld där våld föder våld och ingen segrare finns.
Recension
Jag läste den här boken under ett readathon och eftersom många av böckerna som jag läste då var snarlika, så uppskattade jag just den här väldigt mycket. För att den var lite annorlunda. Det var också poängen, eftersom jag hade valt boken utifrån kriteriet ”en huvudperson som är olik dig”.
Egentligen tycker jag inte så värst mycket om teman kring krig och eländigheter, såsom den där. Det är inget som får mig att plocka fram en bok i varje fall. Men den här boken har lyckats fånga det hela på ett annat sätt, ett sätt som höll mig kvar genom boken. Att var blind påminner sannolikt om boken Ljuset vi inte ser, där en flicka upplever kriget utan att kunna se något. Nu ska dessa inte jämföras, inte minst för att miljön är annorlunda och det nu handlar om en man. Framställningen är också helt olik. Tyvärr var det inte så mycket utrymme om den blinde mannen i den här boken, som jag givetvis trodde att det skulle vara eftersom det är just titeln. Men när det väl var det, då var det ljuvligt. Det blir något särskilt när ett sinne tas ifrån oss och de andra får ta över och bli starkare. Dessa delar var fantastiska. Språket hade sina glänsande stunder minst sagt. Men utöver dessa stunder var språket bra då också.
Annars var det ”den där vanliga” dramatiken att någon sticker iväg och sådär vid krig. Inte särskilt dragande för min del. Däremot ställs det mellan den blinde mannen och personer omkring honom inför ett val och ett dilemma som allt var intressant att utforska. Om det här hade fått lite mer utrymme, samt det faktum att mannen blir blind, och lite mindre av allt det andra, då hade jag verkligen gillat den här boken. Jag kan ju få önska. Men så blev det självfallet inte, alltså slutade det bara i ett ok för min del.
FANNY TENGROS 