Bokrecension – I rymden kan man aldrig dö

av Olivia Alhällen (2021)

Om boken
Noah viker pappersbåtar för att hålla de jobbiga tankarna borta. Och för att visa vilka dagar som är dåliga dagar. En ny båt, en dålig dag. Enkelt.

När Noah dör känns det som om hela världen rasar. I alla fall för Mira. Inte blir det bättre när skolans vetenskapstävling närmar sig och Mira hamnar i det sämsta laget. Där finns Alice som är en bästistjuv utan att veta om det. Ester som är så kär att hon inte kan tänka på annat. Henry som inte bryr sig ett dugg om tävlingen och Frank som inte vill något annat än att vinna den. Och så Yousef, han som gör allt för att inte vara en svikare.

Drömmen om guldpokalen hamnar längre bort när Mira plötsligt hittar en pappersbåt. En pappersbåt som Noah har lämnat efter sig. Noah som har varit död i flera veckor …

Min kommentar
Det här var en så väldigt fin och kompakt liten bok där författaren med små medel får med, liksom under ytan, så himla mycket. Det är intressant och inkännande och jag dras med karaktärerna. Det gemensamma som cirkulerar kring dem skapar en historia som säger så mycket. Som värmer och får mig att tänka till. Det är vardagligt och vackert. Träffar precis det där stora i det lilla som hos de yngre.

Betyg: 5- av 5