Hunden som skäms av Per Jensen

Titel: Hunden som skäms: myt eller sanning?
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 240

Baksidetext: Hundar har en unik förmåga att förstå och kommunicera med oss människor, utvecklad under årtusenden av nära samliv. Faktum är att de på många sätt förstår oss bättre än vad vi själva gör. Under senare år har forskarna på allvar börjat glänta på dörren till hundarnas inre liv. Vi har lärt oss att deras tankar och känslor framförallt kretsar kring en sak: relationen till människor.
I den här boken berättas om de nya rönen kring hundarnas intelligens och känsloliv. Kan de verkligen skämmas när de gjort något förbjudet? Har de sinne för rättvisa och blir de svartsjuka? Hur ser deras tidsuppfattning ut? Hur mycket förstår de av vårt språk? De nya insikterna i hundens innersta tankar gör det svårt att någonsin betrakta den på samma sätt igen.

Per Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet. Han är initiativtagare till och undervisar på universitetets populära kurser i hundens beteendebiologi.

Mina kommentarer:
Jag fick låna den här av en släkting över julen, med samma hund- och framförallt djurintresse. Denne var egentligen inte så mycket för att läsa, men fann den här boken otroligt givande och intressant. Så jag ville gärna prova dem, åtminstone läsa igenom den. Vilket jag gjorde, jag tyckte nog inte att den var fullt så bra för mig, men det är ju bra att vi alla kan hitta något som passar.

Först tycker jag titeln är ganska så märklig, inte så tjusig på det sätt att den ger dålig känsla, sedan att den beskriver boken dåligt. Det mest övergripande som jag tänker om den här boken när jag läste var att det var ganska snarlikt rakt igenom och om det då inte går hela vägen hem blir det inte lika intressant efter ett tag.

Jag tror det har lite samma effekt om jag ska jämföra med Peter Wohllebens böcker, Trädens hemliga liv samt Djurens gåtfulla liv. Med dem så tyckte jag den förstnämda var otroligt intressant, för att allt var så nytt och spännande. I den andra boken nuddade det mer vid bekanta saker och då tappar det mig lite. Med hundar, såsom den här boken, så blir det ännu mer utav det. Jag kan ju inte säga att det är uttjatat heller, men det krävs nog sin bok för att fånga mig där.

För att göra ännu en koppling till den som jag lånade boken av, som berättade att det var så kul att läsa om de där experimenten som man kan göra. Detta gjorde mig lite förvånad. För mig klingade det trix med sin hund, tester eller sådant. När jag själv lite boken uppfattade jag det snarare som att det var de här forskningsexperimenten och exempel från tidigare observationer av hundar, inte alla som det går att direkt testa själv, åtminstone inte framställt på det sättet. Visst var de intressanta ändå, jag har lärt mig att hundar, inte bara är mästare på att läsa av oss (vilket jag nog kunde känna igen) utan framförallt läser av oss i ansiktet så otroligt mycket. Jag har blivit lite mer uppmärksam på vad min hund gör, för att ta kontakt med mig. Hon vet exakt hur hon ska göra, de lär sig. Det är ju hennes livsuppgift typ, att hänga med mig så nog blir hon expert…  men många exempel var faktiskt roliga att läsa. Hundar är ju så charmiga.

Något som jag blev lite skeptisk vid ett experiment var det att när deras ägare tog på sig något över huvudet, ansiktet som de läser av försvinner, så kände de inte igen sin ägare när de passerade i rummet. Hm. Nog kanske de blir misstänksamma. Men jag tänker att hundar litar mest på sin nos och dofter så nog borde de kunna lista ut och känna efter ändå, liksom de läser av kroppsspråket och energier, men vad vet jag. Min hund blir i varje fall väldigt rädd för statyer. Hon tror ju att de är något levande men när hon inte märker några rörelser eller uttryck så blir hon osäker, då kryper hon fram om hon vågar och nosar omkring, jag tycker det ser lite roligt ut.

Så, kanske inte en exemplarisk bok men nog finns de igenkänning och många givande upptäckter att ta del av. Jag var nog lite för svårflörtad för den här boken.