Förlag: Louise Bäckelin förlag
Utgivningsår: 2018 (2016)
Antal sidor: 299
Rec.ex.: Från förlaget, tack!
Baksidestext: Några små vita lögner kan väl inte skada någon? Eller?
Det börjar med en lögn. En banal liten lögn för att imponera på en gammal kompis från universitetstiden som Paul möter i en bokhandel. En lögn för att bli lite mer framgångsrik i vännens ögon. Sanningen är att han är en 42-årig misslyckad författare som hade sin enda succé för över tjugo år sedan.
Nu är han på väg att förlora sin lägenhet, och utsikten att behöva flytta hem till mamma får honom att tacka ja till vännens middagsinbjudan, där han träffar den vackra änkan Alice. Hon har allt han vill ha, och nu tänker han bli en del av hennes liv. När han får möjlighet att följa med Alice och hennes vänner till Grekland är han mer än nöjd.
Men i den grekiska hettan blir han alltmer insnärjd i sina lögner och kanske är han inte den enda som ljuger?
Mina kommentarer:
Den här boken dök oväntat upp i brevlådan, men det kan finnas en spänning i att plocka upp en bok som man annars inte hade tänkt läsa. Handlingen verkade tillräckligt intressant för mig.
Jag må säga att den här boken är lite konstig, men ändå inte. Den är lite annorlunda, och ändå är det just det som får mig fast. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på för huvudpersonen verkar inte direkt vara sund, eller hur jag ska uttrycka det. Eller är det bara så som det framställs? En nyfikenhet väcks i varje fall och en lust att reda ut alltsammans genom att läsa vidare.
Sedan trappas det upp eftersom och det var aldrig riktigt tråkigt att läsa den här boken, ganska så följsam och drivande så för mig var det ändå positivt, mest för allt det här ovissa som kändes spännande. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska tycka om slutet, en del av mig gillar det, överlag så gör jag det men en del utav det kanske var en smula för förklarande tror jag, lite för enkelt sätt att avsluta det på.
Men i det stora hela var En oskyldig lögn ändå en underhållande roman att läsa i sommarvärmen!
FANNY TENGROS 