”Stormen hade gjort slut på sina krafter under natten, och bara ett och annat vindkast
tog tag i Hirka för att visa att naturen inte riktigt hade gett upp än.”
Titel: Odinsbarn
Författare: Siri Pettersen
Serie: Korpringarna #1
Genre: Fantasy
Antal sidor: 662
Språk: Svenska
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Ravneringene 1: Odinsbarn
Översättare: Ylva Kempe
Förlag: B. Wahlström
ISBN: 978-91-32-16485-9
Utgivningsår: 2015 (2013)
Format: Inbunden
Första meningen: Den nedfallna jättegranen låg som en halvrutten bro över Alldjup.
Handling: Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.
En man från norr sticker kniven i ett spädbarn, för att dölja att hon är född utan svans. Flickan överlever och får namnet Hirka. När hon är femton vintrar gammal får Hirka veta att hon är ett odinsbarn – ett svanslöst odjur från en annan värld. Myten säger att odinsbarn för med sig röta och död.
Samtidigt sprider sig rykten och oroligheter i landet. Gamla maktkamper väcks till liv, krig hotar att bryta ut och folk överger sina hem i fruktan för varelser som ingen har sett på tusen år.
Det verkar som om Hirka inte är den enda som tagit sig igenom stenportarna från den andra världen och plötsligt vänds alla blickar mot henne.
Min kommentar: Jag läste den här boken tillsammans med några andra bokbloggare i ett readalong som Nellons bokblogg annordnade, tack Nelly för en rolig upplevelse! Här är mina kommentarer från del ett, två, tre och fyra. Obs! De innehåller spoiler så läs inte om du inte redan läst Odinsbarn.
Nu till mina tankar om den här boken. Jag var ganska förväntansfull innan, framförallt nyfiken. Det kändes så annorlunda. Men jag visste inte vad jag skulle möta i sidorna.
Det är mycket som händer hela tiden och det var lite svårt att få en bild av hur den här världen fungerade. Det är inget som förklaras utan jag kastas rakt in i handlingen och får läsa mig fram till det. Det gillar jag. Jag tycker också att Hirka är fantastisk. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att leva i en värld där man måste dölja vem man är. Det är väldigt spännande. Jag gillar också att det inte går att veta vad som händer härnäst.
Men det var något som gjorde att jag inte greps tag så som jag hoppats på. Kanske hade jag för höga förväntningar. Kanske var det språket som det gällde att läsa ganska noggrant för att inte missa när något hände drastiskt. Eller kanske för att jag läste boken under ett readalong, när läsningen blev så utspridd. Jag tror inte det passar mig riktigt, jag hade nog velat att lästillfällena var mer sammansatt. Men jag är ändå glad att jag var med, för jag fick mycket förklarat för mig under tiden och som gav mer förståelse. Dessutom var det roligt att läsa de andras tankar om vad som hände, och att reflektera över mina.
Det är ändå en bok som växer under sina många sidor. Mot slutet var det otroligt spännande och jag vill absolut läsa fortsättningen, det var om att nu drog allt igång. Vid slutet hade jag kommit in i världen och fäst mig vid Hirka och Rime. Det är en fascinerande värld som jag bara måste få bekanta mig mer med.
Mitt betyg:
Här finns en smakbit från boken.