Stina Jackson

Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 346

Handling
Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

Efter sitt stora genombrott med debutboken ”Silvervägen” återkommer nu Stina Jackson med en lika tät som berörande berättelse om människors bundenhet till en plats och till varandra, om hur våldsamt starka banden kan vara – och om hur svårt det är att bryta mönster.

Kommentar
Herregud nu tycker jag mig se huvudpersoner som heter Liv överallt, men är det min dotters namn så lägger man förmodligen märke till varje spår av det…

Återigen är Jackson nominerad till årets bok. Jag var inte jätteförtjust i Silvervägen, men den här tycker jag mer om. Även fast jag hellre röstar på Där kräftorna sjunger (varje dag) 🙂

Hursomhelst. Eftersom jag lyssnade på den första boken av Jackson var det trevligt att få läsa och se orden den här gången. Så jag verkligen kunde förstå vilket fantastiskt språk det är. Hur oerhört välskrivet texten är, hur varje ord och mening berättar så mycket och vilket tryck och vilken känsla det skapar. Otroligt vackert skrivet i sin lågmälda grymhet. För här är det tryckande känslor som ligger under locket och pyr. Den spänningen och viljan att få veta mer hur det kommer sig att de tre, morfadern, dottern och hennes son fortfarande bor ihop, är ständigt närvarande och hungrande.

Även fast jag, som ni säkert kan känna igen vid det här laget, inte direkt dras till spänning och deckare är skönt med omväxling, så delarna som drog mer åt det hållet, utan att nämna vad, föll inte riktigt mig i smaken. Men jag gillar hur Jackson berättar en sådan historia på sitt egna sätt.

Däremot tycker jag att det, en bit efter hälften ungefär, falnar lite. Alltsammans känns som att det går fortare, efter allt som byggts upp, och upptrappningen blir jag pyttelite snopen av, just för att jag ”inte hängde med” – med tanke på hur jag upplevde historien och berättandet innan det. En aning besviken kanske. Men det här var ändå en otroligt välkomponerad och intressant historia.

Betyg: 4- av 5

Författare: Stina Jackson

Handling: Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.Silvervägen är en stämningsfull och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.

Kommentar: En bok som jag inte visste mycket om innan jag tryckte igång den i lurarna och lyssnade på under renoveringen. Jag vet inte riktigt vad jag ska klassa den som, en deckare har jag hört men det är nog mer åt psykologisk spännings-hållet, åt det lite dovare hållet. Men vad boken nu än är, bjöd den mig på en annorlunda miljö med en vetgirig person på sin jakt, och jag hoppades verkligen att den här personen, Lelle, skulle få ro i själen efter sitt sökande av svaret på sin dotters försvinnande 3 år tidigare…

Det är verkligen uppfriskande att ta del av historier som utspelar sig på lite andra platser i Sverige, det blir så med landsbygden med sin alldeles egna atmosfär både vad gäller miljön men också hur människorna är på dessa platser. Det är en annan attityd, andra saker de värderar och ägnar sig åt. Det blir en skön mix mot det andra som man läser. En liknande bok om det här med kontraster var Elin Willows bok Inlandet som jag läste tidigare i år och fick lite samma känsla av. Den gillade jag.

Men kanske är det för att jag tänkte att den här boken skulle vara något mer än vad jag tyckte att den bjöd på, för jag tyckte inte den var något extra. Okej var den och en skön kontrast som sagt, men längs vägen hittade jag inte mycket intressant och vid slutstationen lämnade den mig utan vidare påverkan.

Betyg: 3 av 5