Bokrecension – Föda utan rädsla

Författare: Susanna Heli

Handling: Allt fler kvinnor upplever en stark rädsla inför sin förlossning. Samtidigt är den svenska förlossningsvården säkrare än någonsin för både mor och barn.Susanna Heli har arbetat med att ge födande kvinnor kraft och stöd under hundratals förlossningar. Här har hon valt ut sina fyra mest effektiva verktyg som hjälper dig att undvika stress och rädsla. Med andning, avspänning, rösten och tankens kraft leds du bort från rädsla och mot trygghet och kraft. Verktygen är enkla och kan användas under födandets alla skeden. De gör förlossningen till en stärkande och positiv upplevelse både för den födande kvinnan och för hennes partner.Föda utan rädsla passar dig oavsett om du är förstföderska eller omföderska, om du väljer att ha bedövning eller föda helt utan smärtlindring, om du är mycket rädd eller bara vill vara förberedd.

Kommentar: Jag tänkte länge att jag skulle läsa den här boken av Susanna Heli (2009), som en förberedelse inför förlossningen, jag hade fått en känsla om att den var bra. Det finns förstås fler böcker i ämnet, men någonstans måste man ju göra ett val och jag tror verkligen att det blev ett bra sådant. För än så länge, innan allt drar igång, känner jag att jag har fått hjälp.

Jag vet att en bok är bra när de exemplen som tas upp, då när man får läsa om andras berättelser, fångar mitt intresse. För oftast tycker jag sådant känns onödigt och jag ids inte läsa. Och om jag ändå skummar igenom dem så tycker jag att de är tråkiga och innehållslösa. Men inte nu. Nu kunde jag lära mig något, skapa mig bilder och förberedelser i huvudet, känslor kläddes i ord och jag fick exempel både utifrån kvinnan, partnern och den s.k doulan (som författaren jobbat som).

Först tänkte jag dock att jag minsann inte är rädd. Med tanke på titeln. Men det ryms så mycket mer i det ordet. Rädslan kan komma. Och den kan ligga och lura. Eller så kan man se det åt andra hållet. Att kunna föda och ta emot smärtan och allt vad det innebär med ett lugn och trygghet och tillit. Sedan fångade boken mig tidigt när författaren berättade att en förlossning ligger så mycket utanför vår vardagliga strävan som människor. Här har vi inte längre samma kontroll, det handlar om kroppen och att känna inåt. Att vi nu tvingas uppleva något på ett så för oss främmande sätt. Jag tycker det känns häftigt. Skrämmande kan det vara förstås, men vilken upplevelse nu när vi verkligen inte har något val än att ge efter för naturen och kroppen.

Den andra aspekten som gjorde att jag inledningsvis fastnade för boken och var villig att ta till mig författarens budskap var det här med smärtan genom ett exempel. Det handlade om träningsvärk. Om jag skulle få träningsvärk så in i bomben dagen efter ett träningspass skulle det såklart göra ont och vara besvärligt, men jag hanterar det och det skrämmer mig inte precis, för jag vet vad det beror på och det är för mig något gott – tänk så vältränad jag blir nu när jag har pressat musklerna. Men om jag skulle få samma smärta och känsla ”från ingenstans”, skulle jag inte bli lite rädd då? Just det här fångar smärtan för värkarna menar författaren. Att få mer kunskap och kännedom om vad det handlar om samt känna att det är en positiv smärta, som gör något gott.

För det togs också upp rent kroppsligt hur det går till att föda ett barn. Väldigt intressant hur kroppen fungerar, verkligen. Och så med sina fina jämförelser som att det blir som ett dragspel som kan tänjas och dras ihop vid behov – vid den skrämmande tanken om hur i hela friden ett barnhuvud ska komma ut mellan benen.

Något annat som jag minns var att tänka vågorna av värkar som en dal snarare än en topp. Det är jobbigare att klättra uppåt jämfört med att sjunka ner mot botten. Plus att när vi föreställer oss en botten hjälper det oss att känna och bli tunga, det som i sin tur får oss att slappna av snarare än att spänna oss när vi lyfter från marken.

Och sedan en fortsatt fascination för själva kroppen. Att värkarna kommer i vågor just för att vi ska få chansen att vila och återhämta oss emellanåt. Tillit till kroppen om något har den här boken gett mig. Samt många verktyg och insikten om betydelsen av att verkligen slappna av, eftersom jag faktiskt kan stanna av processen genom att streta emot.

Nu blev det väldigt långt det här. Men jag gillade verkligen den här boken. Vad som väntar är så himla svårt att föreställa sig och så skilt från vad vi annars måste hantera. Boken har verkligen lyckats med sitt syfte.

Betyg: 5 av 5