Handling
Fotot visar en leende tonårskille. Över hans blå t-shirt har någon omsorgsfullt klistrat fast utklippta bokstäver: Jag vet vem som dödade honom.
Bakgrund
Jag såg några hyllade recensioner om den här boken och stötte på den på second hand och nu äntligen efter några månader blev den läst.
Recension
Det tog inte många sidor innan jag reagerade över att det allt som oftast stod ”Jag sa” följd av en dialog. Tvärtom mot vad det brukade. Det kanske låter löjligt men det irriterade jag mig väldigt mycket på. Än mer när det fortsatte. Och fortsatte. En sån liten struntsak skavde i mig från början.
Det andra irritationsmomentet var att det var för ensidigt. Förhör på förhör. Det tredje att jag fick svårt att från början över huvud taget hänga med på huvudkaraktären. Jag visste knappt vem denne var, eller varför jag ens skulle bry mig.
Det var så mycket oklarheter och så mycket som blev helt fel från mitt håll. Den här boken var inget för mig bara. Visst kunde jag finna något givande mellan raderna under läsningen, men det var för mycket annat som jag direkt inte gillade. Det största plusset var ändå de väldigt intressanta och otroligt ofiltrerade ungdomslivet med gäng och kompisar och språket som de använder. Det var mest det som höll mig kvar. Samt att jag ville få ett svar. Själva gåtan är ändå spännande och med tiden växer sig en väldigt stor fråga om vem tusan den där Chris egentligen var och vad tjejerna döljer.
På ett sätt var det mycket intriger som någonstans var spännande och på ett annat sätt inte alls en stil eller uppbyggande som passade mig den här gången, framförallt inte när det kändes så utdraget.