Vem bryr sig? av Therése Lindgren

Förlag: Forum
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 175

Baksidetext: 2016 års bäst säljande författare är tillbaka!
Efter fjolårets succébok om psykisk ohälsa är Therése Lindgren tillbaka med en uppmaning till oss alla att börja bry oss – om oss själva, hur vi lever, vad vi äter, och inte minst: om djuren.
Djurrätt är en hjärtefråga för veganen Therése och hon skildrar här hur det gick till när hon blev medveten om djurens situation och stegvis blev vegetarian och vegan. Det blir en personlig berättelse om ett uppvaknande och även en introduktion till ett djurvänligare liv.

Okej, alla människor kanske inte vill bli veganer, men var och en kan hitta sin grej att engagera sig i. Det handlar om hur man vill leva sitt liv, vad som är viktigt för en själv. Klyschan stämmer ju: ingen kan göra allt, men alla kan göra något. För allt hänger ihop, det gäller att ta ansvar och orka bry sig.

Mina kommentarer:
Jag tycker det är så fint hur en sådan inflytelserik person också engagerar sig i så här viktiga frågor. I den här andra boken skriver Therése Lindgren framförallt om djuren och att se över hur vi lever våra liv. Det som blivit så naturligt som en tradition, hur det kanske inte är så sunt och vänligt ändå.

Sådana här frågor om djurrätt liksom att avstå från att äta djur överhuvud taget tycker jag känns viktiga och helt rätt, samtidigt är jag ju inte vegetarian heller, eller vegan… dessa skillnader är lite diffusa. Men, nu i den här boken berättar hon om bland annat hennes egen resa (som när hon gick från att frossa i kräftor till att helt avstå från dem för att också det hade blivit motbjudande när hon började reflektera kring innebörden) och med annat kring det här såsom fakta, exempel och allmän pedagogisk förklaring så att det också ha satt sina spår i mig.

Däremot kan jag verkligen tänka mig att det är en annan sak, betydligt starkare, att få en inblick i dessa frågor genom att se det på video. Att se en rörande bild med ett djur och ljuden som tillkommer. Therése har sett många youtube-videor om djur som far illa och vad köttproduktionen och annat där vi använder djur, hur de egentligen har det. Det kanske räcker att läsa om hennes beskrivning, även om jag kanske borde… det verkade i vilket fall ofattbart grymt. Jag förstår egentligen inte hur dessa frågor kan vara på sätt och vis uttröttande att höra om. Som när det kan kännas besvärligt när någon inte äter kött eller avstår från något annat i djurrättssyfte. Det visar lite på det här jag nämnde i början, att det har blivit en tradition. Något självklart. Framförallt är det kanske vår metod och vårt icke-reflekterande som är lite på sniskan, och mängden…

Men inte för att vi ska slänga iväg våra gamla vanor rakt av. Det jag gillade allra mest med poängen i den här boken är att Therése verkligen menar att vi måste ta det steg för steg och det kan inte bara gå över en natt. För då blir det bara bakslag, och det känns inte roligt. Det var skönt att läsa. Ett steg i taget. Det fixar jag.

Jag kunde dock tycka, främst i början men sedan antar jag att jag kom in i det, om jag ska jämföra med hennes förra bok (Ibland mår jag inte så bra), att språket i den här boken var lite mer vardagligt prat. Eller ganska mycket. Kanske var det mer naturligt och direkt från henne som person som kom fram, som att hon diskuterade med sina vänner. Det här är å andra sidan personligt frågor och det gör också att det känns mer lättillgängligt att läsa, till skillnad om det skulle berättas tyngre och torrare med fakta och saklighet.

Kort och gott är det här en viktig bok som berättar om att vi kanske bör tänka oss för hur djuren faktiskt har det, de som vi i stort sett dagligt utnyttjar. Och att vi kan börja resan väldigt lite till att börja med, att lägga till saker eftersom. Det är okej, det också, bara vi bryr oss.

Ibland mår jag inte så bra av Therese Lindgren

Förlag: Forum
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 139

Baksidetext: Att må dåligt psykiskt är inget att skämmas över, säger Therése Lindgren, Sveriges största kvinnliga youtuber. Hon blev Årets Youtuber både 2016 och 2015 och hennes hyllade videor består av allt från glada skönhetstips till tårfylld ensamhet. I den här boken fördjupar hon sig mer i sin bakgrund och varför hon ibland inte mår så bra. Hur känns panikångest? Vad kan man göra för att peppa sig själv? När ska man söka hjälp och vad finns det för hjälp att få? Hur kan någon som är så framgångsrik också må så dåligt?

På ett ärligt, personligt och ofta humoristiskt och lättsamt sätt tar sig Therése Lindgren an ett svårt ämne från många vinklar. Hon vill berätta om sin egen psykiska ohälsa och få andra att förstå att det här är vanligt och drabbar de flesta människor någon gång i livet. Therése varvar sina egna berättelser och erfarenheter med fakta. Hon delar även med sig av tips som hur du andas dig ur en panikattack, hur du kan prata om ditt tillstånd med vänner och familj eller något så grundläggande som hur du tar dig upp ur sängen på morgonen. Ibland är det såklart viktigt att man söker professionell hjälp och andra gånger kan man faktiskt må bättre av att ”acceptera läget”.

Mina kommentarer:
Det var när jag genom bokbloggarna såg Therese bok förra året som jag upptäckte henne och sedan dess har jag sett en väldans massa klipp av henne på youtube, tycker hon är fantastisk.

Det var också lätt att känna igen henne i boken, det är lika ambitiöst, engagerande och personligt som hennes videor. Jag tyckte det var jättebra, bra skrivet och om det ens är något som jag ska påpeka så var det när hon började berätta om sina djur som kanske det fick lite för mycket plats, om jag nu ska jämföra med det runtomkring, bara en liten tanke. Men sedan är det här med djuren bara en bra sak, att umgås med dem som är så närvarande och söta får oss bara att må gott, så vi kan få något annat och någon annan att fokusera på.

Therese berättar om så många saker och det är rörande att läsa, samtidigt är det så många som går omkring och känner såhär. Nu har jag inte drabbats av panikattacker och det ska ju inte behöva jämföras i mående på det sättet men alla har vi nog någon gång haft det riktigt tufft. I hur hon resonerade vid vissa tillfällen tyckte jag var slående, att läsa någons annan berätta om det på det sättet, och det så väl. Det är lite skamligt det här och det tycker jag inte alls om. Jag är så emot det här prestationssamhället och hävandet, men på senare tid har jag fått tillbaka en mer balanserad bild, det inte lätt i varje fall, men hur som helst. Jag gillade att läsa Therese bok, även om jag inte har upplevt det på samma sätt eller nivå, så kan jag ändå känna in mig.

De här fakta-inslagen tycker jag är ett stort plus och tyckte inte att de blev för mycket eller för lite, jag gillar att läsa om sånt lika mycket som en personlig berättelse.

Det enda var väl att det tog slut lite för fort. Jag tycker det är så fint att ämnet psykisk ohälsa får komma fram så mycket mer nu och den här boken är verkligen läsvärd.