Berättelsen om Pi av Yann Martel

”Havet var stilla, badade i ett skyggt ljus som på lätta fötter gav en gränslös dansföreställning i svart och silver runt omkring mig. Allting var så stort att jag baxnade – himlen ovanför mig, vattnet runt omkring mig och under mig.”

Titel: Berättelsen om Pi
Författare: Yann Martel
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 351
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Life of Pi
Översättare: Meta Ottosson
Förlag: Brombergs
ISBN: 978-91-85251-00-1
Utgivningsår: 2013 (2001)
Format: Pocket

Första meningen: Den här boken kom till mig när jag var hungrig.

Handling: Efter ett tragiskt skeppsbrott guppar en ensam livbåt mitt ute på Stilla havet. Ombord finns en hyena, en zebra, en orangutang, en två hundra kilo tung bengalisk tiger och så Pi – en sextonårig indisk pojke. Det här är Pis berättelse om de dagar och nätter han tillbringar på havet, så småningom ensam med tigern Richard Parker.
   Trots att kampen för överlevnad är hård har Pi tid att fundera över livet och Gud, människorna och djuren. Han får uppleva ensamhet i ordets mest grymma betydelse, men lär sig också att uppskatta det sällskap som erbjuds. Genom sin enkla och okomplicerade syn på tillvaron klarar han sig igenom det ena äventyret mer fantastiskt än det andra.

Min kommentar: Den här historien om den unga pojken som överlever hundratals dagar ute till havs, tillsammans med ett gäng andra mer eller mindre farliga djur, är minst sagt originell. Och, jag har varit nyfiken på den väldigt länge.

I det stora hela tycker jag väldigt bra om boken. Men det var för mig extremt stora konstraster mellan de där stora fantastiska vågorna och de som knappt märktes.

Jag kan börjar med det som jag inte gillade. Inte ens prologen lockade mig. Visst gjorde den det först, men redan där blev jag uttråkad. Sedan kommer det en lång transportsträcka som jag tyckte var på tok för utdragen innan själva historien tog fart. Där fanns ett par, tre scener som jag såg som nödvändiga, men allt annat onödigt. Rensa, rensa. Enligt min mening då. Till sist tyckte jag inte heller att den sista delen var så fantastisk. Den var lite roligare än i början, men också här svalnade mitt intresse.

Men så till det bra! Det som jag fullkomligt älskade. Väldigt märkligt att det gick sådana vågor för mig. Men själva historien, det som utgör det allra mesta av boken, där vad jag helt fängslad. Det var så otroligt intressant och fint, men också skrämmande och lite läskigt ibland. Det var också trovärdigt (tänka sig…). och bara så himla bra läsning! Den här biten gillade jag väldigt, väldigt mycket.

Sammanfattningsvis upplevde jag att Berättelsen om Pi hade väldigt höga toppar med också dessvärre djupa dalar. Men det är en absolut unik och läsvärd bok!

Mitt betyg: