Kan vinderdepp bli vinterpepp?

Den här tiden på året, januari, februari och till och med mars, är den som jag tycker är allra segast. Än tyngre blir det när jag också förstår att januari trots allt är mitt i vintern. Men senare, senvintern, så är jag som en vit, urvriden trasbit. Då har många mörka månader passerat och det finns inte kraft nog att göra allt som man tror sig behöva göra. Dessutom är det ett nytt år och det är mycket man vill ta tag i. När jag sedan tänker på att jag mot våren och under sommaren kommer att accelerera i mina åtagande, då får jag nästintill ångest hur det ens är möjligt, hur jag ska orka med, för just nu i slutet på januari verkar det oerhört svårt för jag har inte mycket energi…

Det finns förstås knep att ta till för att pigga upp sig. Jag kan vara ute och röra på mig under dagtid, allra helst när solen tittar fram. Stretcha och rörelseaktivera kroppen. Se till att få ordentligt med sömn. Äta energifylld och näringsrik mat, rena saker och varierat.

Eller så kan jag bara acceptera. Jag kan ta till mig insikten att vi inte är några maskiner. Att det finns något som heter naturens gång. Att saker och ting går i cykler. Vi har trots allt årstider. Det är inte sunt att blåsa på året runt. Samhället är förstås det som driver på. Jakten på framgång och lycka. Jobba, jobba, jobba mot självförverkligande. Året runt, under alla veckor och månader. Göra något vettigt och göra det bra och ta sig framåt trots att mörkret sänker sig, fortsätta när ljuset spirar outtröttligt och vidare när mörkret åter lägger sig. Är det inte uppenbart att det inte borde fungera på det sättet?

För att sätta in min vintertrötthet i en kontext så kan jag redogöra för min nuvarande splittring. Jag hade som deadline med det andra utkastet för Du vilda rot till den sista januari. Men dels är jag kluven hur jag ska göra för att skriva färdigt ett halvfärdigt utkast. Dels ifrågasätter jag och utforskar min skrivmetod. Och dels är jag vintertrött. Det går inte, jag kan inte. Jag tränar nu också i att lyssna inåt. Dels för att hitta min skrivröst och berättarglöd som kommer bära mitt skrivliv längst. Men visst kräver det att ibland också bara att skriva med disciplin om något verkligen ska hända. Dock tänker jag ta till mig att leva lite hållbart också. Kosta vad det kosta vill. I längden tror jag ändå att det är det mest gynnsamma.

Så vad händer nu? Ingenting skrivduktigt i varje fall, ingen press. Jag passar på att göra annat. Och så inväntar jag ljuset. Om en månad kommer det kännas bättre.

Sakta kommer energin tillbaka. Jag vet att jag i juli kommer att vara odödlig. Fram tills dess får det stegras i den takt det vill.

Om ett par månader kanske kommer jag att försöka mig på att skriva om Du vilda rot helt. Jag ska försöka nollställa mig och berätta den en gång för alla, ett sista försök och så får vi se. Jag är otroligt nervös. Sedan ser jag fram emot att framöver, när säsongen och energin återvänt, göra skrivandet till det äventyr som det borde vara, fylld av livsglädje.

Hittar tillbaka

Hej! Jag och min lilla liga med hunden och barnen, har till slut efter 10 veckor på norrlands hawaii återvänt hem till de djupa skogarna. Även om det var och är smått kaos här på grund av renovering, så är det väldigt skönt att vara hemma igen – för en som älskar lugn och ro och sina egna rutiner.

Vi åkte ner efter att vi döpt lillebror. Jag hade även turen att kunna fira min 30 årsdag samma dag med alla nära och kära hemma, det var smått magiskt, och med fint väder dessutom. Det är inte varje födelsedag som det sjungs för en i kyrkan. Men det jag minns som varmast från den dagen var när min lillebror, 12 år yngre och blivande gudfar, läste en dikt till sitt gudbarn. Inte ett öga torrt på någon av oss! Vad heter han nu då? Vidar August Gottfrid, med tilltalsnamn August. Världens gulleplutt såklart, glad som få!

Som det går att se på en av bilderna har vi så gott som sprängt bort vår gamla utbyggnation på vårt lilla hus, där toa och dusch och hall fanns, om än minimaliskt litet. Nu har en betongplatta stått och torkat över sommaren, även om det tar ytterligare månader innan den är helt torr. Nu har i varje fall de som ska bygga upp allt igen påbörjat projektet. Vi kommer att få några extra kvadratmetrar till utrymme och dessutom gör det nog mycket att badrummet blir ett rum, till skillnad från förut då det var så många dörrar hit och dit.. Sedan kommer vi även att få en altan under tak, vilket känns otroligt mysigt.

Vårt annars ganska lilla hus är nu alltså än mindre. Jag har vant mig vid att det tar slut vid köket, men nu när tak och väggar kommit upp på nybyggnationen anar jag en oändlighet, plus att vi sedan får tillgång till trappen och därmed övervåningen – så då känns det otroligt lyxigt. Annat som också känns lyxigt är att vi efter alla år har skaffat diskmaskin. Annars har vi inget varmvatten, eller toa och dusch i huset förstås. Jag duschar i ett sådant där flyttbart litet hus utanför och det är svinkallt…. så inte blir det några långduschar direkt. När detta blir klart får vi dessutom ett badkar. Alltsammans känns smått overkligt att föreställa sig idag 😉

Så medan de bygger försöker vi håll oss borta. Går på dagsutflykter och plockar bär. Så mycket som jag fyllt vår frys med nu…

Förra veckan återkom vi än mer till rutinerna när storasyster påbörjade förskolan efter sommarlovet. Så då efter 12 veckor utan och jag äntligen fick några timmar ”för mig själv”. kunde jag känna att jag kunde börja höra mina egna tankar typ. Det krävs lite mer sammanhängande tid och någorlunda ro för att få till skrivande. Sedan kan det förstås gå ändå, om man är inne i det. Men nu behöver jag hitta tillbaka så detta blir toppen. Återigen har jag guldläge innan lillebror börjar krypa omkring också… Jag har mitt första utkast Rota att ta mig an. Men just nu har min skriviver väckts kring ett annat projekt som är mer av fackbokskaraktär. Det jag främst känner att jag behöver tänka på är att göra det som krävs för att ta mig framåt. Inte ägna sig åt research och planering i all oändlighet, utan att faktiskt skriva. Det får gärna bli fel, svårt att undkomma liksom, men bara jag skriver. Kanske ska jag införa någon form av habit tracker för det i min bujo? För att inte bryta kedjan…

Jag avslutar med ett par inspirerande citat. Sedan sätter jag mig ner och skriver, inte sant?

A lot of what is most beautiful about the world arises from stuggle.

– Malcolm Gladwell

Write like it matters, and it will.

– Libba Bray

4 funktionella veckouppslag från min bujo

Snart är min nuvarande bujo slut (påbörjad november -19) och jag har kikat igenom den för att se vilka uppslag som jag känner fungerat för mig. Jag må säga att det tar tid att hitta det som passar en, och det finns så otroligt många idéer som lockar att prova. Men här är 4 uppslag som jag känner varit funktionella för just mig, och som är fina nog att visa upp 😉

Det jag lärt mig efter alla månader är att jag gillar att kombinera med någon slags rapid logging, det vill säga snabba anteckningar som fylls på eftersom och att dagarna för det mesta inte rutas upp i förväg. Kanske att jag oftast sett till att en vecka i så fall får en sida, eller ett uppslag. Jag vet åtminstone att det inte fungerar med så mycket färdiga mallar för mig, för då törs jag typ inte använda dem, konstigt nog. Däremot går det att kombinera det här systemet en del, och jag provar mig nog fortfarande fram. I vilket fall är det också skönt att vara flexibel nog att jag ibland kan skjuta in exempelvis lite längre journalföring.

Sedan i slutet på sommaren har jag dock kommit på att jag inte riktigt kan kombinera längre texter med min bujo. Främst eftersom jag så gärna velat ägna mig åt så kallade morning pages. Jag har inte lyckats göra båda systemen i en och samma anteckningsbok. Alltsammans blev så mycket bättre när jag skaffade en separat för det. Så nu är det mest bara bullets i min bujo, så som det kanske bör vara. Och jag har vant mig vid att de får sina olika platser för sina olika ändamål. Jag kan skrapa ihop ett inlägg framöver om hur jag ägnar mig åt den andra typen, morning pages.

Ägnar du dig åt bujo (bullet journaling)? Vad har du i så fall lärt dig under tiden du ägnat dig åt det?

December i min journal

Jag gillar enkelheten som man kan skapa i sin journal. Det gör också att steget blir mindre att faktiskt ägna sig åt den – det är ju det viktigaste, att det fungerar för en.

Så den här månaden gjorde en månadsuppslag i minimalistisk anda, och här kan ni se när jag skapade den, samt vara med när jag skriver ner lite tankar från föregående vecka.

Planerar för en ny bujo

Jag räknade sidorna som fanns kvar att fylla i min första bujo och kom fram till att det bara kanske räcker för nästa månad ut. Och då tyckte jag det var lika bra att börja på ny kula. Lite i sista stund nu inför oktober. Men det kommer att gå, jag är så pass erfaren nu att föra journal att jag vet vad jag vill ha ut av den och vad som fungerar för mig. De sidor som blir kvar i den gamla bujon kommer att fyllas med brainstormning och anteckningar från böcker som jag läser, jag är i en period där jag läser väldigt mycket i lärosyfte och antecknar en hel del.

En sida har jag kladdat ner med tankar inför min nya bujo. Vad som har fungerat och hur jag vill utforma den nya. Allt som jag vill ha med i början och hur sektionerna för varje månad ska byggas upp. Ungefär så här tänker jag:

  • Minimalistisk: svart (ev. en färg ibland), ett par olika skrivstilar (ev. en stil för varje månad)
  • Längst fram i bujon: välkommen-text, mål/drömmar (årets/bujons ord), framtidslogg, framgångsfaktorer (övergripande inspiration, skrivarlivet), hälsostigen (bra hälsovanor, nyttiga råvaror osv), info om mina bolag (siffror, deras vision, mina strategier), träning, om Livs födelsedag
  • Månadsupplägg: Sektion 1 består av en bild + citat, kalender, uppgifter/händelser, budget, börsrapport, skrivlogg/-projekt. Sektion 2 består av daglig logg, en sida per dag med bullet points/journalförande samt bild/citat. Sedan räknar jag framåt till sektion 3 där allt blandat från månaden hamnar såsom anteckningar från bokläsning, idéer, tankar, utmaningar, recept och allt möjligt.

Det var mina tankar hittills. Tror det är ganska färdiga och genomtänkta, men kanske lägger jag till något. Jag ser i vilket fall väldigt mycket fram emot en nystart på det här viset.

Varför jag ännu för journal

Bildkälla: unsplash.com Victor Zambrano

Jag började med bujo vid årsskiftet 2019 och nu i september, nio månader senare, håller jag ännu igång och har inga tankar på att sluta med det. Jag är fast. Nu ska jag berätta om hur jag blev det.

Först skaffade jag mig massor av inspiration. Mycket på instagram men även på youtube. Men visst är det lätt att inspireras på nätet, fantastiska saker går att hänföras av, så varför vill du också ägna dig åt det här med bujo – bullet journaling? Svara på det. Konkretisera i vilka aspekter i ditt liv som du kan dra nytta av det. Vad är dina förväntningar?

Men dra det inte för långt! Det är oerhört lätt att överväldigas så till den grad att det blir kortslutning i hjärnan. Stanna då upp och gör det som är själva grunden – enkelt för DIG. Jag ska snart skriva ett inlägg om principen för bujo. Men först vill jag säga några ord som kan hjälpa till för att komma igång och fortsätta inledningsvis.

Du kan ju alltid skriva av dig. Sätta ord på vad du tänker om ämnet. Det hjälper vill jag lova, och där har du grunden. Pennan på pappret, avlasta tankarna som snurrar. Sedan finns det förstås tekniker och vitt skilda sätt att göra det. Men, skaffa dig den här inspirationen och förstå någorlunda hur och varför, men ta sedan en paus och bara börja. Dag för dag, vecka för vecka. Det bästa är att det vissa dagar bara skrivs ner ett par ord, eller ingenting, för att andra bli en hel sida, eller mer – vem har sagt att det måsta vara samma sak om och om igen? Då skulle åtminstone jag bli begränsad och slå bakut.

Samtidigt är det viktigt att göra många misstag. Jag har utformat min bujo på så många olika sett, det finns verkligen inget enhetligt. Men då har jag lärt mig och känt efter och provat, och har kommit ett steg närmare vad som fungerar för mig. T.ex fungerar det inte för mig att utforma veckouppslag. Men det är bara jag. Det viktiga är att hitta det som fungerar för en själv, för vem är det du gör det för egentligen?

Jag har alltid velat skriva dagbok och jag älskar att skriva och tanken på hela grejen. Men haft svårt att komma igång och fortsätta. Skala då ner och framför allt, låt det bli rörigt, men sluta inte, fortsätt.

Kan säga att jag nog fortfarande inte hittat min stil eller vad jag ska kalla det, men vad gör det? Jag lägger ingen värdering i det, jag bara fortsätter för att det är roligt och för att det uppfyller mina önskningar.

Det är väldigt enkelt hur jag lyckats hålla igång min bujo, såhär kan du göra i 10 steg:

1) skaffa dig inspiration
2) kartlägg dina förväntningar
3) konkretisera det i din tillvaro
4) hitta varför
5) bara börja
6) experimentera dig fram
7) fortsätt
8) gör det enkelt för DIG
9) fortsätt
10) behöver jag säga (?) – ha kul